200 miljoner kilogram mat. Så mycket mat slänger konsumenterna och affärerna i Finland på soptippen. Vi måste alla ta ansvar för vår konsumtion och se till att vi äter det vi köper, anser sopdykaren Nina Nordström.

 Det är absurt. Så beskriver containerdykaren Nina Nordström det västerländska matsvinnet. Och efter att ha sett vad som egentligen finns i butikernas soptunnor kan jag inte annat än hålla med.

– I den där parken brukar jag stå och kolla att kusten är klar, säger Nina Nordström när vi går in på stormarknadens bakgård, där soptunnorna finns.

Hon har dykt efter mat i affärers soptunnor i över fem år och ungefär en tredjedel av den mat hon äter kommer från dem. Därför verkar hon inte besvärad över att vi snart, olagligt, ska rota runt bland sopor, mitt på dagen. I stället skuffar hon den stora barnvagnen med My och Ro mot tunnorna som ligger i hörnet av den öppna, asfalterade innergården. Trots att barnen bara är sju månader gamla har de redan fått smaka på sin första sopdykta mat, nämligen broccoli.

Som brödhyllan i en affär

Nina Nordström, 28, började sopdyka av ekologiska och etiska skäl. Som femtonåring blev hon vegetarian, men i dag är hon en så kallad frigan. I praktiken betyder det att hon inte köper kött, men äter det om hon hittar det i soptunnor.

– Det är otroligt hur mycket mat som slängs bort i vårt samhälle, det är så ohållbart. Någon gång kommer vi att se tillbaka på den här tiden och fråga oss själva hur vi kunde leva så här, säger hon.

Vi kommer fram till soptunnorna. Innehållet ser inte ut som jag föreställt mig. Det finns inga halvruttna, mögliga grönsaker. Det luktar inte illa. I stället påminner doften om brödhyllan i en affär. Orsaken är enkel: det är inte avfall som finns i soptunnorna, det är mat. Fullt duglig mat, som väntar på sin ändstation, avstjälpningsplatsen eller förbränningsverket.

Nordström tar fram några plastpåsar ur den färgglada tygkassen som hänger på barnvagnen, och börjar lassa in mat i påsarna – ekologiskt bröd, groddar och potatis. Hon säger att det ofta finns produkter som grönsaker, frukt och bröd i soptunnorna, eftersom de inte har så lång livstid. Pasta och ris hittar hon nästan aldrig.

Plötsligt öppnas dörren bredvid soptunnorna. Ut stiger en ung vakt med blont hår och vi förstår att vi måste ge oss av. Medan vi går iväg säger han urskuldande att det tyvärr är hans plikt att köra bort oss. Nordström bara ler och säger att det är synd att så mycket mat ska gå till spillo.

– Jag brukar ofta vara artig om någon kör bort oss. Jag vill inte att de ska bli arga på oss som sopdyker, för det är inte vi mot dem. Men ingen har någonsin blivit arg för att jag tagit mat från soptunnorna.

Jag trodde jag skulle skämmas över att bli ivägkörd från en soptunna, i full fart med att plocka med mig bortslängd mat. Men när vi går i väg är det inte skam jag känner, utan indignation. Var han faktiskt tvungen att köra bort oss, vi gjorde ju ingen illa och nu kommer all den fina maten att slängas.

Finland luckrar upp reglerna

Vid Livsmedelssäkerhetsverket Evira säger överinspektör Tuulikki Lehto att det ändå inte lönar sig att äta all mat som hittas i affärernas soptunnor.

– Produkter som är märkta med sista förbrukningsdag, som rå fisk och rått kött, lönar det sig inte att äta. Men produkter med bäst före-datum och som inte luktar eller smakar illa kan man äta. Och frukt och grönsaker, så länge man tvättar dem noggrant.

Globalt räknar man med att ungefär en tredjedel av all den mat som produceras går förlorad. I Finland slänger detalj- och partihandel årligen 65–75 miljoner kilogram mat. För att råda bot på detta, drog Evira i maj upp nya riktlinjer för affärer och partihandlar. Tidigare var de tvungna att slänga de överblivna varorna för att göra sig av med dem. Eviras nya tolkning av lagen innebär att ”göra sig av med” också kan betyda att aktörerna skänker bort maten. Det är också möjligt att ge bort eller sälja mat som blivit över från exempelvis skolluncher. De nya anvisningarna är mer tillåtande än i EU i övrigt.

”Matsvinnet gör också nytta” 

Föreningen Manna Apu i Esbo, delar ut mat åt behövande tre gånger i veckan. Föreningen får sin mat från både detalj- och partihandeln och sekreteraren Liisa Aalto berättar att Manna Apu fått fler samarbetspartner efter Eviras nya riktlinjer.

– Förr fick vi bara våra donationer från Kesko, S-butiker ville inte ta på sig ansvaret om det skulle ha varit fel på livsmedlen. Men i dag har vi även några S-butiker som skänker mat åt oss, säger Aalto.

Det är en kall dag. Utanför Manna Apus lokaler står redan omkring hundra personer och väntar på att få sin mat, trots att utdelningen officiellt börjar först om en timme. Alla har med sig stora påsar eller kärror att frakta maten i. Inomhus håller personalen, som består av frivilliga, på att lägga fram den donerade maten i stora vita plastlådor. Innehållet i lådorna varierar. Mjölk, yoghurt, malet kött, korv, färdigmat, paprika och svamp. När allt är klart går Aalto ut för att dela ut kölappar åt de frusna mänskorna. Hon frågar skämtsamt om alla varit snälla, men blir allvarlig då hon säger att alla ska lämna tillbaka lapparna efter att de fått sin mat, eftersom de ska användas också nästa gång. För de som köar har det enorma matsvinnet sina fördelar.

– Man ska komma ihåg att matsvinnet också gör nytta, tack vare det kan vi ge mat åt väldigt många personer, säger Aalto.

Förra året delade Manna Apu ut 380 000 kilogram mat åt behövande. Aalto säger att alla produkter de får in alltid går åt, förutom bröd. Aalto kan inte ens alltid ta emot allt bröd som affärerna erbjuder.

Enligt henne fungerar systemet där organisationer tar emot överbliven mat rätt bra och det håller på att växa. Även om det ställer krav på organisationerna som ska se till att produkterna behandlas rätt, exempelvis får kylkedjan inte brytas.

Största problemet är vi

En av dagens matutdelare, pensionären Olavi Horteniemi, börjar prata med mig. Han frågar hur gammal yoghurt jag kan tänka mig att äta. Jag svarar att det beror på hur den luktar, men kanske skulle jag äta yoghurten en vecka efter att bäst före-datumet överskridits.

– Tror du mig om jag säger att ju äldre yoghurten är, desto bättre smakar den? Därför låter jag min yoghurt bli gammal med avsikt. Den blir också tjockare då, som färsk hålls den knappt på skeden.

Det hela började då Horteniemi en gång hittade en bortglömd burk yoghurt längst bak i kylskåpet. Yoghurtens bäst före-datum hade passerat för trettiotvå dagar sedan. Men Horteniemi smakade ändå på den och åt upp den, i stället för att slänga bort den som de flesta av oss säkert skulle ha gjort.

Och det är här matsvinnets största problem finns, hos konsumenterna som slänger bort sin mat. I snitt slänger vi bort 23 kilogram mat per person varje år. Det betyder 120–160 miljoner kilogram per år och därmed står vi för den största delen av matsvinnet. Främsta orsaken till att slänga bort mat är att den blivit skämd, näst vanligast är att bäst före-datumet passerats.

Nina Nordström säger att det är viktigt att vi konsumenter därför ser över våra konsumtionsvanor och inte bara klagar på hur mycket restauranger och affärer slänger bort.

– Alla måste ta ansvar för sin konsumtion och se till att man äter det man köper. Jag tror att människor inte heller använder sina sinnen tillräckligt mycket. Om exempelvis bäst före-datumet på mjölk har passerats, ska man inte slänga bort den utan att lukta på den först.

Hon säger att det också delvis är kundernas fel att affärer slänger bort mat.

– Vi förväntar oss att vår lilla närbutik alltid ska ha avokado och att hyllorna alltid är fyllda. Fattas det något går vi till en annan butik. Det är inte butikerna som är onda – det är konsumenterna som kräver så mycket.

 

Mat för stora summor slängs

 I Finland slänger vi årligen bort 330-400 miljoner kilogram mat, varav hus-håll och affärer står för över 200 miljoner kilogram. Förutom att matsvinnet orsakar onödiga utsläpp då produkterna inte konsumeras utan slängs, slösar vi samtidigt stora summor pengar – 500 miljoner euro betalar vi årligen för att slänga bort mat.Det är privathushållen, konsumenterna, som slänger bort mest mat.

35 procent av all den mat som hamnar i soptunnan kommer från privathushåll. I vikt blir det 120– 160 kilogram, eller 20–30 kilogram per person.

En annan storslösare är livsmedelsindustrin, som står för 27 procent av matavfallet. Affärer och butiker ligger ”bara” bakom 18 procent av matsvinnet.

De produkter som konsumenterna slösar mest med är grönsaker och rotfrukter. Mjölkprodukter slängs också bort i stor utsträckning. Betydligt försiktigare är vi med att slänga bort bröd, ägg, kött, fisk, frukt, bär och färdigmat. Utsläppen som konsumenternas matavfall orsakar är lika stora som klimatpåverkan från 100 000 bilar.

 

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.