I en tid när intresset för det självbiografiska och autofiktiva blivit till en ihållande trend på det litterära fältet får Birgitta Bouchts bok Förklädd och naken. Självporträtt. Själsfränder. Skrift givetvis en självskriven plats i detta sammanhang. Boucht gör emellertid på sitt eget sätt och visar att man inte behöver följa en viss modell för att lyckas med konsten att berätta om sig själv. Slutresultatet behöver varken vara en autofiktiv mastodontroman eller en traditionellt uppbyggd biografi.
Bouchts ytterst mångsidiga författarskap återspeglas i den dels kronologiska, dels tematiska uppbyggnaden i Förklädd och naken, där den nyskrivna texten har kompletterats med plock ur det egna arkivet, med dikter och fotografier. En i grunden sympatisk, reflekterade och insiktsfull berättarton fångar mig redan från början och det förblir intressant hela vägen ut. Det här är helt klart en bok med många minnesvärda episoder, med humoristiska infall och smarta poänger som det är lätt att både sluka ivrigt först och återkomma till senare.
Det ligger något läsarvänligt i det att Boucht valt att inleda med en dikt betitlad ”Självbiografi” med förankring i nuet, att hon först presenterar sig som den person hon är idag, innan hon tar klivet bakåt i tiden och tar itu med sin barndom. I kapitlet om barndomen möter läsaren den Karin Birgitta Philström som föddes i Helsingfors 1940, och som växte upp som det yngsta barnet i en familj där man inte kunde tala öppet om saker och ting. Med skärpa och precision gestaltar Boucht barnets känsla av otrygghet och förmågan att ”spionera på omvärlden”, att snappa upp bitar av information och försöka pussla ihop dem på egen hand.
Från barndomsåren går Boucht vidare till tonåren och studietiden, och de här kapitlen är dessutom kantade av glimtar från ett Helsingfors som har förändrats mycket sedan det begav sig.
Till de mest intressanta kapitlen i boken hör det som handlar om 70-talet, där den rådande tidsandan levandegörs och det framväxande feministiska engagemanget blir särskilt påtagligt. Boucht har från början aktivt medverkat i kvinnorörelsen på finlandssvenskt håll. Här berättas bland annat om den intensiva arbetsprocessen, berikad med ”ca 30 kg källitteratur”, som ledde till hennes och Carita Nyströms Denna värld är vår. Handbok i systerskap som utkom 1975. Kapitlet om 70-talet leder också tankarna till Pia Ingströms bok Den flygande feministen, där både Boucht och Nyström figurerar.
Alla Bouchts kapitel är emellertid inte förankrade i bestämda decennier. Boucht skriver mer tematiskt orienterat om bland annat läsande och litterära gestalter från barndomen, som fortfarande lever med henne och ibland gör sig påminda, om sitt engagemang i fredsrörelsen, sitt författarskap och om sig själv som ”kulturens diversearbetare”. Det härliga kapitlet ”Resor, rastplatser” inrymmer inspiration till att både ge sig ut på bergsvandring och till att återupptäcka sin närmiljö med nya ögon.
Också motgångar ryms med i boken, och Boucht drar sig inte för att skriva om de oväntade vändningar som livet plötsligt kan ta. På så sätt inkluderas riktigt svåra ämnen som sorg och död och saknad. Jag skulle vilja påstå att det är just Bouchts sätt att skriva okonstlat och personligt, att bjuda på sig själv i alla lägen, som gör Förklädd och naken till en bok där var och en kan hitta någonting att känna igen sig i, oberoende av livssituation och ålder. Jag måste helt enkelt avsluta med en önskan om att Birgitta Boucht skriver mera, gärna mycket mera.
Anna von Bonsdorff
Foto: Ny Tids arkiv
Birgitta Boucht: Förklädd och naken. Självporträtt. Själsfränder. Skrift. Schildts och Söderströms, 2014.
