Johanna Holmström hör alldeles klart till gruppen av framgångsrika författare som gång på gång lyckas leverera, stilsäkert och skarpt. För sin senaste novellsamling Camera Obscura (2009) erhöll hon Svenska Dagbladets litteraturpris och nu är hon aktuell med romanen Asfaltsänglar.
Som en frisk fläkt sveper Asfaltsänglar in och suddar ut alla karikeringar av den finlandssvenska litteraturen som ett trångt rum eller en dammig salong. Rent innehållsmässigt skulle Asfaltsänglar kunna platsa i en kontext bland svenska föregångare, bland romaner om ungdomar och unga vuxna, bland frågor om identitet och invandrarperspektiv. Tänk exempelvis Per Nilsson och Mats Wahl, men med en ansiktslyftning. Holmström har störtdykt rakt in i 2010-talet och fört in samhälleligt anknutna och brännande aktuella teman i sin roman. Resultatet är fräscht, rivigt och fullt av liv.
Titeln Asfaltsänglar syftar på flickor som faller eller fälls från balkonger, ”[…] för att undkomma. Man kallade dem asfaltsänglar, men de var inga änglar, bara fallna flickor som spräckte sig själva och sin längtan över gatorna.” För det handlar i allra högsta grad om flickor. Om att vara flicka på flickors villkor, både normerade och egna sådana.
Systrarna Leila och Samira utgör romanens huvudpersoner och berättarperspektivet växlar mellan dem under de år som handlingen utspelas. Samira, den äldre av systrarna, ger sig av hemifrån för att leva på egna villkor och komma ifrån föräldrarnas kontroll och oron för ett eventuellt arrangerat äktenskap. Men något händer henne, vilket resulterar i att hon ligger i koma på sjukhus. Vad Samira egentligen råkat ut för är en fråga som lägger sig som ett extra lager spänning över romanen och bidrar till en vag känsla av mysterium.
Utan Samira går det inte särskilt bra för lillasyster Leila, en ensam figur som ofta gömmer sig i sin huva för att undvika oönskad uppmärksamhet. Leila går i högstadiet men skolan har inte precis högsta prioritet i hennes liv. Högstadievardagen skildras som en rå värld där enbart djungelns lag råder. Det gäller att veta sin plats i hierarkin och trots det undgår man inte den hårda jargongen, mobbning och flygande mandarinskal. Här måste även Leilas någonslagsvän Linda Lindqvist nämnas, en flicka som lever i takt med Britney Spears upp- och nedgångar.
Religion, att leva i enlighet med religionen, och slutligen vikten av att få välja själv, är ett centralt tema i romanen. För mamma Sarahs del har det religiösa projektet gått över styr. Sarah är finlandssvensk och konverterad muslim med Korantolkning som sin favorithobby. Ivrigt diskuterar hon religiösa spörsmål med andra likasinnade väninnor, alternativt ringer hon upp imamen för att få klarhet i budskapen. Som nitisk paragrafryttare och kontrollfreak sätter hon upp många regler som bör följas i hemmet. Det är mycket som är haram, d.v.s. förbjudet. Pappa Farid som kommer från Maghrebregionen spelar under berättelsens gång en rätt frånvarande roll i familjen, eftersom han flyttat ut och sover på soffan hos en kompis. Men även om han själv är frånvarande finns det en hel dimension av kulturella perspektiv som han bidragit med och som i allra högsta grad är närvarande i hans döttrars dagliga liv.
I Asfaltsänglar lyckas Holmström inkludera väldigt många stora och viktiga frågor. Det handlar om frihet och frigörelse, men också om dess extrema sidor i form av överdrift. Det handlar om identitetssökande i ett Samtidsfinland som förhåller sig kyligt till dem som ser annorlunda ut, även om de som i Samiras och Leilas fall vuxit upp i Finland. Dessutom följer också inslag från Maghrebregionen, vilket åskådliggör skillnader i livsstil som i vissa fall utgör komplikationer, särskilt för Samiras del. För det mesta står Helsingfors i händelsernas centrum, men det är inte alltid en särskilt representativ bild av huvudstaden som skildras, snarare en mörkare version som inkluderar sena kvällar med rasistiska och våldsamma väktare och berusade krogbesökare.
Genom hela Asfaltsänglar flyter handlingen framåt och full av sprudlande ord och oväntade språkliga uttryck. Skarpa iakttagelser och detaljrikedom samt språkliga inslag av arabiska ord bidrar till ett mångbottnat innehåll. Holmström har skrivit en levande roman med en komplex intrig som inte låter sej förutsägas så enkelt, vilket gör läsningen extra angenäm. Genom att nappa på vaga antydningar om vad som hänt och hur det kommer att gå sedan överraskas läsaren flera gånger, då det visar sej att man sprungit händelserna i förväg och snubblat på sina egna fördomar.
Anna von Bonsdorff
Johanna Holmström: Asfaltsänglar. Schildts & Söderströms, 2013.
