Drömmar om byn Ding är en berättelse om aidssmittan som drabbade den fattiga jordbruksprovinsen Henan i Kina på 1990-talet. Sjukdomen spred sig som en löpeld på den kinesiska landsbygden, och hela byar raderades. Staten lockade bönder att sälja blod mot pengar och ära vilket ledde till att blodförsäljningen exploderade. När sanningen om smittan uppdagades lät myndigheterna bli att bära sitt ansvar.
I Drömmar om byn Ding får vi läsa om aidstragedin ur ett nytt perspektiv. Det var inte endast homosexuella och prostituerade som drabbades, utan även människor som lockades till att sälja blod eller injicerades med smittat blod för att förebygga anemi. I byn Ding förvandlas döden småningom till något alldagligt, döden hör vardagen till:
Det var skymning.
I utkanten av byn ropade någon till en man långt borta på vetefältet:
”Tredje farbror! Har du mycket att göra imorgon?”
”Inte särskilt, hurså?”
”Far är död. Kan du begrava honom imorgon?”
Yan Liankes prosa är pittoresk och ackompanjeras av en torr, svart humor. Kontrasten mellan de vackra beskrivningarna och det absurda tonfallet smälter samman till en sinnlig helhet som gör intryck. Då jag läst klart och lägger ifrån mig romanen känns berättelsen som en dröm, en smärtsam dröm som jag helst vill lägga bakom mig, men det verkar omöjligt.
Bilderna har etsat sig fast på näthinnan: solen som steker över det platta landskapet, den torra flodfåran, de vita husen med de uppklistrade sorgremsorna, bakgårdarna med höns och grisar. Och framförallt: de febersjuka invånarna med insjunkna kinder och variga sår över kroppen som grälar och älskar om vartannat, som dunkar sina huvuden i marken av ånger, som snickrar ihop kistor av fällda kejsarträd och begraver varandra. Invånarna, som trots sjukdomen, lever en dag i sänder och glädjer sig över små ting som ett mål mat eller en pratstund med grannen.
Berättaren heter Qiang och talar från andra sidan graven. Han är son till Ding Hui, blodförsäljarnas kung i den lilla byn Ding. Minderåriga Qiang förgiftas av sina grannar som hämnas på fadern. Romanen handlar om tiden efter Qiangs död då aidssmittan spridit sig. Läsaren får inte veta så mycket om livet innan sjukdomen, annat än att fadern gått fram som en ångvält, det vill säga tömt byborna på blod tills de nästan svimmat och blodpåsarna bångnat. Han fnyser åt alla som vågar konfrontera honom angående hans skurkfasoner, han ser inte att han gjort något fel.
Farfadern Ding Suyiang, Ding Huis far, har en viktig roll i berättelsen. Han är lärare i den lokala skolan. Då byn drabbas av febern samlas de smittade under skoltaket och Ding Suyiang, som bor i ett hus på bakgården, blir en sorts andlig ledare för byborna. Men hans position och välmående hotas av sonens hutlösa beteende.
Drömmar om byn Ding utvecklas till en familjehistoria, till en historia om svek och skuld. Är det verkligen så att blod är tjockare än vatten? Hur långt kan man gå utan att bestraffas för sina synder? Inbakad i texten finns också en underbar kärlekshistoria, som får hoppet att kasta volter i läsarens bröstkorg. Kanske är det så att man måste stå inför döden för att se vad som verkligen är viktigt här i livet? Aldrig har kärleken känts så förbjuden och passionerad som mellan Qiangs farbror och Lingling som båda har drabbats av sjukdomen och dessutom är gifta på var sitt håll.
Yan Lianke skriver vackert, mytiskt och humoristiskt om brutala händelser. Det vilar något tidlöst över berättelsen, händelserna kunde lika gärna utspela sig på 1800-talet, då industrialiseringen inte ännu kommit igång. Bönderna lever under enkla förhållanden och tar dagen som den kommer. Byborna står med båda fötterna stadigt på jorden och är i kontakt med hela sitt känsloregister och med livets förgänglighet. De lever här och nu. De tampas med frågor om moral och etik, och gemenskapen hjälper dem att ta sunda, kollektiva beslut. I kontrast till byborna har myndigheterna tappat kontakten till verkligheten och till varandra. De bländas av den kapitalistiska samhällsordningen och går, bildligt talat, över lik för att nå allt högre positioner.
Drömmar om byn Ding drar sig inte för att kritisera det kinesiska samhällsstyret. Romanen hann finnas tre dagar på den kinesiska marknaden innan den drogs in av myndigheterna. Boken censurerades, den fick inte säljas eller tryckas igen trots att Yan Lianke hör till Kinas främsta författare. Tack och lov har boken översatts till 16 språk och rönt stora framgångar utomlands. Men än idag vet ingen hur många som drabbades av hiv till följd av blodförsäljningen i provinsen Henan.
Yan Lianke: Drömmar om byn Ding. Översättning: Anna Gustavsson Chen. Atlantis, 2013.
