– Dagens ungdomar är rätt så vana vid att diskutera mänskliga rättigheter, säger Rosa Puhakainen-Mattila.

Men det är ingen självklarhet att de tas upp under skoltid.

Rosa Puhakainen-Mattila jobbar som utbildare i global fostran på Finlands FN-förbund. Hon ordnar både workshops för elever och fortbildning för lärare. Syftet är att inspirera lärare att ta med frågor om mänskliga rättigheter i sin dagliga undervisning, och att visa att det inte är svårt att göra. Till exempel erbjuder FN-förbundet olika brädspel och lekar som kan användas på lektionerna. Eftersom lärare i dag upplever en allt stramare tidtabell och en stor arbetsbörda är det viktigt att materialet är lättillgängligt.

– En lärarvän till mig påpekade att instruktionerna till ett spel ska gå att förstå på en minut, så att hela rasten inte går till att läsa instruktioner.

FN-förbundet utbildar också lärarstuderande och Puhakainen-Mattila skulle gärna se att de mänskliga rättigheterna blev en obligatorisk del av studierna. I skolmiljö kommer frågor som konfliktlösning och mobbning ofta upp och lärarutbildningen borde enligt henne ge ett bredare perspektiv på vad som egentligen händer i korridorerna under rasten.

– Mänskliga rättigheter handlar inte om paragrafer utan om det vi hela tiden har runt omkring oss.

Också den vardagliga undervisningen borde enligt henne i högre grad fokusera på rättigheterna.

– På matematiklektionerna kunde man till exempel strunta i att räkna röda och gröna äpplen och börja räkna läskunniga och illitterata barn i stället. Läroplanen förnyas 2016 och jag hoppas att olika människorättsteman skrivs in i olika ämnen. Det skulle också underlätta jobbet för lärarna eftersom de inte skulle behöva hitta extra tid för att inkludera människorätt i undervisningen.

Tankeväckande möten

Skällsord om till exempel kvinnor, homosexuella eller olika minoriteter har varit vardag i skolan i årtionden. Det är något som också Puhakainen-Mattila märkt under sina utbildningsbesök.

– Det ropas i korridorer och klassrum och skällsorden är en del av elevernas språkbruk. Det är inte heller så att de nedsättande orden sådär bara skulle försvinna, hur beklagligt det än är att de används.

Vid sidan av de högljudda skällsorden har mobbningen också tagit en annan, tyst form genom att flytta över till de sociala medierna, där den är mycket svår för vuxenvärlden att upptäcka.

– Mobbning kan pågå på Facebook under lektionen utan att någon lägger märke till det. Den som mobbar ser inte heller reaktionen hos den utsatta och förmågan av att uppleva empati blir allt mindre i de fallen.

Responsen angående FN-förbundets utbildningar har varit positiv: lärare upplever att de fått en bra grund för att kunna hantera mänskliga rättigheter under lektionstid. Också eleverna har varit nöjda. De tycker om att diskutera och FN-förbundet håller därför sällan föreläsningar utan är mer inriktade på att ordna workshops där eleverna får delta.

Puhakainen-Mattila berättar om en upplevelse från ett skolbesök med åttaåringar. Barnen fick i uppgift att rita ett träd och skriva in allt som är viktigt i ens eget liv.

– Vi märkte snabbt att barnen, på sitt eget sätt, i princip skrivit ner allt vad FN:s deklaration om mänskliga rättigheter innehåller – som familj, hem och mat.

På de högre klasserna har reaktionerna ibland varit mer motstridiga.

– Under ett besök fanns det en 15-årig kille som från första början uttalade sig rasistiskt och grundade allt han sade på att hans pappa tycker så. Efter workshopen kom han fram till mig och sade att han nu tänker prata lite med sin pappa om allt det här. Jag vet ju inte om det ledde till något men det här visar tydligt hur vi kan vara med och förändra tankar.

Workshoparna kan också leda till allmänt kritiska diskussioner. Puhakainen-Mattila berättar att många ungdomar ifrågasätter varför hon säger det hon säger.

– Det är bra att olika tankar möts och bra att kunna diskutera igenom saker. Det tycker jag att vuxna emellanåt glömmer bort.

Brist på utbildare

Som så många andra inom den tredje sektorn har FN-förbundet ont om resurser. Organisationen har 10-15 utbildare, varav 5-10 är aktiva, och de arbetar alla på frivillig bas, främst i huvudstadsregionen.

– Det betyder att vi inte kan vara med och utbilda alla lärare och skolor som skulle vara intresserade. Vår verksamhet fungerar tyvärr främst på finska och det skulle vara välkommet med några nya svenskkunniga utbildare. Vi skulle också gärna röra oss utanför huvudstaden.

Puhakainen-Mattila vill gärna förbättra det redan existerande samarbetet mellan olika människorättsorganisationer. Hon har tidigare jobbat som projektchef på ihmisoikeudet.net som upprätthålls av flera olika frivilligorganisationer och ger ut material om bland annat mänskliga rättigheter till lärare och andra intresserade. Bakom sajten står förutom FN-förbundet också Amnestys Finlandsavdelning, Förbundet för mänskliga rättigheter och maailma.net.

– Min nya målsättning, som ännu bara är en idé, är en gemensam utbildarbank dit skolor och lärare kunde skriva om de vill ta del av någon utbildning. Sedan skulle någon ledig utbildare kontakta dem. Det viktigaste är budskapet, inte budbäraren.

 



Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.