Asma Nadia är en av Indonesiens mest produktiva författare och har fått flera litterära utmärkelser. Hon har också utsetts till en världens 500 mest inflytelserika muslimer och driver en organisation som har grundat över 62 bibliotek för fattiga barn runt om i landet.
Asma Nadia, som egentligen heter Asmarani Rosalba, var som barn både fattig och sjuklig. Men hon hade en hängiven mamma som såg till att hon och hennes syskon läste, precis allt de kom åt. Sällan var det böcker, eftersom familjen inte hade råd. Istället kunde det vara tidningen som användes för att packa grönsakerna de köpte på marknaden.
– Jag blev ledsen när jag såg hur mina rika vänner hanterade sina böcker, som om de inte brydde sig, medan mamma satte plast runt våra så de inte skulle bli smutsiga. Att jag är där jag är idag är tack vare min mamma, säger Asma Nadia.
Den betydelse mamman haft visar sig i det modertema som finns i många av Nadias böcker, som idag hunnit bli 48 stycken.
– Det är sorgligt att se hur många tonåringar som inte respekterar sina mammor nuförtiden. Genom mitt skrivande önskar jag att denna respekt kan återerövras.
Nadia skriver ofta om kvinnofrågor. Hon tycker att det är viktigt att inspirera och uppmuntra unga tjejer att tro på sig själva, precis som hon tycker det är viktigt att skildra också andra sociala frågor. Själv vet hon vad det är att vara fattig och det har blivit en drivkraft till att nu hjälpa andra. Några av hennes böcker har filmatiserats och en stor del av intäkterna har gått till att förbättra boendet för barn i slumområden. Med royaltyn från sina böcker har hon dessutom startat en organisation, Rumahbaca AsmaNadia, som hjälper till med att bygga bibliotek runt om i Indonesien så att fattiga barn ska få möjlighet att läsa. Hittills har man startat 62 bibliotek i landet.
När jag frågar Asma hur det står till med de allmänna biblioteken säger hon att de börjar bli bättre, men att de inte ligger där utsatta människor bor. De är dessutom ofta stängda på helgerna vilket gör det svårt för dem som jobbar långa veckodagar att gå dit med sina barn. I de större städerna kan biblioteken ha ett hyfsat utbud, men ute i provinserna är urvalet mycket dåligt.
– På våra Rumahbaca-bibliotek försöker vi ha 95 procent inköpta böcker och 5 procent som är skänkta. Jag vet hur det känns att läsa en bok som är relativt nyutkommen. Jag vill att även mindre privilegierade barn ska ha den förmånen. Fattiga människor köper inte böcker, det är viktigare att skaffa mat.
Bibliotek blir lärocenter
Det är alltså på de mest utsatta platserna som organisationen vill grunda bibliotek. På någon avlägsen ö, i Papua, eller på orter som drabbats av naturkatastrofer. Vissa bibliotek har till och med utvecklats till läroplatser för barn som inte har råd att gå i skola.
– Jag har en dröm att alla Rumahbaca-bibliotek ska ha volontärer som lär barnen engelska och datorkunskap. Om de inte har råd att gå i skolan så kan de i alla fall hitta ett jobb om de kan lite engelska och Windows. Faktum är att vi redan har volontärer som är beredda att jobba gratis för att verksamheten ska komma igång. Otroliga människor.
Men Nadias drömmar slutar inte här.
– Jag har en vision om att vi en dag ska ha 1 000 Rumahbaca-bibliotek och att alla ska ha åtminstone en dator. Sedan har vi också börjat titta på möjligheten att sätta upp bibliotekshörnor på ungdomsfängelserna i Jakarta.
Livet blir meningsfullt
Jag vill veta lite mer om Asma Nadias sociala engagemang, hur det har blivit så starkt och varifrån det får sin näring.
– Som sagt, jag hade en väldigt speciell mamma. Det var inte bara det att hon uppmuntrade sina egna barn, hon hade även engagemang över för andra, för dom som hade det ännu sämre än vi… Men sedan har jag även haft turen att gifta mig med en man som, förutom att han själv är författare, alltid uppmuntrat mig att uppfylla mina drömmar. När jag en gång sa att jag önskade bli lärare frågade han mig varför jag inte istället önskade att ha min egen skola? ”Dröm stort” har alltid varit hans motto. Och jag tror faktiskt att Gud ger oss våra förmågor för att vi ska göra något mer. Inte bara studera, arbeta, gifta oss och ha barn. Jag tror att våra liv blir mer meningsfulla ju mer vi delar med oss och om vi försöker göra något för vårt samhälle.
Nadia vill därför uppmuntra kvinnor att ta för sig mer och säga ifrån. Hon håller workshops om att skriva och säger att skrivandet kan vara en ventil för att reducera stress, såväl som ett sätt att protestera. Om man är rädd för reaktionerna går det bra att skriva under pseudonym.
– Det är viktigt att dela med sig av sina berättelser och erfarenheter, eftersom det kan hjälpa någon annan som är i samma situation. Bland annat skriver jag själv om mina resor ute i världen, hur jag som ensam kvinna med hijab faktiskt kan resa utan problem. Jag vill uppmuntra andra kvinnor att göra samma sak. Vår hijab ska inte hindra oss.
2009 startade Nadia och hennes man ett eget bokförlag. Samma år skrev hon sin första resebok The Jilbab Traveler (jilbab är det indonesiska ordet för hijab). Resor har hon passat på att göra i samband med att hon har blivit inbjuden för att tala om sitt skrivande och hålla workshops.
Nadia har såklart uppmuntrat sina egna barn att skriva och publicera sig.
– Mina barn uppmuntrar också andra barn att skriva, säger hon stolt.
Stolt kan Asma Nadia vara över mycket. Den internationella organisationen Royal Islamic Strategic Studies Centre valde 2012 henne till en av de 500 mest inflytelserika muslimerna i världen, i kategorin konst och kultur. När jag påpekar det viftar hon bara bort det och säger att det finns många goda människor som har gjort mycket mer än hon.
Vad är du mest stolt över?
– Min första berättelse som blev filmatiserad. Den handlar om kärleken till en mamma, om att drömma och att aldrig tappa hoppet, hur svårt livet än kan vara.
Ann-Britt Sternfeldt
