Det är inte många sextonåringar som skriver sina memoarer. Men Malala Yousafzai, den då femtonåriga pakistanska flicka som den 9 oktober 2012 sköts i huvudet av en talibankrigare för att hon öppet propagerat för flickors rätt att få gå i skola, och mirakulöst överlevde, har tillsammans med journalisten Christina Lamb utkommit med en bok om sitt liv och sin kamp för flickors och kvinnors rättigheter.
Malala är en begåvad flicka vars pappa är övertygad om att flickor ska ha samma rätt till skolgång som pojkar. Det är inte en alltför vanlig åsikt i Swat-dalen i nordöstra Pakistan, nära gränsen till Afganistan. Men pashtunerna är ett tolerant och gästfritt folk och ingen protesterar när pappan 2004 grundar en skola där också flickor får gå. Redan efter ett år har det andliga klimatet ändå förändrats så att flickorna måste gå i en skild flickskola. I flickskolan går snart traktens alla flickor, somliga i smyg.
2007 kommer de första talibanerna till Swat-dalen. Först grundas en radiostation som sänder fundamentalistisk propaganda. Man propagerar för införandet av sharia-lag. Man uppmanar och får faktiskt folk att samla ihop och bränna sina teveapparater, dvd- och cd-spelare. Man uppmanar flickor att lämna skolan. Man stänger skönhets- och barberarssalonger. Man förbjuder kvinnor att gå till basaren. Man grundar egna domstolar.
Nu blir det allt obehagligare att läsa vidare. Skolor börjar sprängas i luften. Musiken i radion ersätts av radiomullans röst. Poliovaccinering förbjuds som varande emot sharia. Människor pryglas på gatan för små förseelser. Människor som trotsar talibanerna hittas döda. Men myndigheterna reagerar inte.
Först 2009 kommer armén till Swat-dalen för att driva ut talibanerna. Men den är omotiverad och ineffektiv och talibanerna svarar med terror och självmordsbombare. Byäldstarna försöker men lyckas inte få till stånd en dialog med talibanerna. Journalister dyker upp och Malala blir efter några intervjuer en lokal kändis. Pappan blir mordhotad av talibanerna.
Malala börjar under pseudonym blogga om förtrycket. Talibanerna stänger den flickskola hon går i. Men när regeringen efter några månaders strider når en uppgörelse med talibanerna öppnas den igen. Talibanerna försvinner ur gatubilden men har bara gått under jorden, terrorn fortsätter. Malala och hennes familj nödgas temporärt flytta men återvänder efter några månader till sin nu av striderna svårt ödelagda hemby. Men åtminstone syns inga talibaner till längre.
Tre år senare, med talibanerna officiellt utdrivna ur Swat-dalen och skolorna igen verksamma, sitter Malala en eftermiddag på skolbussen med sina skolkompisar när bussen stoppas av två unga män. De frågar vem av flickorna som är Malala, skjuter henne i huvudet och försvinner. Kulan går in vid hennes vänstra öga och stannar i nacken.
Malala vårdas först någon vecka på ett militärsjukhus i Pakistan men flygs sedan i koma till Birmingham, genomgår ett antal operationer, svävar ett tag mellan liv och död, klarar krisen och börjar småningom rehabiliteras.
Nu är Malala världskänd för sitt budskap: utbildning för alla barn. 2013 fick hon EU-parlamentets Sacharovpris för tankefrihet och på sin 16-årsdag talade hon inför FN om vikten av utbildning och pennans makt. Hon var till och med nominerad till Nobels fredspris.
Malala säger i boken att hon efter att ha klarat sig från attentatet fått ett liv till. Hon är bara sexton. Man får hoppas att hennes andra liv blir längre och att hon kan göra en insats för de toleranta och konstruktiva riktningarna inom islam.
Bert Bjarland
Malala Yousafzai med Christina Lamb: Jag är Malala.
Översättning: Johanna Svartström, Kjell Waltman, Lena Öhrström.
Ica Bokförlag, 2013.
