913

En av mina stora upplevelser under kulturhuvudstadsåret i Åbo 2011 var skulpturguidningarna längs Aura å med museipedagogen Bengt Selin som guide och med dagisbarn som målgrupp. Under guidningarna berättade Bengt om konstnärerna, om verkens bakgrund och material. Barnen fick om möjligt också känna på verken och tillsammans diskuterade vi hur verken kan förstås.

Sällan har jag sett en så ivrig och aktiv konstpublik, och barnen började ganska snabbt själva peka ut andra skulpturer och arkitektoniska detaljer i husen som vi passerade. Att se konsten ur barnens perspektiv var en stor upplevelse i sig, men guidningen tydliggjorde också hur viktigt det är att satsa på professionella konst- och museipedagoger och att barn – eller vuxna för den delen – tas på allvar som konstpublik.

Konstinstitutionernas konst-, teater- och museipedagogik handlar om att öppna konsten och göra den tillgänglig för olika sorters målgrupper. Genom denna strävan är publikarbetet ett slags demokratiprojekt och många konstinstitutioner går utanför sina egna väggar för att göra konsten tillgänglig för möjligast många. Publikarbetet handlar också om att föra en dialog kring konsten mellan konstnär och publik. Genom publikarbete får vi som publik titta bakom kulisserna, lära oss att se och förstå nya konstformer och konstnärliga tekniker samt föra samtal om dem. Verken hittar en ny publik och i mötet med publiken får konstnärerna nya perspektiv på sina verk.

Under årens lopp har jag följt med och samarbetat med många publikarbetare inom scenkonstfältet och inom museisektorn, och gång på gång imponerats av deras kompetens och idérikedom. De gör ett fantastiskt jobb som förmedlare av konst och kunskap till publiken, men de är också en oersättlig kunskapsresurs för den egna organisationen eftersom de känner till publikens behov och ofta har en insyn i tillgänglighets- och mångfaldsfrågor.

Museipedagogiken eller publikarbetet är i dag en självklar del av museiverksamheten i Finland, och de flesta större museer erbjuder, vid sidan om guidningar och publiksamtal, även olika former av workshops, kurser och seminarier samt skräddarsydda program för specialgrupper, seniorer, familjer, barn och skolor. Publikarbetet som tog sina första steg på det finländska teaterfältet under 1990-talet har fått en allt synligare roll under 2000-talet. I våras samlade Teaterinfo Finland (TINFO) för första gången in information från (statsandels)teatrar i Finland om deras publikarbete. Statistiken var glädjande: av 47 teatrar bedrev 40 teatrar publikarbete och under våren 2013 arrangerade de sammanlagt 1351 evenemang inom ramen för publikarbetet. Men ännu återstår arbete för att ge publikarbetet tillräckliga resurser och att göra det till en självklar del av planeringen av en utställning eller av repertoararbetet.

Det finska musei- och scenkonstfältet är i dag fullt med intressanta projekt inom publikarbete. En av mina stora favoriter i Helsingfors är danscentret Zodiak som länge erbjudit kortkurser i kontaktimprovisation och modern dans för proffs och amatörer, gamla och unga som en del av sitt publikarbete. Genom dem har jag fått jobba med kända koreografer och lärt mig förstå dansen bättre – inte minst genom hur olika rörelser känns i min kropp.

Ta vara på denna fantastiska resurs! Kombinera musei- eller teaterbesöket med till exempel en guidning, ett konstnärssamtal eller en workshop. Boka en workshop på Teatermuseet med kollegorna, låna Svenska Teaterns taktila väskor i samband med föreställningen Djungelboken, ta en Zodiak-kurs eller gå med din baby på Operans konststunder eller Kiasmas färgbad.