Ökande brottslighet och miljökatastrofer driver ofta upp BNP, som därför lätt ger en snedvriden bild av verkligheten. Det finns allt fler orsaker att pensionera BNP-begreppet, menar forskare.
Bruttonationalprodukt-måttet fick en institutionaliserad status efter mötet i Bretton Woods år 1944. Efter andra världskriget då den ekonomiska aktiviteten ökade, fanns det fog för BNP-graferna som avspeglade sysselsättning, inkomster och de ökade bekvämligheter som ledde till minskade sociala konflikter.
Då FN efter andra världskriget började samla in BNP-statistik poängterade den forskare som ansvarade för projektet, att man inte fick sätta likhetstecken mellan ekonomisk tillväxt och välfärd. BNP mäter de ekonomiska transaktioner som sker på marknaden. Problemet med mätaren är att den bortser från alla sociala kostnader, miljöeffekter och inkomstskillnader.
Kritiken mot BNP är inte något nytt fenomen. Robert F. Kennedy sade redan 1968 att bruttonationalprodukten mäter ”allt utom det som gör livet värt att leva”.
Världen har varit en annan i decennier. Idag får den växande brottsligheten och konflikterna BNP att öka eftersom utgifterna för säkerhetssystemen ökar, och alltid inverkar det positivt på något lands vapenindustri. I USA förbättrade oljeutsläppen 2010 och orkanen Sandy 2012 landets BNP på grund av det därpåföljande kraftiga återuppbyggandet. Men trots att BNP ökade förbättrades inte vare sig livskvaliteten eller miljöns tillstånd.
Skadlig verksamhet kan få BNP att öka till och med i två repriser. Då en industrianläggning till exempel förorenar en flod med sina utsläpp, så växer BNP på grund av den ekonomiska aktiviteten. När spåren efter miljögifterna tvättas bort växer BNP än en gång, eftersom städning är en ekonomisk aktivitet.
Redan Bill Clinton efterlyste under sin tid som president lite bättre ”grön BNP”, men förslaget omkullkastades av kolindustrin. Man har flera gånger försökt driva igenom alternativa mätare. Det senaste försöket att bli av med BNP gjordes vid +20 mötet i Rio år 2012, men ännu en gång misslyckades det.
Nu gör man igen ett nytt försök att ersätta BNP. Den ansedda vetenskapstidskriften Nature publicerade den 16 januari en kommentar av professor Robert Constanza och nio kolleger till honom under rubriken ”Time to leave GDP behind”. Bland skribenterna återfinns bland andra Kate E. Pickett och Richard Wilkinson, författarna till Jämlikhetsanden.
Tre grupper
De alternativa mätarna delas upp i tre grupper.
De korrigerade ekonomiska mätarna uttrycks i myntenheter och undersöker inkomster, nettobesparingar och förmögenhet. De kan beakta miljökostnader eller -fördelar, så som ödeläggelse av våtmarker eller förnyelse av vattenresurser. Ett exempel på detta är Genuine Progress Indicator, GPI, som baserar sig på individuell konsumtion. I en del versioner sjunker GPI om mängden fattigdom ökar.
Av måtten på subjektiv välfärd är det mest heltäckande World Value Survey, WVS, från 1981. Den omfattar 70 länder – cirka 90 procent av jordens befolkning – och dess sjätte utredningsomgång pågår som bäst. WVS beaktar stödet för demokrati, toleransen mot invandrare och etniska minoriteter, stödet för sexuell jämlikhet, religionens och de förändrade religiösa nivåernas roll, globaliseringens effekter samt attityderna ifråga om miljö, arbete, familj, politik, nationell identitet, kulturell mångfald, otrygghet och subjektiv välfärd.
Till den här gruppen hör också Bhutans Gross National Happiness Index, GNH-index, som mäter den subjektiva tillfredställelsen inom nio delområden, så som psykologisk välfärd, levnadsstandard, kollektivets livskraft, kulturell och ekologisk mångfald.
Viktade och sammansatta mått baserade på flera indikatorer beaktar för sin del boende, förväntad livslängd, fritid och demokratiskt deltagande. Till den här gruppen hör Happy Planet Index, HPI, som lanserades av New Economic Foundation 2006, och som räknas ut på basen subjektivt upplevd livstillfredställelse, förväntad livslängd och ekologiskt fotavtryck. I den tredje HPI-rapporten, som publicerades 2012, bedömdes 151 länder.
Nätverkens nätverk
Trots motståndet mot en förändring är forskarna i Nature hoppfulla. De menar att det hierarkiska uppifrån styrda beslutsfattandet på något sätt måste jämkas samman med medborgarsamhällets nerifrån kommande initiativ.
Utan stort motstånd skulle man kunna lansera alternativ till BNP redan 2015. Detta skulle dock enligt skribenterna förutsätta ett omfattande samarbete och deltagande. Det hela kan förutom av byråkratisk kortsiktighet förhindras av bristen på samarbete mellan beslutsfattare, forskare och andra aktörer. Därför är skribenterna med i ett projekt där man försöker samla ihop beslutsfattarna, medborgarorganisationerna, företagen och andra parter. För att underlätta samarbetet grundade man nätverket Alliance for Sustainability and Prosperity www.asap4all.com som är nätverkens nätverk. Asap4all är i stånd att förmedla den forskning som finns kring livskvalitet och de faktorer som påverkar denna. Därigenom hjälper det till att bygga upp ett samförstånd mellan de tusentals grupper som oroar sig över de här frågorna. BNP:s efterföljare måste kunna beakta den aktuella kunskap som finns om hur ekologi, ekonomi, psykologi och sociologi tillsammans inverkar på en hållbar välfärd, och de måste också sträva efter alla deltagarnas stöd på bred bas.
”Det sägs att man får det man mäter. För att vi skall kunna bygga den framtid vi vill ha, måste vi mäta det vi verkligen vill mäta. Vi måste komma ihåg att det är bättre att ha ungefär rätt än att ha fullkomligt fel”, sammanfattar forskargruppen.
Olli-Pekka Haavisto
Översättning My Lindelöf
En version av artikeln har tidigare publicerats i Voima 1/2014
