I främmande land

av Conny Svensson

Någon ordning måste det vara också i romaner, tycker nog de flesta bokläsare. Texten bör åtminstone ge ungefärliga besked om handlingens tid och rum. Det som titeln förespeglar ska rimligtvis äga motsvarighet i texten. Men vilka regler som än ställs upp finns det alltid författare som gärna sätter sig över rådande konventioner. Så gör J. M. Coetzee i sin nya roman Jesus barndom. Där berättas om invandrare till ett anonymt örike som kunde vara Australien, eftersom sydafrikanen Coetzee bor där sedan ett tiotal år. Men det är mycket som inte stämmer, och romanstaden kan inte återfinnas på kartan.

Endast spanska talas, men stadsdelarna har ändå engelska namn. Årtal nämns inte men tillvaron gör ett gammaldags intryck, radio finns men inte tv och datorer. På söndagarna stänger affärerna och inga bussar går. Samhället efterfrågar tydligen inte modernisering. Tungt kroppsarbete utan hjälp av lastbilar och maskiner dominerar, säckar med spannmål körs till lagerlokaler med häst och vagn.

Det är svårt att upptäcka något meningsfullt samband mellan romantitel och innehåll. Med god vilja finner man enstaka anspelningar på evangeliernas berättelser. En nyanländ gosse får inte rum i härbärget, och han imponerar senare med överraskande kunskaper likt den tolvårige Jesus inför de skriftlärde. Mer än så blir det inte och författaren leker med läsarens förväntningar. Även namngivningen saknar demonstrativt innebörd. Så heter staden kuriöst nog Novilla som betyder ”kviga” på spanska, och en skrämmande hund är uppkallad efter den sydamerikanske frihetshjälten Bolivar.

En underlig värld växer fram, läsaren frågar men får inte svar. Coetzee erbjuder inte ett korsord där alla tomma rutor kan ifyllas. Romanen är undflyende och motsägelsefull, inget är givet och allt kunde lika gärna vara annorlunda. Berättelsen förmedlar insikten att alla i mental mening är invandrare i främmande land; att vi både förstår och inte förstår det vi har omkring oss. Osäkerheten framhävs ytterligare genom miljöskildringens avsiktliga brist på precision. ”Detta är inte den bästa av världar. Det är den enda världen”, konstateras det helt sakligt. Samtidigt hyllas det liv som vi fått i gåva, ”det största av allt”.

 

Conny Svensson

 

J. M. Coetzee: Jesus barndom. Brombergs förlag, 2013. Översättning Ulla Danielsson.

 

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.