”Hjälp Ny Tid!”

av Fredrik Sonck

Den som säger så är ingen mindre än Peter Lodenius, tidigare mångårig chefredaktör för Ny Tid. I ett brev till läsare i understödsföreningen Tigern rf vädjar han nu om månatliga bidrag för att säkra tidningens existens.

För de flesta Ny Tid-läsare behöver Peter Lodenius knappast någon längre presentation. Under de senaste fyrtio åren har han varit tidningens mesta medarbetare.

– Det första jag skrev, redan innan jag började 1973, handlade om kuppen i Chile. Sen tog det evigheter innan jag så att säga blev färdig med Ny Tid, och egentligen har jag inte blivit det ännu heller.

Nej, sannerligen inte. Peter är fortfarande en av tidningens allra flitigaste skribenter, med en förkärlek för att omfamna stora teman i artikelserier. De senaste åren har det blivit serier om till exempel den isländska bankkrisen, den europeiska högerpopulismen, Israel och Palestina, privatiseringen av välfärden och nu senast skatteparadisen. Serierna brukar omfatta fem, sex delar och kanske sextiotusen tecken – vilket ungefär motsvarar en lite tunnare pamflett.

 

Kris

Peter hör också till den stora skara medarbetare som skriver helt ideellt. När han för ungefär ett år sedan skaffade en ny dator erbjöd sig redaktionen att förse honom med en licens för ett ordbehandlingsprogram som tack. Peter avböjde också denna mycket anspråkslösa förmån.

Kanske har det att göra med att han genom sitt mångåriga arbete med Ny Tid, och genom sitt styrelseuppdrag i understödsföreningen Tigern rf, vet att tidningens ekonomi inte är någon solskenshistoria.

– Jag kan jämföra situationen nu med åttiotalet, då den kommunala annonseringen upphörde. På en kort tid försvann kanske en tredjedel av inkomsterna. Det tvingade oss att göra oss av med en tjänst.

I samma veva grundades Tigern rf, vars huvudsakliga uppgift blev att bistå Ny Tid ekonomiskt. Genom Tigern samlade man in pengar till de sättmaskiner som på den tiden gjorde arbetet betydligt enklare och billigare. Sedan åttiotalet har den ekonomiska situationen däremot inte ljusnat. Tvärtom har presstöd successivt fasats ut, samtidigt som digitaliseringen och tidningsmomsen påverkat prenumerations- och annonsintäkterna negativt.

Utvecklingen har varit tydlig en längre period och trots att kostnaderna inte ökat hade tidningens resultat för 2012 varit mycket dåligt om inte Tigern rf använt en stor del av sin buffert för att täcka minuset. Inför 2014 är ladorna nästan tömda och tidningens framtid står på spel.

– Riktigt så stort som på åttiotalet är hålet inte ännu, men å andra sidan finns det inte längre något som kan skäras bort från redaktionen. Det måste komma in mer pengar och det är genom Tigern som en stor del borde komma.

Det är anledningen till att föreningens medlemmar i dagarna får ett brev av Peter med en vädjan om att stöda tidningen med månatliga inbetalningar.

– Och i sig är det inget konstigt om en del av läsarna satsar extra, påpekar Peter.

Enligt honom är det, internationellt sett, snarare regel än undantag att alternativa medier fungerar och finansieras genom privatpersoners donationer, testamenten, bidrag och medlemskap.

– När vi för några år sedan gjorde en läsarresa till Berlin och besökte Tages-Zeitung blev jag överraskad av hur mycket läsarna bidrog med vid sidan av prenumerationsavgifterna.

Tittar man på dagens webbaserade alternativa medier finansieras nästan alla av privatpersoners bidrag. Många vädjar om understöd med stor regelbundenhet.

 

”Inget att hymla om”

I sitt brev till föreningsmedlemmarna är Peter ändå noga med att påpeka att den som har en knaper ekonomi förstås inte skall känna dåligt samvete över att inte kunna bidra. Det är också meningen att läsarbidragen snarast skall fungera som ett komplement till övriga intäkter. Den största delen av intäkterna kommer fortsättningsvis från prenumerationer. Också bidragen från privata fonder och staten är fortfarande viktiga hörnstenar i ekonomin.

Bland de verksamhetsbidrag som redan beviljats för 2013 märks att Kulturfonden och undervisningsministeriet trots de ekonomiskt dåliga tiderna ökat bidragen med en tusenlapp var. Det visar på god vilja, och en insikt om att tidningen behövs och uppskattas, men det räcker inte till för att täcka det underskott som verksamheten genererar.

– Min huvudpoäng är att vi befinner oss i en kritisk situation och att det inte är något att hymla om eller skämmas för. Men vi behöver åtgärda den.

 

Ojämlikheten

Trots att han sedan några år tillbaka egentligen är pensionerad, har Peter inte lagt ner sitt journalistiska värv. Förutom att skriva för Ny Tid bidrar han regelbundet med texter för Viikkolehti och arbetar på en bok om Turkiet – Östeuropa och Asien har länge varit hans paradgren. Men också samhällsutvecklingen i stort skriver han gärna om – privatiseringen av välfärden, skattesmitningen o.s.v.

Vad ser du som den viktigaste frågan för vår samtid?

– Utan vidare den växande ojämlikheten. Och den finns överallt. Internationellt jämnas det kanske lite ut, men inom länderna är det nästan överallt så att klyftorna växer. Och det är nog ganska mycket fru Thatchers fel.

Kommer vi att se ett politiskt skifte?

– Faktum är att det ändå uppstått mycket publicitet kring skattefrågorna och OECD verkar ha gått in för en offensiv linje mot skatteparadisen som nog utgjorde en delorsak till finanskrisen. Att det utvecklats system för att generera kapital som inte alls beskattas har bidragit till ojämlikheten, men de senaste avslöjandena visar att det också finns en växande opinion mot dem.

I viss mån också på högerhåll?

– Jo, jag tror att till och med Katainen börjar tänka att det är synd att skattepengar försvinner från landet. Men de gäller att upprätthålla momentum.

 

Fredrik Sonck

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.