Lionel Clerc vill att människor ska vara oroliga för världens tillstånd. I tredje delen av Ny Tids serie om alternativa bokhandlar besöker Otso Harju Kurvin kirja i Sörnäs.
Den mest synliga av Sörnäs bokhandlar är förlagssamarbetet Kurvin kirja. Bredvid en av Helsingfors tyngst trafikerade busshållplatser hittar man samhälls- och skönlitteratur från förlagen Into, Rosebud och Pystykorva – samt en hylla radikala skrifter på engelska, kuraterad av bokhandlaren Lionel Clerc.
– Försöker du som oinsatt hänga med de radikala kan det hända att du skäms för att du är klädd i en Nike-skjorta. Om du talar med dem och nämner något skräp du sett på tv säger de ”aj, du har tv hemma”. Om du klär dig i svart är du cool, även om ingen medger det.
Lionel Clerc är själv klädd i svart, och använder ibland sina gamla Nike-skjortor, fast han inte säger sig vara specielt stolt över det. Han är fransmannen som kom till Finland för att studera pappersteknik, tills han insåg att ”man inte kan protestera utanför Stora Enso om man försöker få jobb på UPM-Kymmene”. Istället ville han göra något mera meningsfullt. Via en kopia av den finska versionen av Le Monde Diplomatique hamnade Clerc först på Into och sedan på Kurvin kirja.
– Jag gillade mitt jobb inom pappersbranschen, men däremot gillade jag inte alls businessvärlden som maskerade sig som något slags pseudovetenskap.
Via en praktik kom Clerc att år 2006 börja jobba med Intos fakturering och databas. Teemu Matinpuro, verksamhetsledare för Rauhanpuolustajat, hade länge haft i tankarna att grunda en bokhandel tillsammans med någon annan. Då en lokal år 2009 blev ledig ett stenkast från Intos redaktion, slog Into ihop sig med Rosebud och Rauhanpuolustajats Pystykorvakirjat. Officiellt är bokhandeln en del av Rosebud, fastän många tror att den är Intos. Lionel Clerc kom att ta hand om det praktiska arbetet, men får ingen extra lön för bokhandelsarbetet.
Vad fungerar i Finland
– Från början ville jag egentligen ha en rent politisk bokhandel. Något som skulle likna något i Frankrike eller England. När de första böckerna kom från Rosebud tänkte jag ”inte kan jag ju sälja de här, det är inte alls vad jag vill ha”.
Vad som materialiserades var en blandning av den politiska visionen och ett mera populärt sortiment. Clerc säger att det antagligen var bra så, det finns för få människor här för att få en mera radikal vision, à la stora världen, att gå runt.
– Kanske det var bra att ha även mainstream-böcker, så att det inte bara blir ett ställe där människor klädda i svart kan gratulera varandra för att de tillhör samma grupp.
I nuläget skulle försäljningen inte räcka till för att täcka hans lön. Bokhandeln existerar för att vara förlagens fönster utåt, inte för pengarnas skull. Clerck står själv för urvalet i den engelskspråkiga hyllan, där han samlat bland annat radikal filosofi och sociologi. I ett litet land som Finland är de engelska böckerna populära – i Frankrike skulle de aldrig gå hem, skrattar han.
Clerc är inte speciellt oroad över nätbutiker som Amazon, bland annat för att leverantörer så som brittiska AK Distribution av ideologiska skäl ger honom mycket bättre inköpspris än de ger Amazon.
– Men Amazon är bra för att kolla in människors recensioner av intressanta böcker.
Slutna kretsar
Into har vuxit en hel del sedan 2009, och Clerc har inte så mycket tid att satsa på extra evenemang i bokhandeln. Det som sker, måste ske kvällstid, eftersom han under dagarna sköter förlagets löpande ärenden. I bokhandeln visas ibland filmer – det finns en duk och projektor – och ibland hålls där föredrag och möten. Oftast dyker mellan fem och trettio människor upp.
Clerc talar med drypande självironi om hur slutna de alternativa kretsarna kan vara, och om hur de kommer att förbli marginella så länge som man inte tar vara på potentiella nykomlingar. Han återberättar fritt den amerikanske participatory economics-ekonomen Michael Alberts tankar om ”sticky effect” och om hur de radikala misslyckades med att ta vara på det intresse som många ”vanliga” visade för kritiskt tänkande i samband med demonstrationerna mot Irakkriget för tio år sedan. Enligt Clerc finns här lärdomar som även en alternativ bokhandlare bör ta vara på.
– Tänk dig en kille som börjar läsa Chomsky, och känner sig fullständigt deprimerad på grund av det. På jobbet på måndagen har alla andra tittat på fotboll under veckoslutet. När han berättar att han läst Chomsky och känner sig deprimerad, förstår ingen vad han talar om.
Det leder till en situation där de som potentiellt kunde vara intresserade av alternativ faller någonstans emellan två världar, där ingendera sidan riktigt förstår en. Problemet är delvis de alternativa kretsarnas fokus på interna trender – ibland känns det som om man redan måste veta allt för att få vara med.
Det andra problemet är ju självklart huvudfårans apati. Ofta vågar människor inte heller bekänna färg, för att man är rädd för att stämplas. Clerc säger att han själv ville dölja var han stod politiskt medan han ännu hade ambitioner inom pappersvärlden. Till och med relativt harmlösa konnotationer kan skrämma folk. Till exempel berättar Clerc om en bloggare som hade hoppats att Intos bok Öljyn jälkeen skulle ha publicerats av ett annat förlag, som inte skulle ha fått boken att uppfattas som ”aktivism”.
– Jag skulle ju vilja att människor var lite oroligare för vad som egentligen händer i världen. Ekologisk, ekonomiskt och politiskt är ju det hela en katastrof. Ändå lyckas vi inte göra något åt det.
Vad han som bokhandlare kan göra är att bemöta den som kommer in för att köpa en enstaka pocketbok med öppenhet, och kanske försöka få besökaren att ta en titt på en bok av Marx.
Otso Harju
