Vad är det som händer med den finländska arbetsmarknaden? Det är en fråga som det journalistiska dokumentärteaterprojektet Yhteiskunnalliset iltamat tar tag i och närmar sig från olika vinklar.
Arbetet bakom Yhteiskunnalliset iltamat började redan under hösten 2013. Ett 15-tal personer, både journalister och manusförfattare, har varit involverade i projektet som letts av Jari Hanska och Susanna Kuparinen och en del av skribenterna uppträder också på scenen tillsammans med skådespelarna. För Ryhmäteatteris publik är Kuparinen och Hanska förmodligen bekanta sedan tidigare med sina satiriska Eduskunta-pjäser där dagspolitiken fått sig en och annan rejäl känga, och nu fortsätter man i delvis samma anda.
Yhteiskunnalliset iltamat är inte en färdigt utformad pjäs, utan framförs som en så kallad demo efter knappt tio repetitioner. Det är emellertid inget problem; i stora drag sitter det som det ska, även om jag ibland får intrycket av att innehållet går framom utförandet. Det rör sig nämligen om ett otroligt informationsrikt paket som bygger på intervjuer, tidningsartiklar, utdrag ur riksdagens protokoll, utredningar med mera, vilka även listats i programbladet.
De involverade i teaterprojektet har arbetat i två mindre grupper, en ”fattig” och en ”rik”, så att föreställningen består av två tematiskt olika helheter. Den rika gruppen utreder först vem som egentligen vinner på att kommuner köper vårdtjänster av privata företag och som regissör för detta står Satu Linnapuomi. Den fattiga gruppen behandlar å sin sida arbetslöshet, sysselsättning och socialskydd i regi av Piia Peltola.
Slutresultatet är en hejdlös fars som balanserar mellan galet absurt och tragikomiskt. De båda delarnas faktaspäckade innehåll lättas upp betydligt genom humoristiska regigrepp och så sjungs det också mellan varven. Trots en mängd uppdagade brister i systemet lockas publiken lätt till skratt och det är kanske säkrast så, för annars vore det lätt hänt att sakernas eländiga tillstånd snarast skulle locka fram ilskna tårar. I all korthet får man nämligen veta att inköpta vårdtjänster ofta brister kvalitetsmässigt, om sysselsättningsstrategier som inte fungerar och om att personen som representerar landets arbetslösa i politiska sammanhang inte tycks ha en aning om vad hon pratar om. Den mest spektakulära scenen blir givetvis en expressiv riksdagsdebatt där ledamöterna viftar vilt med rekvisita som går ihop med deras efternamn (en sladd för Virtanen, färsk basilika för Yrttiaho) samtidigt som skickliga skådespelarprestationer kommer till uttryck.
Det är verkligen synd att Yhteiskunnalliset iltamat bara visades den 29 och 30 april. Man får hoppas att arbetsgrupperna kan göra något mer med sitt rika material för här finns verkligen potential för det. En så här intressant och tankeväckande demo skulle med lite finputsning göra sig som fullfjädrad föreställning.
Anna von Bonsdorff
Yhteiskunnalliset iltamat. Mentorer för projektet: Jari Hanska och Susanna Kuparinen. Text: Arbetsgruppen. Regi: Satu Linnapuomi och Piia Peltola. Ljud och ljus: Valtteri Mastola. På scenen: Jari Hanska, Juha Heikkinen, Nelly Hristova, Kaisa Leppänen, Tatu Mönttinen, Matti Onnismaa, m.fl.
