”I Norge tycker man att det är viktigt att barn vet vad som händer i världen”, säger åttaåringen. Hon är lycklig över tidningen hon fått köpa i kiosken. Det är Aftenposten Junior hon slukar, en nyhetstidning för barn och unga som utkommer en gång i veckan.
I tidningen samsas nyheter om fredssamtal i Syrien, protester mot förtryck av homosexuella och OS i Sotji med aktualiteter som berör barnens vardag och intresseområden. Man får bland annat läsa om elever som går i skolor som inte ger läxor (med en kommentar av Torbjørn Røe Isaksen, kunskapsminister i Norge) och hur man bäst vallar slalomskidorna. I tidningen finns också en vetenskapsspalt, en språkspalt och en matspalt.
Varje vardagskväll kl. 18.50 sänder NRK en nyhetssändning som riktar sig till barn. Precis som i Aftenposten Junior presenteras nyheter som barn kan snubbla över i andra sammanhang och vill veta mera om, men också sådant som de annars inte hade en aning om. Under den sista tiden har situationen för barn i Syrien, kampen mot barnäktenskap, rättssaken mot Joshua French i Kongo och demonstrationerna i Ukraina lyfts fram. Också Justin Bieber och Isac Elliot har behandlats. Och plötsligt kommer jag ihåg hur jag en gång i veckan satt fastklistrad framför X-tra, då nångång i tiderna.
Åttaåringen är inte intresserad av alla nyheter, varken i tidningen eller i tevesändningen. Men hon förväntar sig att hon kommer att få ut någonting av utbudet, eftersom det är nyheter som riktar sig till just henne, på ett sätt som hon kan förstå. Hon är intresserad av sammanhangen. Det är dem hon ställer frågor om. ”Varför är Nelson Mandela viktig?” ”Hur kan diktatorer få makt om de är elaka?” ”Varför får familjer pengar om deras flickor gifter sig?” Som varje förälder får jag inse att jag inte har alla svar. Jag har inte ens alla frågor.
Det är därför jag själv vill läsa en dagstidning och se en nyhetssändning. Jag vill att en yrkesmässigt kunnig redaktion ställer goda frågor och gör sitt bästa med att kunna se sammanhang, gräva djupt och visa på bredd. Jag vill att journalisterna har tid och förutsättningar att göra ett gott jobb. Skumma kan jag på egen hand och fragment av verkligheten och underhållning stöter jag på varje gång jag öppnar en webbläsare. Jag kan också föra diskussioner som grundar sig på tyckanden om ganska många ämnen. Det är ju bara att ha en åsikt. Och man kan ju alltid ändra sig.
Men jag tänker på åttaåringens ord när jag följer med diskussionen om den allmänbildande skolan. Och jag tänker att skolan har en väldigt viktig uppgift i att ge eleverna en bred kännedom om den värld vi lever i. Hur vårt samhälle har blivit som det ser ut idag, hur världen är uppbyggd geografiskt, biologiskt, kemiskt, fysiskt, språkligt och kulturellt. Skolan ska skapa förståeliga sammanhang och ge eleverna en grund att stå på.
Det är ändå löjligt att tänka att det skulle räcka. Om vi tycker att barnen är vår framtid och vill att de ska göra ett bättre jobb än vi, så är det väl vår sak att se till att de har förutsättningar för det. Och då måste vi kunna visa för dem att vi tycker att det är viktigt att de vet vad som händer i världen. Att det finns kanaler de kan vända sig till för tillförlitliga, välgjorda, välskrivna och välproducerade nyheter.
Jolin Slotte
