Egypten väljer president

Abdel al-Sisi väntas bli Egyptens nästa president. Han har lyckats befästa sin position som landets starke man, säger forskaren Joram Meital.

Kampanjen inför det egyptiska presidentvalet den 26 och 27 maj har alltmera fått karaktären av en lovprisande festival för den före detta överbefälhavaren Abdel al-Sisi. Hans kandidatur har fått entusiastiskt stöd av största delen av politikerna och en stor del av folket.

”Vi älskar al-Sisi, vi älskar Egypten,” sjunger den populäre sångaren Shavan al-Rachim. Gatorna är prydda med jättelika porträtt av al-Sisi. Den enda motkandidaten heter Hamdeen Sabahi.

Under sin militära karriär klättrade al-Sisi snabbt på rangskalan och blev det militära underrättelseväsendets chef. Professor Joram Meital, Egyptenforskare vid Ben Gurion universitetet, säger att al-Sisi anses vara en beundrare av Egyptens populäre president Abdul Nasser på 1950- och 60-talet. Som ”civilist” har han snabbt anpassat sig till den politiska arenans spelregler. Meital anser att al-Sisi skickligt befäst sin position som ”den starke mannen”, sedan han ifjol gjorde ett slut på den demokratiskt valde Muhammad Mursis presidentperiod. Enligt Meital visar al-Sisi tecken på stor handlingskraft, men verkar samtidigt sakna en viss smidighet, vilket han torde behöva som president.

I sin valkampanj lovar al-Sisi ge egyptierna lag och ordning och förbättra deras hårt ansatta ekonomi. Han betonar att han är en god muslim och att presidentens uppgift är att introducera Gud för folket.

Al-Sisi har också lyckats stävja protesterna från Mursis anhängare. Detta har skett till priset av över tusen döda demonstranter och drygt tiotusen arresterade, bland dem också politiker och journalister som inte haft regimens gunst. En del av de arresterade har dömts till dödsstraff och andra till långvariga fängelsestraff i tvivelaktiga massrättegångar. Detta tyder på att åtminstone en del av Egyptens hittills relativt oberoende rättsväsende nu verkar i samråd med regimen, anser Meital. Flera av Muslimska brödraskapets ledare finns bland de dödsdömda: al-Sisi har stämplat rörelsen som en terrororganisation, men enligt opinionsundersökningarna har den ännu ett ganska stort antal anhängare. En definitiv kriminalisering antas leda till att Muslimska brödraskapet återgår till en tidigare, delvis underjordisk, roll.

 

Ekonomiska problem

Salafiterna, som är extremare än Muslimska brödraskapet, har däremot intagit en pragmatisk roll. De stöder al-Sisis kandidatur och stödde den nya konstitutionen som bojkottades av Muslimska brödraskapet – som nu också uppmanar sina anhängare att inte rösta i presidentvalet. Även de kristna kopterna, som utgör 10 procent av befolkningen, stöder al-Sisi i hopp om att han infriar sitt vallöfte att garantera deras personliga säkerhet.

Många av de liberala och sekulariserade egyptierna, som satte igång revolutionen mot Hosni Mubarak, är däremot besvikna över al-Sisis antidemokratiska steg. Några av dem som vågat kritisera regimen har drabbats av repressalier, men de flesta stöder al-Sisi eftersom han gjorde ett slut på Mursis regim, som i deras ögon innebar något negativt.

Det massiva stödet för al-Sisi bygger alltså främst på folkets strävan efter en stark ledare och en lugnare tillvaro. För detta krävs genomgripande förändringar av ekonomin som drabbats av uteblivna utländska investeringar och en dramatiskt minskad turistström. Tillväxten har stagnerat och arbetslösheten ligger på 15 procent. Egypten har lyckats hålla ”huvudet över vattnet” med hjälp av 12 miljarder dollar i understöd från Saudiarabien och oljeemiraterna som stödde Mursis fall.

Joram Meital anser att presidentvalet på kort sikt kan leda till en förbättrad ekonomi tack vare begynnande investeringar och en ökad turism, men att ekonomins strukturella problem på längre sikt måste lösas av ett omfattande ekonomiskt program och en regim som förmår förverkliga det. Egypten är på väg mot en ny autokratisk regim vars karaktär delvis är beroende på den nyvalde presidentens vilja och tolerans för avvikande röster.

Meital utesluter inte möjligheten att ”Tahrir” vaknar till liv igen, om al-Sisi inte lyckas uppfylla förväntningarna. Men en verklig demokrati är ännu bara en dröm.

 

Semy Kahan


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *