– Trafficking är i dag ett erkänt problem i Vitryssland medan mäns våld mot kvinnor hamnar under kategorin ”familjevåld”, säger Alena Autushka som arbetar för att synliggöra könat våld och hjälpa de drabbade.
Alena Autushka från den vitryska organisationen Provincia, en oberoende organisation som arbetar för att motverka mäns våld mot kvinnor och trafficking samt med förebyggande arbete om kön, definierar könat våld som mäns våld mot kvinnor, även om begreppet kunde innehålla andra former av könat våld. Kön är också mer nyanserat än kategorierna man och kvinna, men dessa är de två som i allmänhet beaktas och presenteras, både i Finland och i Vitryssland. Människohandeln är ett erkänt problem i Vitryssland medan mäns våld mot kvinnor hamnar under kategorin ”familjevåld”, berättar Autushka. Man för alltså inte någon könsspecifik våldsstatistik. En sådan statistik skulle kunna synliggöra maktförhållanden relaterat till kön och våldets särart. Vilket skulle göra det vara enklare att motverka. – Inom familjer finns det två olika former av våld. Den ena formen karakteriseras inte av kön, den andra gör det. Då jag talar om våld i hemmet så menar jag könat våld, alltså i de allra flesta fallen mäns våld mot kvinnor. En annan form av våld i familjer är vuxnas våld mot barn. Myndigheterna talar om ”familjevåld”, med betydelsen att familjemedlemmar till vardagslag slår varandra. Då vi började med vår verksamhet lärde vi oss snabbt att nyckelfrågan inte handlade om att en person slår en annan. Därför var det givet att vi skulle närma oss våldsproblematiken via just kön.
Staten hjälper inte
Här finns likheter med Finland, där man ofta talar om könat våld i så kallade ”neutrala” termer. Även i Finland används ofta termen ”familjevåld” men också ”våld i parförhållanden”. Dit räknas den förhållandevis större delen mäns våld mot kvinnor, men också den avsevärt mindre delen kvinnors våld mot män. Ofta talar man enbart om heterosexuella förhållanden.
Autushka hänvisar själv till en FN-undersökning, där det framkom att en av fyra kvinnor i Vitryssland någon gång i sitt liv blivit utsatt för våld av sin man eller manliga partner.
– Tre av fyra kvinnor blir dessutom utsatta för någon annan form av våld, alltså inte fysiskt utan ekonomiskt eller psykiskt. Samtidigt finns det inga lagar gällande detta. Det finns inte heller någon information om att också detta är en form av vardagligt våld mot kvinnor som män gör sig skyldiga till.
I Vitryssland finns det inte heller någon utbildning eller uppfostran i anknytning till kön, berättar Autushka. Det finns oberoende organisationer, som Provincia, som jobbar för saken, men staten gör det inte.
– Det är för att de som bestämmer är män, och de ser inte problem som kan höra ihop med kön. Om de inte ser dem så kan de inte heller hjälpa.
I Finland, som ofta presenteras som ett jämställt land, dör cirka 20 kvinnor varje år som resultat av sin makes eller manliga partners våld. Det uppskattas att motsvarande antal dödsoffer är runt 40 i Vitryssland, kommenterar Autushka. Men eftersom ingen statistik förs så finns det inte några säkra siffror. I Vitryssland bor det nio miljoner människor och i Finland fem miljoner.
En av de större utmaningarna för Provincia är att hitta offren. Detta försvåras av det faktum att alla självständiga organisationer i Vitryssland motarbetas och kontrolleras av staten. Organisationen har svårigheter med att göra sig synlig. På individnivå kan det dessutom finnas olika orsaker till att en kvinna som blivit slagen inte söker hjälp.
– En faktor som gör att kvinnor inte tar kontakt är skam, en annan kan vara att man inte tror att någon kommer att hjälpa. Någon tror att det är normalt att bli slagen. En kvinna kan ha ringt till polisen flera gånger, men om polisen inte själva ser att kvinnan som ringt blir slagen, slutar de komma. Provincia erbjuder både psykologisk och juridisk hjälp till slagna kvinnor. Men kvinnorna gör ytterst sällan rättssak av sin situation. Det är tungt att bevisa att man har blivit offer för våld, säger Autushka.
Om kvinnan tar ärendet till rätten medan hon ännu är i ett förhållande med mannen, innebär det ofta att hon måste betala rättegångskostnaderna. Männen får sällan mer än en tillsägelse eller böter.
– Detta påverkar givetvis familjens budget och det är inte till någon nytta för kvinnan. Oftast vänder sig kvinnan till rätten om det gäller att ta ut skilsmässa, men inte så länge hon lever kvar i ett förhållande.
Autushka tycker sig se vissa attitydförändringar. Enbart för några år sedan var många av den åsikten att det var normalt att slå och bli slagen. Nu börjar problemet tas på större allvar.
Trafficking, prostitution och kön
Autushka säger att de allra flesta som hon kommit i kontakt med inom sexindustrin har blivit involverade i prostitution när de varit för unga för att kunna ta egna beslut, de har varit pressade på grund av omständigheterna och de har kontrollerats av män. Autushka beskriver därför prostitution som en form av våld. Den finska organisationen Pro-tukipiste rf, som också arbetar med människohandel och sexarbete, definierar kortfattat människohandel för sexbranchen som att ”en person tvingas arbeta med sådant sexarbete som hen inte själv vill eller inte kan kontrollera, med exempelvis våld eller hot om våld”. ”Den utsatta situation som det påtvingade sexarbetet och människohandeln innebär bör skiljas från sådant sexarbete där en vuxen person säljer sex av egen vilja. Arbetet innebär nog ett socialt stigma som kan leda till utanförskap”, skriver Pro-tukipiste på sin hemsida.
I det arbete som Provincia gör med traffickingoffer stöter de främst på kvinnor som varit i sexindustrin. Atushka berättar att när Provincia började arbeta mot mäns våld mot kvinnor, märkte de att många kvinnor som blivit slagna senare också blev offer för trafficking. En orsak är att många som blivit utsatta för våld vill komma bort från sin familj, men de som levt ett isolerat liv som offer klarar sig inte alltid bra på egen hand, utan kan lätt bli lurade.
– Givetvis är också prostitutionen starkt förankrad i kön, säger Autushka. Inom arbetet med trafficking är offren både män och kvinnor, om än majoriteten är kvinnor. Män blir ofta offer för en annan sorts trafficking, där de får slavarbeta inom byggnadsbranschen, oftast i Ryssland. Också andra sorters människohandel har blivit allt vanligare, bland annat har det hänt att barn kidnappats från barnhem för barnpornografi. Organhandelsfall har också uppdagats.
Autushka säger att det är svårt att arbeta med människohandelsrelaterade frågor eftersom de kriminella aktörerna förnyar sina strategier hela tiden. Hon räknar upp länder dit människor blivit förda.
– Ryssland, Polen, Förenade Arabemiraten, Turkiet, Israel, Tyskland, USA, Japan, Sverige och kanske också Finland. Också några afrikanska länder finns med på listan. Det är svårt att tala om problemets verkliga omfattning eftersom mörkertalet är stort. Man kan bara tala om de siffror som polisen har, de officiella siffrona. 3–4 000 fall av både män och kvinnor kom i fjol till kännedom. I verkligheten kan det handla om 3–5 gånger fler.
Offren för människohandel kommer från väldigt olika bakgrund, men huvudsakligen från fattiga förhållanden och ofta från små städer eller från landsbygden, berättar Autushka. Trafficking för prostitution var länge ett problem som man undvek att tala om i Vitryssland. Då saken överhuvudtaget nämndes var det främst i termer av migration: att en del kvinnor helt enkelt hade valt att åka till utlandet för att arbeta som prostituerade. Det var allt som sades om saken.
– Genom samarbetet med internationella organisationer förstod vi att vi måste se på detta ur en annan synvinkel och att de här kvinnorna inte befinner sig frivilligt i utlandet. Så länge kvinnorna är i en sådan position att det är möjligt att utnyttja dem, måste vi agera för dem. Organisationens syfte är att hjälpa dem som behöver hjälp.
Samarbete med polisen
I det förebyggande arbetet informerar Provincia personer som är i riskzonen att bli offer för människohandel om vad de måste veta för att undvika att bli utsatta. Det handlar främst om uppfostrande och utbildande arbete för ungdomar och människor som arbetar med ungdomar, samt representanter för medierna, berättar Autushka. Organisationen hjälper också direkt sådana som varit offer för människohandel och som har återvänt till Vitryssland.
– Många som blivit offer för människohandel har allvarliga psykiska problem. Om man har hamnat i en sådan situation innebär det stora förändringar, både socialt och psykologiskt. Det finns en nationell hotline dit de kan ringa och berätta om sin situation. Människor kan också besöka oss direkt för att få hjälp, säger Atushka.
Hon berättar också att man samarbetar med polisen och att samarbetet kan ske på många olika sätt. I staden Borisov har polisen en specialenhet vars specialitet är droger, drogmissbruk och människohandel. Polisen vet att Provincia arbetar med att hjälpa offer för människohandel och de vet också vilken sorts hjälp Provincia kan erbjuda. De kan till exempel informera organisationen om brottsfall eller ge vidare deras kontaktuppgifter så att utsatta själva kan ta kontakt.
– I allmänhet ringer personen som behöver hjälp först och kommer sedan hit och berättar sin historia. Alla fall är olika och behandlas också olika. Integritet är viktigt. Det kan hända att den hjälpbehövande inte har pass eller arbete eller bostad. Tillsammans försöker vi lösa de olika problemen. Ofta har de här människorna också hälsoproblem eller någon sjukdom, och då uppsöker vi tillsammans en läkare. Överlag vet de hjälpsökande att organisationen stöder dem och är närvarande under hela processen, säger Autushka.
Om man vill göra rättsfall av saken så tillhandahåller organisationen en jurist. I Vitryssland har bara den som står anklagad möjlighet att få gratis rättshjälp och i dessa fall har de anklagade oftast pengar. Det är mycket svårt att bevisa att förövarna har gjort sig skyldiga till brott men om det går blir domen ofta hård – upp till tolv års fängelse.
– Men det är trots allt ganska lite kontakter som kommer via hotlinen. Oftast vill de som kommit ur sin situation som offer för trafficking inte tala om saken med någon. Det har delvis med skam att göra, men också med att människor tenderar att ha ett selektivt minne. Man minns inte traumatiska saker, kommenterar Autushka.
Hon säger att organisationens båda arbeten är lika viktiga, men om man jämför hur många personer av båda könen som blir offer för trafficking med hur många kvinnor som blir slagna i sina hem, så är det ändå många fler som blir offer för sexuellt och könat våld i hemmen. Autushka understryker att det som behövs för att motverka mäns våld mot kvinnor och trafficking på lång sikt är utbildande arbete kring kön.
Freja Högback
I den här artikeln beskrivs många kvinnor som offer. Här handlar det om brottsoffer. Många som blivit utsatta för våld motsätter sig begreppet offer och vill hellre beskriva sig som till exempel överlevare, för att det beskriver en aktiv person i stånd att agera. skrib. anm.
Läs också:
Under diktaturens lupp
