Då Jordaniens kung Abdullah II invigde landets nya parlament den 10 februari lyste stora delar av oppositionen med sin frånvaro. I protest mot landets valsystem hade man bojkottat själva parlamentsvalet den 23 januari. Moath al-Azzeh är en av dem som vittnar om hur hårt säkerhetstjänsten går fram mot oppositionella som vädrar sina åsikter på gatan.
– De flesta kandidaterna hade suttit i gamla korrumperade parlament. Systemet är inte baserat på politiska ideologier. Det är ett stamsystem.
Så kommenterar den 25-årige reformaktivisten Moath al-Azzeh Jordaniens parlament och politiska system. Vi träffas på ett café med graffittisprayade väggar i Jordaniens huvudstad Amman.
Moath al-Azzeh är aktivist i Jordanian Social Left Movement som är en del av den jordanska reformrörelsen. Den är i sin tur en brokig skara som består av allt från vänsteraktivister till anhängare av Muslimska brödraskapets politiska gren IAF (Islamiska aktionsfronten). Det övergripande gemensamma målet är ökat inflytande i den jordanska politiken, vilket man har krävt i demonstrationer som har avlöst varandra runtom i Jordanien sedan januari 2011.
– Vi kallar oss reformrörelse eftersom det är socialt accepterat, men Jordanien behöver större förändringar än så. En fungerande konstitutionell monarki skull vara ett första steg på vägen, säger Moath al-Azzeh.
Ont om ideologi
Jordanien brottas med i stort sett samma problem som antände revolutionerna runtom i arabvärlden under 2011. Klassklyftorna är enorma. Arbetslösheten ligger på 12 procent och 13 procent av befolkningen lever under FN:s fattigdomsgräns. Samtidigt är korruptionen omfattande. På senare tid har flera politiker dömts för korruption.
– Men det handlar om några mindre betydelsefulla personer. Kungen och hans vänner, som har stulit miljontals dollar, går fria.
Jordanien är en konstitutionell monarki med ett tvåkammarsystem. Kungen har nästintill total makt och utser överhusets 75 senatorer, medan ledamöterna i underhuset väljs i allmänna val. Majoriteten av parlamentsplatserna är emellertid reserverade för partipolitiskt obundna ledamöter. Oppositionen menar att detta bäddar för ett parlament som domineras av konservativa och rojalisttrogna stamledare utan politiska ideologier.
Som ett svar på reformdemonstrationerna har kungen gjort en del eftergifter. Under 2011 och 2012 avsatte han tre premiärministrar och deras kabinett för att de misslyckades med att enas om ekonomiska och politiska reformprogram. Sommaren 2012 ändrades landets vallagar. Oppositionen hade krävt att platserna i parlamentet skulle fördelas lika mellan partipolitiska och oberoende ledamöter.
– Antalet parlamentsplatser utökades från 120 till 150, men sätena för politiska partier endast från 17 till 27. Det förändrade ingenting.
Misshandel
Parallellt med kungens reformsteg har tagen mot demonstranter blivit tuffare, även om landets konstitution garanterar mötes- och yttrandefrihet.
– Men i verkligheten ser det annorlunda ut. Jag har blivit fängslad och misshandlad av säkerhetsstyrkor flera gånger, säger Moath al-Azzeh.
Han berättar att när demonstrationerna inleddes 2011 höll polisen en låg profil. Det gjorde de inte när Moath al-Azzeh och några andra reformaktivister slog upp ett tältläger i centrala Amman i mars 2011.
– Kravallpolisen gick till attack. De spöade skiten ur oss och arresterade mig och 16 andra personer.
De satt häktade i två dagar.
– Det var meningen att vi skulle åtalas inför en militärtribunal, men tack vare våra advokater och mediebevakningen släpptes vi.
I oktober 2012 blev al-Azzeh stoppad i en körkortskontroll och polisen hittade flyers och demonstrationsplakat i hans bil. Det ledde till tre dagars internering och misshandel på en polisstation. Därefter fördes han med ögonbindel till ett av säkerhetspolisens högkvarter och förhördes. I polisbussen tillbaka till häktet blev han åter misshandlad.
– Jag har misshandlats av polisen många gånger och alltid anmält det, men det leder ingen vart.
Efter ett par dagar åtalades al-Azzeh i en statssäkerhetsdomstol. Han försattes på fri fot i avvaktan på en ny rättegång.
– Jag är anklagad för något, men vet inte för vad och jag får inte lämna landet. Jag har ingen aning om vad som pågår, avslutar han.
”Privata domstolar”
Internationella människorättsorganisationer har flera gånger kritiserat den jordanska regeringen för dess kutym att åtala fredliga demonstranter i militärdominerade säkerhetsdomstolar. Enbart under den senare delen av november 2012, då Jordanien skakades av omfattande demonstrationer mot höjningar av bränslepriserna, arresterades över 300 personer. Minst 107 av dem skickades till specialdomstolar.
Den jordanska advokaten och människorättsaktivisten Noor Al Imam har försvarat flera aktivister i dessa.
– Det är privata domstolar som utses av premiärministern. Deras uppgift är att hantera terroristbrott, men här åtalas fredliga demonstranter som bara uttryckt sin ilska över politiska beslut, säger hon.
Tillvägagångssättet går stick i stäv med grundlagen.
– Enligt ett tillägg i konstitutionen från 2011 får civila inte åtalas i säkerhetsdomstolar. Det finns emellertid fem undantag.
Dessa undantag utnyttjas också flitigt. Aktivisterna kan anklagas för ”underminering av det politiska systemet”, ”uppvigling till olagliga handlingar”, ”deltagande i olagliga sammankomster”, ”skymfning av kungen” eller ”försök att olagligt ändra konstitutionen”.
Illegal internering
Vanligen förs en gripen aktivist först till en polisstation.
– Enligt lagen får en misstänkt hållas i 24 timmar av polisen, men de sitter nästan alltid häktade längre. Sedan skickas de direkt till säkerhetsdomstolarna och åtalas för terroristbrott. Det ger åklagaren rätt att fängsla dem i 15 dagar, säger Noor Al Imam.
Efter rättegången brukar aktivisterna sitta fängslade i tre till fyra veckor i väntan på domslut. Sedan släpps de. Proceduren har mer eller mindre satts i system.
– Den har blivit ett straff i sig. Det är en illegal internering som aktivisterna inte kan få kompensation för. De släpps mot borgen och kan närsomhelst bli gripna och åtalas igen.
Det jordanska advokatsamfundet har skickat flera memorandum till regeringen för att få stopp på praxisen.
– Vi försöker höja våra röster för att alla ska inse att dessa handlingar är en skymf mot medborgarna, ett brott mot konstitutionen och mot alla internationella konventioner om mänskliga rättigheter som Jordanien har förbundit sig till.
Hon är dock inte speciellt entusiastisk. Kaoset i länder som Libyen och Syrien används flitigt som exempel på hur det kan gå om tyglarna släpps för fria.
– När landets säkerhet står på spel tänker ingen på mänskliga rättigheter, avslutar Noor Al Imam.
Bengt Sigvardsson
