Är USA på väg ut ur Mellanöstern? Och hur förändras i så fall Rysslands roll? frågar Semy Kahan i sitt brev från Jerusalem.

Det kalla kriget med USA:s och Sovjetunionens kraftmätning om politiska och ekonomiska maktpositioner i olika delar av världen, var klart kännbart också i Mellanöstern. Ryska vapen fyllde bland annat Egyptens, Iraks och Syriens arsenaler och deras politiska orientering var därmed riktad mot Moskva. USA hade å sin sida ett betydande politiskt och militärt inflytande bland annat i Saudiarabien, Jordanien och oljeemiraterna vid Persiska viken. I den israelisk-palestinska konflikten hade Israel USA:s och palestinierna Sovjets fulla stöd.

Efter Sovjets upplösning år 1991 åtnjöt USA rollen som den rivallösa stormakten, och Ryssland fick nöja sig med Syrien som enda bundsförvant. En betydande faktor bakom USA:s starka involvering i regionen var beroendet av dess oljeresurser. Men under de senaste åren har en dramatisk förändring skett i och med att USA är på väg att bli självförsörjande på gas och olja – kanske till och med en exportör.

 

USA

Kan man se tecken på att USA börjar ge mindre vikt åt sin roll i Mellanöstern? Ett tecken därpå är president Barack Obamas beslut att ge prioritet åt östra Asien och Stilla havet, där Kinas maktambitioner är mer kännbara än tidigare. Samtidigt ger Obama också mera vikt åt inrikespolitiken, för vilket han har folkopinionens stöd. De tunga ekonomiska och militära efterräkningarna av två krig i Irak torde ha gjort amerikanerna mindre villiga att engagera sig i det problematiska Mellanöstern. Inte minst eftersom USA:s roll i Irak varit en besvikelse för amerikanerna. Nuri al-Malikis irakiska regering står under ett stigande iranskt inflytande, efter att USA lämnat landet.

Omvälvningarna i arabvärlden har bidragit till att allvarligt rubba stabiliteten i Mellanöstern. Bland de störtade autokratiska regenterna hörde Hosni Mubarak i Egypten och Ali Abdullah Saleh i Jemen till USA:s stöttepelare i regionen. Utvecklingen i de arabländer som upplevt omvälvningar är, förutom i Tunisien, höljd i dunkel. Detta har skapat svårigheter för USA att reagera på händelserna där utan att bli beskylld för störande inblandning i andra länders inrikespolitiska kraftmätningar. Detta gäller i synnerhet för Egypten där Obama i demokratins namn villrådigt tog ställning för Muhammad Mursis störtade regim och nu halvhjärtat stöder den rådande militanta regimen. Kommer USA att sänka sin profil i konflikten mellan Israel och palestinierna efter utrikesminister John Kerrys enorma insats, som ändå inte har lett till önskvärda resultat?

I fråga om Irans kärnvapenprogram har USA tidigare intagit en militant position och inte uteslutit en militär operation för att förhindra programmets förverkligande. Men sedan förhandlingarna med Iran betonar Obama nu diplomatiska lösningar, vilket harmoniserar med hans linje att undvika nya militära förvecklingar. Strategin var den samma i samband med Syriens kemiska vapen.

 

Ryssland

Förutom Östeuropa, som står högst på den ryska listan med strategiskt viktiga regioner, är Mellanöstern av stort geopolitiskt värde för Ryssland, konstaterar Zvi Magen, som specialiserat sig på Ryssland vid det Interdisciplinära universitetet i Herzlia. Han anser att Vladimir Putin strävar efter att återvinna åtminstone en del av Sovjetunionens inflytande på den internationella arenan och att detta i hög grad också gäller Mellanöstern. Delegationer från Moskva har sedan i fjol besökt bland annat Egypten, Saudiarabien, Jordanien och oljeemiraterna. Enligt obekräftade uppgifter har Egypten gjort ett större inköp av ryska vapen som finansierats av Saudiarabien. Som ett uttryck för missnöje över den egyptiska regimens hårda tag mot sina islamistiska motståndare inskränkte USA nyligen sina vapenleveranser till Egypten, vars ryska vapenköp anses vara ett svar på detta. Ryssland har också sålt vapen till bland annat Irak och Saudiarabien.

Enligt Zvi Magen utgör vapenaffärerna, vid sidan av deras ekonomiska aspekter, ett sätt att återvinna en del av det stora politiska inflytande i regionen som fanns under den sovjetiska epoken. Rysslands avgörande roll beträffande avtalet om elimineringen av Syriens kemiska vapen har också stärkt dess anseende som en faktor att räkna med i Mellanöstern. Moskva betonar mera än tidigare sin avgörande roll i stödet av Bashar Al-Assads regim i Syrien.

Zvi Magen framhåller att Ryssland visserligen deltar i förhandlingarna om Irans kärnvapenprogram, men att landet samtidigt bevakar sina egna intressen genom att stärka de ekonomiska relationerna till Iran, varvid man bortser från de ekonomiska sanktioner som fortfarande ska gälla mot Iran.

Sammantaget ser det ut som om USA åtminstone i viss mån skulle sänka sin hittills höga profil i Mellanöstern, dock utan att lämna regionen. Vad Ryssland beträffar kan man se en klar tendens att öka involveringen, även om Moskva knappast är i stånd att återvinna sin tidigare stormaktsposition. En eventuell skärpning av krisen i Ukraina kan tänkas förändra Rysslands prioriteringar, också i Mellanöstern.

 

Semy Kahan


Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.