1,K

– Serier är ett kraftfullt medium för att påverka, säger serietecknaren Warda Ahmed, som lett serieworkshopar både i Finland och för samhällsaktivister i Somaliland. Som blivande historielärare efterlyser hon också mera serier i skolundervisningen. 

Warda Ahmed är en lärare med många specialområden. Hon går utbildningen för klasslärare vid Helsingfors universitet, men kommer också att bli behörig ämneslärare i historia och geografi och läser ett biämne i serieuttryck vid Aaltouniversitetet. Man kunde tro att serieteckning och historia är vitt skilda ämnen, men så ser inte Warda Ahmed saken. Serier har ofta ett starkt samhälleligt budskap och hon skulle gärna se att serier användes som pedagogiska hjälpmedel i skolan. Sakkunnigt räknar hon upp en rad seriealbum som på ett begripligt men sakligt sätt behandlar svåra ämnen som förintelsen eller klimatförändring.

Warda Ahmed föddes år 1985 i Hargeisa, huvudstad i Somaliland, som internationellt fortfarande anses tillhöra Somalia. Fyra år senare flyttade hela hennes familj till Finland och bosatte sig i Träskända som den första somaliska familjen. Hon bor nu i Helsingfors med sin man och åker en gång i veckan till Kervo, där hon i snart tio år lärt ut serieteckning vid Keravan kuvataidekoulu. Hon leder serieworkshoppar då det finns möjlighet till det och hennes illustrationer kan man stöta på till exempel i Finlands flyktinghjäps material. Om sitt eget serietecknande säger hon att hennes produktion är utspridd, knapp och sporadisk. Kreativiteten har ofta fått ge vika för behovet av inkomster.

– Ja, jag har fått inse att jag inte i första hand är serietecknare, utan någon slags arbetare.

Dagen då jag träffar Warda Ahmed arbetar hon med att bygga upp Helsingfors Seriefestival, som hon jobbat för flera år i följd. Hon sitter i styrelsen för Finlands Serieförening rf som är huvudarrangör för evenemanget och håller också i många trådar i flera andra organisationer. Hennes mest aktiva period av serietecknande sammanföll med hennes medverkan i det feministiska serienätverket Nettinartut, men för stunden ligger deras verksamhet nere. Nu publicerar hon sina serier och illustrationer i en blogg vid namn Onttokallo.

I sina serier gestaltar Warda Ahmed mest självbiografiska vardagssituationer, men oftast finns det ett samhälleligt budskap inbäddat i all vardaglig charm. Hon gillar att leka med identitetsfrågor och olika kulturidentiteter, skämtar mest av allt om sig själv och hennes serier har prisats för de nya perspektiv hon som kvinna med invandrarbakgrund tillfört branchen.

– Många läser mina serier med glasögon som gör allt till en invandrares analys av det finländska samhället, fast jag inte alls behandat ämnet som en utomstående.

Själv problematiserar hon inte längre sin roll och tycker att det har varit lätt att komma in i serietecknarcirklarna. Då Warda Ahmed inte har tid att teckna serier uttrycker hon sig också gärna i skrift.

– Under sommaren har jag haft så mycket att säga att det varit svårt att få allt sagt i serieform, då det kräver så mycket mer tid och utrymme än en text. Och trots att jag i mina texter har behandlat samma slags ämnen är min önskan att jag kunde göra ännu mer serier. Men med en serie är du i princip ganska ensam och du måste producera den själv från början till slut medan en text kan skickas till någon annan för att editeras.

 

Gräsrotsserier i Hargeisa 

Under sina år med serieteckning har Warda Ahmed också hunnit leda en workshop i gräsrotsserieteckning för samhällsaktivister i Somaliland.

− Gräsrotsserieteckning är ett billigt medium för kampanjer och gräsrotsaktivism. Logiken är att då konstaspekten försvinner kan vem som helst som vill använda sig av serier producera dem själva. Då serierna produceras lokalt upplever människorna de ämnen som behandlas som sina egna eftersom de utgår från deras perspektiv.

Under en gräsrotsworkshop ritar alla en serie om samma ämne och genom en process tar man fram de bästa versionerna med en fungerande historia och ett klart buskap. Konceptet används ofta på platser där det inte finns en tradition av serieteckningskultur, och också under workshopen i Somaliland fick man länge fundera på ifall man skulle våga limma upp serier på väggarna, då ingen hade gjort något sådant tidigare. Serierna behandlade känsliga ämnen, som till exempel föräldrar som överger sitt hiv-positiva barn.

– I somaliska områden och arabländer är skämtteckningar som media  något välkänt och väldigt populärt. De är mycket politiska och sprider effektivt sitt budskap. Serier är däremot ett ganska okänt koncept, men i serier ryms det mer innehåll.

 

Samhällsengagemang

Gräsrotsserieteckningskonceptet har haft en stor inverkan på Warda Ahmed och hon säger att det på olika vis påverkat allt hennes arbete. Hon ser sig tillhöra gruppen tecknare som gör serier med samhälleliga budskap inbäddade i underhållande historier.

– Serier är ett kraftfullt medium för att påverka. Till exempel Ville Tietäväinens serieroman Näkymättömät kädet, som utkom 2011, har fått väldigt bra publicitet. Albumet är baserat på fältstudier och mycket tid har lagts ned på teckningarna. Det är ett vacket verk.

Albumet har översatts till engelska med titeln Invisible Hands och namnet syftar på de okända nordafrikaner som plockar våra grönsaker och frukter på Spaniens åkrar. Samtidigt kan titeln anspela på ekonomins osynliga hand som upprätthåller utnyttjandet av de utsatta illegala invandrarna.

– När den här typen av historier publiceras i serieformat når de lättare en större publik, om det så handlar om vetenskap eller något annat.

Ett annat betydande verk hon nämner är Sarasvatin hiekkaa, en dystopi om klimatförändringen som baserar sig på Risto Isomäkis roman med samma namn. Warda Ahmed påpekar att det gäller att tänka på vilken publik man riktar sig till då man ritar samhälleliga serier. Ifall serien är ämnad för en bred publik gäller det att  rita i en som stil som passar alla läsare och inte bara dem som är vana vid olika serieformat. Guy Delisles serier om Jerusalem, Burma och Nordkorea är ett exempel på ”lättlästa serier”, men för en erfaren serieläsare som Warda Ahmed ter sig hans stil lite tråkig, fastän hon tycker historierna är bra. Joe Sacco är en serieteckningsjournalist som också tecknat om Palestina, men i en helt annan stil.

– Hans första Palestina-album har varit betydelsefullt för mig, men hans serier kan vara svåra att närma sig, fastän tanken har varit att föra läsaren närmare händelserna.

Det finns massor med seriealbum som man kunde använda sig av i skolundervisningen, säger Warda Ahmed och nämner att hon bara känner till ett fåtal gymnasielärare som tagit med seriealbum på listan för rekommenderad litteratur i historia.

− Väldigt få lärare har kunskap om serier och är rädda för dem som läromedel. Det kanske är lättare att till exempel visa videor.

 

Två nya bokprojekt

Warda Ahmed arbetar just nu vid Plan Finland, där hon planerar aktiviteter för en stödgrupp för invandrarungdomar. Vid sidan om arbetet och studierna har hon två bokprojekt på gång. Tillsammans med några andra har hon initierat ett projekt för att råda bot på bristen på barnlitteratur på somaliska och kurdiska. För att stöda barn under skolåldern i inlärningen av sitt hemspråk, vill de göra en bok där de utnyttjar en kombination av olika konstformer. Med en grupp serietecknare planerar hon också en bok om invandrares upplevelser av att komma till Finland.

– Folk har ofta en väldigt negativ och ensidig bild av varför och hur folk hamnar i Finland, och genom boken hoppas jag att vi kan göra bilden mångsidigare.

 

Inga Härmälä