Liberalen

Liberalen är också en människa. Han stryker skjortor, eller köper skjortor som inte behöver strykas, eller låter någon annan stryka sina skjortor. Han kör bil, eller tar buss eller taxi. Han uppskattar sina vänner. Sin familj. Däremot har han svårt för dem som står för långt ut till vänster. För de står för mycket till vänster. Och det blir bara mer vänster ju mer vänster ut de ligger. Var ligger vänster ut? Till vänster om höger ut, svarar han, för liberalen har svar på frågor som dessa.

Liberalen står varken till vänster eller till höger för som liberal står han där han står. Han ser åt höger och han ser åt vänster och likafullt står han där han står. Högern tycker han inte heller om. Den ligger för långt åt höger. Som liberal förstår han visserligen att inte allt kan vara under hans kontroll, men som liberal inser han att det som inte är liberalt måste vara någonting annat. Någonting som inte är liberalt. Liberalen vet med andra ord vad han talar om genom att slå fast vad han vet. Det gäller bara att få var och en att förstå vad han vet. En hund är ingen liberal. Inte heller en gris. De är grisar och hundar och förstår sig inte på liberala principer. De förstår inte vad det innebär att vara en individ. De vet inte varför de grymtar och skäller. De känner inte till sina rättigheter och friheter. De grymtar och skäller. Liberalen är med andra ord inte vilken individ som helst utan en som blivit principiell. Principiell individ. En sådan vet vad han talar om. Han talar om vad han vet, nämligen att han är en individ. Detta kallas att vara liberal. Det är någonting stort med att veta vad man vet. Det räcker långt, i synnerhet när man ser till sig själv som individ. Liberalen bevisar i en och samma lätta rörelse att han inte är ensam genom att tala för var och en. Du är en individ, säger han. Du är liberal, säger han. Den som säger emot har inte förstått att han är en individ. Det gäller då att få en sådan person mottaglig för att han är en individ. Är han inte mottaglig för detta är det någonting som är fel. Han är inte liberal. Saken är den att det ligger i allas eget intresse att vara liberal för det individuella intresset är visserligen en princip men individens intresse är högst individuellt. Detta tål att tänkas på. Den står sig själv närmast som står sig själv närmast. Detta tål att tänkas på. Vore Gud liberal hade ingenting varit gratis. Därmed inte sagt att liberalen skulle vara omänsklig, han bryr sig, men på sitt liberala vis. Han har en känsla för fair-play. Må den bäste vinna! säger han. Samtidigt får det vara någon måtta på egenintresset, i egenintressets namn. En kort historik: drängen lämnade byn och byn upplöstes. När byn upplöstes kändes det tomt, men städerna växte och mildrade ledan. Mäktigare stad finns inte! sade drängen. Men även i staden blev det snart ensamt. Kanske var det roligare utomlands? Liberalen reste världen över med sina principer och snart såg världen likadan ut överallt. Äventyret förutsatte nämligen jungfrulig mark, och ingen jungfrulig mark står emot en liberal princip. När allt fler liberaler vistades på en begränsad yta uppstod problem. Det gällde då att hålla sig ur vägen. Det gällde då att hålla igen, i egenintressets namn. Friheterna är absoluta men i den liberala trängseln fick man hitta nya lösningar. Liksom turisten reste i sin egen värld vart han än reste, blev liberalen svaret på sin egen fråga. ”Bäst är att förbli vid sin näsa”, sade han, som om hade han blivit knäppt på näsan. Vad menas? På pricken lika mycket som någon annans näsa är någon annans näsa är hans egen näsa hans egen. Detta är absolut. Detta är den liberala principen. Vem behövde en Gud när man har sin egen näsa? Utan näsa ingen näsa. Utan näsa vet man inte var det slutar. Det strider mot varje liberal princip.

Einar Askestad


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *