Det planerade vattenkraftverket Xayaburi i Laos skapar både interna och regionala konflikter. Trots att effekterna av nya dammar vid Mekongflodens huvudfåra är oklara och potentiellt katastrofala, har det finländska ingenjörsbolaget Pöyry sett till att planerna fortskridit.
Bland världens floder innehar Mekong en särställning såväl ekologiskt som socialt. Det väldiga deltat i Vietnam och flodsjön Tonlé Sap i Kambodja hör, på grund av sin stora biodiversitet, till de mest kända delarna, men ett enormt antal fiskarter vandrar längs med hela huvudfåran och dess bifloder. Det strida flödet för med sig mängder av slam, vilket är nödvändigt för att marken i det extremt tätbefolkade deltaområdet inte skall sjunka. Flodvattnet och fiskarna utgör alltså en direkt utkomstförutsättning för miljoner människor i hela regionen.
För att koordinera det ekonomiska utnyttjandet av floden grundade de sydostasiatiska länderna samarbetsorganet Mekong River Comission (MRC) år 1995. År 2010 beräknade MRC att Mekong skulle kunna generera kring 30 000 MW elektricitet i den nedre regionen, medan en tidigare beräkning kom till ungefär samma siffra för den övre delen. Totalt kunde vattenkraftverk längs floden alltså erbjuda nästa fyrtio gånger så mycket el som kärnkraftverket i Olkiluoto producerar i dag.
För att utvinna den energin har ett antal dammar redan byggts. I den kinesiska övre strömmen har huvudfåran exploaterats, och det senaste jätteprojektet Nuozhadu i provinsen Yunnan började nyligen generera elektricitet. Söder om Kina är flodens huvudström än så länge otämjd, även om vissa bifloder har byggts ut. Totalt finns det planer för elva nya kraftverk på huvudfåran. Ett av dem är redan på väg: Xayaburi i norra Laos.
Xayaburi är på många sätt ett speciellt projekt, trots att mängden el som kraftverket och dammen kunde generera är betydligt mindre än vad dammarna i Kina uppskattas göra. I norra Laos är landskapet fortfarande bergigt och strömfåran används av ett tusental fiskarter, bland annat den närmast utrotade mekongjättemalen. För den osannolika biomassa som lever i floden har huvudströmmen varit livsviktig, eftersom fortplantningen är beroende av vandringen längs den. Att bifloder har blockerats av dammbyggen har varit ett mindre problem, eftersom det alltid funnits alternativa rutter.
En annan orsak till att just Xayaburi lyfts fram, bland annat av vattenrättsorganisationen International Rivers (IR), är att dammen ses som ett trendsättande exempel: om projektet slutförs öppnar det snabbt för minst en handfull andra dammprojekt längs huvudfåran. Antingen bygger man ut vattenkraften längs floden eller så gör man det inte – ”man kan inte vara halvt gravid”, tycker många.
Problem längre ner
Förutom livet i Mekongfloden förväntas bygget i Xayaburi påverka kring 200 000 människors utkomst, och ett par tusen måste tvångsförflyttas. I jämförelse med enorma projekt i bland annat Indien, där över tjugo miljoner människor förlorat sina hem sedan femtiotalet på grund av dammar, är den direkta påverkan av Xayaburi ändå relativt liten. Laos har dock inte kunnat erbjuda dem som påverkats av tidigare dammbyggen den typ av stöd som landets egna lagar kräver, påpekar IR:s jurister. Man befarar att situationen för dem som nu tvingas flytta inte kommer att vara bättre.
Enligt Transparency International är enpartiväldet Laos ett av världens mest korrumperade länder och trots att projektet presenterats som ett steg mot nationell välfärd finns risken att det främst är elitgrupper som drar ekonomisk nytta av det.
De verkligt stora sociala problemen uppstår dock längre ner längs floden, i de kambodjanska och vietnamesiska lågländerna. Ifall man bygger fler dammar i dessa områden kommer hundratusentals människor att vara tvungna att flytta. Dessutom är det sannolikt att projekt som blockerar huvudfåran får katastrofalt negativa konsekvenser för fiskbeståndet och de människor som lever på det, i synnerhet i Kambodja.
Om slamflödet hindras är även de oerhört produktiva risodlingarna kring deltat hotade. Vattenkraftsprojekt i Mekong kan därmed komma att hota matsäkerheten i hela regionen.
El till Thailand
Dammen i Xayaburi byggs med thailändska pengar av byggbolaget CH Karnchang, vars huvudkontor ligger i Bangkok. I sista hand är det den laoitiska regeringen som bestämmer om projektets framtid, men 95 procent av den framtida elen skall säljas till Thailand.
Thailand har, som många andra länder i regionen, upplevt en stark ekonomisk tillväxt under senare tid och medelklassen växer med rasande fart. För att leva upp till de krav på elektricitet som detta ställer tänker sig många att vattenkraftverken är en nödvändighet. Att säga nej till dammen har tolkats som att motsätta sig utvecklingen i området.
Otto Bruun har forskat kring naturresurser i Sydostasien, både i egenskap av anställd på Åbo universitet och som aktiv inom kampen mot Xayaburi-dammen. I Finland har Siemenpuusäätiö och Jordens vänner utgjort de främsta kritiska rösterna. Bruun är skeptisk till tanken att ett exponentiell ökande elbehov faktiskt beskriver den framtida verkligheten, även om en västerländsk konsumtionskultur utan vidare stärkts i länder som Thailand och Vietnam. Vi behöver mera tid för att uppskatta det verkliga energibehovet, menar Bruun.
Finländsk expertis
Det är ingen slump att rösterna mot dammen i Xayaburi har varit så högljudda just i Finland. Det finländska ingenjörs- och konsultbolaget Pöyry har nämligen varit en aktör i byggprocessen sedan 2011. Företaget konsulterades ursprungligen av regeringen i Laos för att utföra en teknisk utredning av planen för dammprojektet i relation till de rekommendationer som MRC gett åt landet. Även de thailändska finansiärerna, krävde att en förkonsultation skulle genomföras.
Detta vara ett kritiskt skede för projektet. Ifall dammplanen inte kunde ta hänsyn till alla punkter som Mekong-komissionen ställt upp skulle det i praktiken ha inneburit ett stopp för bygget.
– Efter att Pöyry involverades har både Laos regering och CH Karnchang lutat mot företaget vid varje stadium då man beslutat sig för att gå vidare med projektet, säger Bruun.
Pöyry kom också med ett antal förändringar till den ursprungliga planen. Enligt egen utsago uppdaterade Pöyry den till ”state-of-the-art”, det vill säga bästa tänkbara standard, för att garantera fiskarnas vandringsmöjligheter och för att minimera de övriga miljökonsekvenserna. Efter detta gav man grönt ljus för projektet.
Men att det till stor del saknas forskning om dammbyggen i tropikerna beaktade Pöyry inte, säger Bruun. Till exempel har bolagets tekniska lösningar för att skapa fiskportar ifrågasatts – de har aldrig prövats i varma vatten med så stora mängder fisk som i Mekong.
Ändå har företaget inte tvekat att beskriva projektet som en miljösatsning.
– Vattenkraftverket Xayaburi kommer att erbjuda koldioxidfri och förnybar energi för fyra miljoner människor i Sydostasien. Vi kan bidra aktivt och positivt till en omsorgsfull implementering av det första vattenkraftprojektet i nedre Mekongregionen, menade till exempel Pöyrys energichef Ari Asikainen i ett pressmeddelande från november 2012.
I Vietnam och Kambodja är man däremot inte övertygade om projektets fördelar, vilket orsakat regionala spänningar. Mekongfördraget ger – också enligt internationell rätt – länderna rätt att veta och konsulteras om ett projekt ifall det har effekter som sträcker sig över gränserna. I sin rapport kommenterade Pöyry inte dispyterna.
– Andan i Mekongkontraktet är att saker borde göras i god vilja, och att inget enskilt land kan driva ett projekt vidare om de andra inte fått en möjlighet att ta del av ytterligare information och ge sitt medgivande, påpekar Bruun.
Intressekonflikt
Valet av Pöyry som konsult fick såväl International Rivers som Bruun att höja på ögonbrynen. Företaget har nämligen nära band till det thailändska byggbolaget bakom projektet, och de samarbetar som bäst med ett annat vattenkraftprojekt i Laos, Nam Ngum 2. Frågan som skeptikerna ställde var hur oberoende konsultationen de facto var.
Än fler blev frågetecknen när det visade sig att Pöyry förra året fick ett åttaårskontrakt för att bidra med teknisk expertis för själva byggprojektet. Här handlar det om helt andra pengasummor än vad förkonsultationen hämtade in. Att agera teknisk konsult, med makten att säga ja eller nej, för ett projekt som man själv vinner på ifall det genomförs är problematiskt – i synnerhet då Pöyry själv alltid låtit förstå att de endast erbjuder tekniskt kunnande till regeringen som tar beslutet, medan Laos säger sig lita på Pöyrys omdöme.
Det är oklart i vilket skede Pöyry fick veta om det framtida åttaåriga kontraktet, och svårt att ta reda på eftersom företaget inte själv gett något besked. Otto Bruun accepterar för sin del inte Pöyrys självbild som en opolitisk, rent teknisk aktör.
– Pöyry har haft en övervakande roll i förhållande till projektet långt innan de gick ut med informationen gällande åttaårskontraktet.
Enligt Bruun rider företaget på en image av att vara en oberoende teknisk konsult, men tenderar att främst konsultera projekt där företaget har ett starkt intresse att även genomföra själva arbetet. Då Jordens vänner för en tid sedan pressade Pöyrys representanter, bland annat Asikainen, angående företagets intressekonflikt i frågan uteblev svaren. Bruun menar att det Laos i praktiken köpte av Pöyry var en tjänst som gjorde att de kunde driva projektet vidare.
Ansvarsrekommendationer
Vattenkraftsbranschen, och även gruvteknologin och ett par andra finländska paradgrenar, domineras globalt av ett fåtal bolag som samlat merparten av all expertis. Detta gör Pöyrys roll extra kontroversiell – det är inte många företag som kan leverera ”state-of-the-art”, menar Bruun.
Konsultmodellen utgör också en bredare trend inom finländskt storföretagande. Då man tidigare tog steget ut i världen för att få arbetet billigare utfört, är man i dag allt mer sällan direkt involverad utan fungerar i stället som expertkonsult och teknisk leverantör genom hela processen. I fall som Xayaburi gör samma företag även den konsekvensbedömningen som gör ett projekt möjligt. Tillvägagångssättet är behändigt för bolagen, eftersom de slipper undan det direkta ansvaret, säger Bruun.
Förra sommaren lämnade Siemenpuu och ett antal andra organisationer in ett klagomål till Delegationen för samhälls- och företagsansvar på arbets- och näringsministeriet (ANM). I klagomålet utgick man från OECD:s ansvarsrekommendationer för multinationella företag, som Finland som land förbundit sig att följa, men som är frivilliga för företag. ANM bad såväl miljö- som utrikesministeriet kommentera ämnet. Svaret blev att det finns orsak att gräva i Pöyrys agerande, men processen har enligt Bruun ändå inte varit speciellt dynamisk.
– Genast när det offentliggjordes att ett klagomål finns kom arbets- och näringsministeriet med utlåtandet ”rekommendationerna är fullständigt frivilliga och icke-bindande”.
Vid tiden för denna tidnings pressläggning hade ministeriet ännu inte kommit med det beslut som utlovats före midsommar. Förväntningarna är mycket låga.
Otso Harju
Fotnot 1: Pöyry har erbjudits möjlighet att kommentera artikeln. Red.anm.
Fotnot 2: Tisdagen den 18 juni, dagen efter pressläggningen av den tryckta versionen av denna artikel kom ANM med ett utlåtande där man bedömer att Pöyry följt OECD:s riktlinjer. Ministeriet menar ändå att bolaget i fortsättningen bör göra en mer omsorgsfull riskbedömning och handla mer öppet i samband med liknande projekt. I utlåtandet påpekas det också att Pöyry tydligare borde ha påtalat oklarheterna kring miljökonsekvenser och mänskliga rättigheter i den rapport man sammanställde för regeringen i Laos. Utlåtandet tar inte ställning till den vetenskapliga grunden för Pöyrys arbete utan bara till frågan om det följer OECD:s riktlinjer. Red.
Källor: International Rivers, poyry.com, Kepa, vapaamekong.com, Siemenpuusäätiö, Asia Times Online, Reuters, Al Jazeera, BBC, APF, Vihreä Lanka, Mekong River Comission, Transparency International.
