Och vi fortsätter att tiga still…

För några år sedan öppnades Annegårdens Bokkafé med kontinuerligt bokprogram för barn och unga. I samband med invigningen fick jag och en finsk författarkollega, Annina Holmberg, förfrågan om vi ville bli läsambassadörer. Uppdraget var nytt och oprövat, det gällde att besöka barn och ungdomar som av olika orsaker inte själva kunde ta sig till Bokkaféet.

Första året besökte vi mestadels enskilda patienter på sjukhus. Barn med handikapp och långvariga eller svåra sjukdomar som krävde isolering. Ett besök varade en halv till en timme, med max tre möten per gång. Morgonen innan fick vi i korthet veta vem vi skulle träffa på eftermiddagen, deras eventuella önskemål och behov. Med öppet sinne, väskan full med böcker (och vid behov assisterande Nagu-nalle i fickan) blev varje möte unikt. Ibland handlade det om att läsa högt hela timmen, ibland om att prata, bläddra i bilderböcker eller hitta på nya historier. Ibland bara finnas där, läsa en saga eller två för att skingra oroliga tankar. Mötet skedde alltid på patientens villkor, föräldrarna satt med eller passade på att pusta ut i kafferummet.

Barnets förmåga att koncentrera sig på en berättelse trots smärta och olust, viljan att tillsammans öppna osynliga fönster med fantasins kraft, är fascinerande och fantastisk. Det hände ibland att jag träffade samma barn flera veckor i följd; vilken glädje och tröst en bok kan erbjuda!

Det här året har vi utvidgat verksamheten. Vi har haft pilotprojekt för grupper med specialbehov (sjukhusskolor, skolhem, mottagningscentraler) samt provat med förmiddagspass på polikliniker för barn och unga. Responsen och dialogen har varit positiv. Syftet, förutom besöken i sig, har varit att kartlägga behovet av litteratur och läsning för marginaliserade grupper. Med tillfällig finansiering är följande steg att ordna utbildning för volontärer (under HNS med OLKA som takorganisation). Det viktiga har varit att undersöka ramarna för var en läsambassadör lämpar sig bäst. Behovet är stort och ett lyckat möte skall ske på bådas villkor.

I Sverige har Kulturrådet sedan 2011 utsett (och anställt) en läsambassadör. Hen medverkar på mässor, bokfestivaler, konferenser, pratar om läsning och litteratur för unga, driver och deltar i debatter. Det handlar främst om att övertyga de vuxna, ett uppdrag som visat sig vara nog så behövligt. Det är ett obestridbart faktum att intresset för läsning fortsätter att sjunka. Upprepade larmrapporter vittnar om att de mest elementära språkfärdigheter saknas hos allt fler unga.

Hur länge ska vi i Finland vänta på en seriös debatt om barn och ungas läsvanor? Det räcker inte med forskningsresultat, det krävs en medveten satsning på högre nivå, diskussion och ställningstagande. Men vi fortsätter att tiga still.

Alla vuxna bär ett gemensamt ansvar. Aktiva bibliotekarier håller bokprat för skolelever. Litterära jippon för barn och unga ordnas sporadiskt, men det mesta i Finland sker på gräsrotsnivå. Utan dessa eldsjälar, engagerade lärare och bibliotekarier, utan Läscentrum och alla aktiva föreningar skulle litteraturen få allt mindre och mindre utrymme. Tack till alla ni som orkar! Men det går inte att skeppa över allt ansvar på de som redan jobbar övertid. Politiker, mänskor i förlags- och mediebranschen – visa att det här är viktigt, ordna seminarier, skapa debatt. Vi behöver inte ha alla svaren, det räcker med viljan att börja ställa de rätta frågorna.

 

Henrika Andersson

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *