Det skulle vara lätt att göra något depressivt och världsfrånvänt av en pjäs om videospel, men i Total Destruction handlar det främst om glädjen och tjusningen i spelens samtidigt tryggt begränsade och gränslösa värld, skriver Janne Wass.
Med sloganen ”en hyllning till alla gamers” är det lätt att skrämma bort den del av befolkningen som inte tillbringat sin ungdom i mörka rum med en megaflaska cokis och en halväten pizza framför sig och skjutit orcer och zombies på datorskärmen. Men oron är obefogad – för att förstå enaktaren behövs endast den vagaste uppfattning om vad ett datorspel är för något.
Wilhelm Grotenfelt, Dennis Hansson och Matti Raita är kollektivet som utarbetat den till största delen ordlösa pjäsen Total Destruction som under den här och förra veckan gästat Viirus. Det är en pjäs som med dansens, koreografins och effekternas hjälp tar åskådaren med in i spelupplevelsen.
Hansson inleder med en urrolig öppningsmonolog i form av en simulerad Youtubevideo, och agerar under resten av föreställningen teknisk trollkarl. Det är sedan upp till Grotenfelt och Raita att fylla pixelvärlden med innehåll. Speciellt Grotenfelts fysiska gestaltningar skördar lagrar under den utomordentligt underhållande föreställningen.
Under pjäsens gång flygs det med miniatyrhelikoptrar, dansas på blinkade dansmaskiner, flera gamla hederliga 70-talsvideospel kommer till liv med hjälp av skådespelarnas koreografi och fyndiga ljus- och ljudeffekter. En av de mest imponerande scenerna är då Grotenfelt ikläds självlysande kläder och Raita agerar ”osynlig hantlangare”, klädd i svart från topp till tå på en totalt mörk scen. Grotenfelt får jaga lysande bollar, fäktas med ljussvärd à la Star Wars mot en osynlig motståndare, flyga genom luften och till slut bäras iväg av ett rymdskepp. Illusionen är så perfekt att man tappar hakan. Inte en kontur av Raita syns på scenen, fast vi vet att han är där.
Det är koreografin och effekterna som bär upp den 50 minuter långa föreställningen, men lika viktig är skaparnas fördomsfria och sympatiska grepp. Det skulle vara lätt att göra något depressivt och världsfrånvänt av en pjäs om videospel, men det har inte varit upphovsmakarnas avsikt. Visst finns det vinkar om ensamheten, sömnlösheten och frustrationen, men främst av allt handlar det om glädjen och tjusningen av att vara mitt inne i spelens samtidigt tryggt begränsade och gränslösa värld.
Det blir inga stora programförklaringar, inga djupa frågeställningar och inga givna svar. Däremot blir det en rolig, underhållande och positiv teater- och spelupplevelse, och man lämnar salen med ett leende på läpparna. Tyvärr har alla gästspel på Viirus spelats då denna tidning utkommer, men förhoppningsvis dyker Total Destruction upp igen i något sammanhang.
Janne Wass
Foto: Christoffer Hilapieli
Total Destruction. Gästspel på Viirus. Koncept och genomförande: Wilhelm Grotenfelt, Dennis Hansson och Matti Raita.
