Det går inte att leva utan mat – och inte utan vatten heller. Men hur nära kopplade dessa två saker egentligen är, är det kanske inte lika många som inser. Få vet hur stora mängder vatten matproduktionen på ett globalt plan de facto kräver, skriver forskaren Mila Sell.
Ett enkelt och väldigt beskrivande exempel på vattnets betydelse för matproduktionen är följande: för att producera en liter mjölk krävs det 1 000 liter vatten, medan det behövs ca 16 000 liter för att producera den mängd nötkött som går åt till en hamburgarbiff. Detta alltså i form av den konstbevattning som krävs för att odla det foder kossan i fråga äter.
Exemplet är visserligen amerikanskt och i ett land som Finland upplevs vattenförsörjningen sällan som ett stort problem. Det är det kanske inte heller i någon högre grad just nu, men i stora delar av världen växer problemen och som en del av ett globalt samhälle bör vi se på helheterna och framtida scenarier, som kommer att beröra också oss.
Vilka är då de mest betydande faktorerna som påverkar vattenförsörjningen? Om vi börjar från grunden kan vi konstatera att trots att befolkningsökningen har börjat plana ut växer världens befolkning fortfarande. Det finns olika scenarier kring hur många vi kommer att vara år 2050, men medianuppskattningen ligger på cirka 9,2 miljarder. Att se till att alla dessa mänskor kan äta sig mätta är en enorm utmaning. Det kommer att kräva att vi producerar upp till 70 procent mer mat än idag, vilket i sin tur kommer att öka vattenbehovet med mellan 70 och 90 procent ifall man inte dramatiskt lyckas effektivera och förbättra matproduktionen. Det här enligt FN:s vattenexperter.
Utöver detta inverkar en annan dramatisk faktor både på vatten- och matförsörjningen, nämligen klimatförändringen. Just klimatförändringen är en av de faktorer som gör det betydligt mer problematiskt att öka matproduktionen. Förutom extrema väderfenomen, som stormar och översvämningar, kommer klimatförändringen att leda till höjda temperaturer och torka bland annat i stora delar av Afrika. Effekterna av klimatförändringen kommer nämligen inte att fördelas jämnt globalt, utan den kommer att slå hårdast mot de delar av världen som är mest sårbara: fattiga länder på det södra halvklotet.
Att de länderna drabbas värst beror på många faktorer men inte minst ländernas högre utgångstemperaturer spelar en centrall roll och gör att den uppskattade höjningen på fyra grader kommer att ha en mycket betydande effekt. Dessutom har skogsskövling och andra ingrepp gjort naturen mer sårbar för extrema väderfenomen som översvämningar och torka. Lantbruket har en väldigt stor andel i dessa länders ekonomi och upp till 80 procent av befolkningen i många afrikanska länder får sin utkomst genom lantbruk, direkt eller indirekt, samtidigt som den teknologiska nivån och produktiviteten är låg. Anpassningsåtgärder som varningssystem och konstruktioner mot översvämningar fattas på grund av brist på kapital och brister i det politiska beslutsfattandet. Därför är effekterna i dessa länder så förödande.
Kopplingen mellan lantbruket och vattnet
Enligt FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation FAO:s markkategorisering består ca 46 procent av jordens yta av så kallad torr miljö. I dessa områden är lantbruk alltid utmanade och vatten ett problem. 25 procent av jordens beboeliga yta upptas av mark som odlas för matproduktion. Men endast 20 procent av den odlade jorden är konstbevattnad. Det är samtidigt just den andelen av odlingsjorden som producerar 40 procent av den globala skörden och förbrukar 70 procent av världens vattenresurser. Till stor del är det fråga om plantager i USA och Sydamerika, men också i Asien finns mycket konstbevattnad odlingsjord.
I Afrika däremot sköts så gott som allt lantbruk av småbönder och man är helt beroende av regn. Man driver så kallade rain-fed jordbruk. I de flesta fall har lantbrukaren mindre än en hektar odlingsjord som de delar upp mellan olika grödor. Det typiska är att kvinnorna producerar den mat som familjerna äter medan männen producerar ”cash-crops” (odlingsprodukter som går till försäljning). I praktiken står kvinnorna för produktionen av 80 procent av den mat som äts lokalt. Hur skall då dessa småbönder som förutom alla de andra utmaningar lantbruket för med sig kunna producera tillräckligt mat på ett tillräckligt hållbart sätt, när de dessutom står inför klimatförändringen och en växande befolkning?
Den goda nyheten är att det faktiskt finns en stor mängd goda alternativ för att lösa problemen!
Öka vattenproduktiviteten
I största delen av världen är det inte möjligt att utvidga den existerande åkerarealen för att producera mer, vilket betyder att man blir tvungen att istället effektivera lantbruket. Det finns mycket forskning som fokuserar på att utveckla nya och förbättrade typer av grödor, som producerar bättre och samtidigt är mera tåliga mot både sjukdomar och torka. Också nya teknologiska metoder utvecklas hela tiden. Allt detta har dock både för och nackdelar, och till exempel priset på utsäde eller investeringen i ny teknologi kan vara ett oöverkomligt hinder för en småbonde. Som tur är finns också lätta, billiga och miljövänliga metoder för att effektivera och förbättra lantbruket. Bland annat berikas jordmånen av traditionella metoder som växelbruk, rotation av betesmark, kombination av olika typers grödor med olika egenskaper. Ett bra exempel är Agro-forestry, det vill säga att plantera träd på sin odlingsjord, som både skyddar marken och kan ge extra utkomst åt lantbrukarna.
Också för de stora begränsningar vattenförsörjningen har på effektiverandet av lantbruket finns lösningar. Man talar om vattenproduktivitet, som betyder att få större nytta, som mera mat, med en mindre mängd vatten. Water harvesting är en kreativ metod att förbättra sin vattenproduktivitet. Den används också i många mer utvecklade länder för att underlätta vattenförsörjningen i områden där tillgången till sötvatten är begränsat.
Water harvesting har praktiserats ända sedan forntiden. Det vanligaste sättet är att utnyttja avrinningsvatten, vilket betyder att man samlar in regnvattnet och förvarar det i olika slags kärl för att användas under torra perioder. Det här är bekant för de flesta med erfarenhet av lite primitivare sommarstugor utan rinnande vatten. Att till exempel använda regnvattnet från tunnan vid husknuten för sin disk, istället för att pumpa upp och bära från brunnen, sparar både tid och besvär.
I många torrare miljöer, där största delen av regnvattnet går förlorat genom avdunstning, är Water harvesting enda alternativet. Med ganska små investeringar kan man konstruera förvaringskärl, eller i visa fall konstgjorda dammar, från vilket man sedan leder vattnet till sina odlingar under torra perioder. Genom water harvesting kan mer än 50 procent av regnvattnet återvinnas.
Lokala tillämpningar behövs
Forskning i metoder för vattenproduktivitet har visserligen kommit fram till att optimala resultat förutsätter att man fokuserar på lokala frågor gällande bevattnings- och lantbruksmetoder, identifiering av de mest lämpade grödorna och förstås på utbildning av lantbrukarna. Inga generella lösningar finns. De måste utvecklas lokalt tillsammans med de lokala bönderna som bäst känner till de utmaningar och potentialen i deras område. Dessutom krävs politiskt engagemang och vilja på både lokal, regional och global nivå.
Och här kommer vi tillbaka till det globala ansvaret. Hur mycket vatten som i framtiden kommer att behövas för matproduktionen beror på hurdan mat vi i framtiden äter, och där kan vi alla göra en insats. Vi kan lämna bort i alla fall en del av köttet vi äter och vi kan köpa och tillaga mat i lämpliga mängder för att minimera vårt matsvinn.
text & foto Mila Sell
är koordinator och forskare, Forskningscentralen för jordbruk
