Att ordparen ”Ny Tid” och ”ekonomisk kris” alltför ofta nämns i samma mening är tyvärr sant, men till dem som säger att Ny Tid brukar ropa ”vargen kommer” finns bara ett svar: Vargen har också kommit, men vi har motat iväg den, gång på gång på gång.
Så också i år, i ett läge som var mer prekärt än någonsin tidigare. Utan åtgärder hade Ny Tid inom ett år stått inför permitteringar, indragna nummer och bestående kvalitetsförsämringar. Det är ett faktum, men det var heller inte så att vi plötsligt upptäckte att ”ojdå, det är tomt i kassan”. Även om Ny Tid är en liten tidning har vi en så god ekonomisk framförhållning man kan ha i en turbulent bransch, då man dessutom är beroende av osäkra projektunderstöd och ettåriga verksamhetsbidrag. Att senaste bokslutet skulle visa ett stort minus, trots hård budgetdisciplin, visste vi långt på förhand, och vi har länge utforskat olika sätt att få ekonomin i balans.
Vi har lobbat för och ansökt om högre bidrag, vi har i ännu högre grad än tidigare koncentrerat oss på kärnverksamheten, vi har lyckats få ner några fasta kostnadsmoment ytterligare. Dessutom har vi inte tagit emot någon ny civiltjänstgörare i höst, och sparat på lönekostnaderna genom ett frivilligt deltidsengagemang.
Men det finns också en gräns för hur stora nedskärningar man kan göra, utan att svältkuren blir så smärtsam att den syns. Därför var det heller ingen hastigt påkommen räddningsoperation då understödsförening Tigern rf lanserade en kampanj för att öka den direkta läsarfinansieringen genom månatliga bidrag av föreningsmedlemmar. Våra viktigaste intäkter är fortfarande offentliga och privata bidrag samt prenumerationer på papperstidningen (den största enskilda intäktskällan, som de facto ökat lite i år), men de månatliga donationerna ger oss ytterligare ett ben att luta mot.
Kampanjen har överträffat förväntningarna och garanterar, i synnerhet efter förra veckans galamiddag och konstauktion, att bokslutet för 2013 blir tillfredsställande. Därtill ger den oss ny styrfart.
Nästa år fyller Ny Tid 70 år, men på lite längre sikt är framtiden osäker och svår att sia om. Jag får då och då frågor om läsplattor, webbsatsningar, omprioriteringar – och allt sånt är intressant och angeläget. Men det är viktigt att komma ihåg var styrkorna och svagheterna ligger för en hybrid som Ny Tid. Vår uppgift är inte att agera försöksdjur för ny teknologi, vi behöver inte vara först. Distribution på läsplatta kan mycket väl bli framtidens melodi, men tillsvidare kostar det mer än det smakar. Det är klart den teknologiska utvecklingen ändrar papperstidningens funktion men vi vet ännu inte om den blir en helt marginell produkt (som trådtelefonen efter mobilen) eller om den hittar ny livskraft (som biografen efter videon och tv:n). Hur Ny Tid ska dra nytta av de positiva sidorna av utvecklingen och undvika fallgroparna går jag inte in på här, men i den anpassningsprocess som är oundviklig finns det tre saker som jag känner mig någorlunda säker på.
1) Ny Tid måste inom överskådligt tid existera också som fysisk tidning. På vilket sätt, i vilken form, hur ofta – det lämnar jag osagt. Men utan ett prasslande ankare i människors händer blir en liten och bred publikation lätt marginaliserad, bara ytterligare en blogg.
2) Ny Tid existerar genom människors idealism. Genom en redaktion som ställer upp mer än man kan kräva. Genom skribenter och andra medarbetare som helt eller delvis arbetar ideellt. Genom Tigern rf, styrelsemedlemmar och trogna supportrar – som nu senast alla de konstnärer som donerade verk till vår auktion. Den här idealismen är en oerhört rik och flödande resurs, men den är inte outtömlig eller nog i sig själv. Och den behöver omvårdnad.
3) Ny Tid har en mission, som kommer att bestå oberoende av vart den tekniska revolutionen leder. I den trimmade och rätlinjiga industriskog som är vår tids kommersiella medielandskap ska vi vara en lätt förvildad trädgård. Och på vår tids blåsiga offentlighetsocean ska vi vara en ö med sötvatten.
Fredrik Sonck
