De tio största, nr 3. Ynglingaåldern. Ur Grupp 4, 1907. Stiftelsen Hilma af Klints Verk. Foto: Albin Dalström / Moderna Museet

Hilma af Klints utställning Abstrakt pionjär på Helsingfors Konsthall är en rasande fin helhet av teosofiskt inspirerade betraktelser om människans andlighet och plats i världsalltet. 

Hilma af Klint (1862-1944) tillhörde den första generationen av kvinnor som utbildades vid Konstakademien i Stockholm, och var mycket medveten om sin plats som föregångare. Hon var en uppskattad porträttmålare som höll sin abstrakta produktion hemlig under sin livstid. Utställningen som nu visas på Helsingfors Konsthall är Moderna Museets storsatsning på en sensationell svensk konstnär som hittills fått relativt litet uppmärksamhet. Nu förefaller af Klint ha funnit sin plats i tidsandan, och just den här utställningen har redan gjort succé på bland annat Louisiana i Danmark och Hamburger Bahnhof i Berlin.

Abstraktion och mysticism

De genombrott inom naturvetenskaperna som gjordes under början av 1900-talet – relativitetsteorin, kvantmekaniken och deras implikationer – rubbade den vetenskapliga tvärsäkerhet som rått sedan Newton. Även om allmänheten knappast hade någon djupare insikt i teoretisk fysik (lika lite som idag) så hade påståendet att tid, rum, energi och materia på något mystiskt vis är samma sak en enorm inverkan på bildkonsten. De naturvetenskapliga framstegen, tillsammans med utvecklingen av fotografiet, uppmuntrade konstnärerna att söka konstens betydelse i annat än efterlikning av en synlig verklighet.

Wassily Kandinsky och Kazimir Malevich brukar betraktas som den abstrakta konstens föregångare. Den amerikanska konstfilosofen Arthur C. Danto beskriver modernismens paradigmskifte som att bildkonsten slutade avbilda motiv, vare sig en yttre verklighet, känslotillstånd eller själslandskap. På samma sätt som Descartes gjorde kunskapen själv till filosofins forskningsobjekt (”Vad är det som gör kunskap möjligt? Hur kan jag veta att jag vet?”) blev konstens motiv konsten själv, och målsättningen att utröna vad som gjorde konst möjligt.

Samtidigt med modernismen upplevde också spiritismen och ockultismen ett stort uppsving. Helena Blavatsky grundade Teosofiska Sällskapet och ockultisten Aleister Crowley gjorde sig ökänd som världens ondaste man (”the wickedest man in the world”). Och det är snarare i den här traditionen som man hittar Hilma af Klint. Hon målade sin första abstrakta tavla redan 1906, före Kandinsky, men hon betraktade inte sig som någon föregångare för den abstrakta konsten.

Hon såg sig inte ens som en konstnär, utan som ett medium, och under ”seanser” försatte hon sig i ett tillstånd av trans då hon målade sina konstverk.

 

Livets faser

I egenskap av medium såg af Klint sig inte som upphovsman till sina konstverk. Hon producerade sina konstverk i storartade serier, bland annat de häpnadsväckande tavlorna De tio största (1907). Med en höjd på drygt tre meter föreställer var och en av tavlorna en fas av människans liv, från tidig barndom till ålderdom, där alla faser är rika och fyllda av liv, men på olika sätt. Kompositionerna är utsökta och fyllda med detaljer som pockar på tolkning. Det är en slående upplevelse att finna sig omgiven av de monumentala konstverken.

Hilma af Klints konst beskriver en världsbild präglad av polariteter som uttrycks genom en egen färgsymbolik: ljus och mörker, rationellt och intuitivt, manligt (blått) och kvinnligt (gult) med rött som symboliserar den jordiska kärleken och det fruktbara mötet mellan manligt och kvinnligt. Spiraler och snäckor är återkommande symboler för oändlighet.

En teosofisk estetik som jag främst associerar med Tarot-kortleken är särskilt tydligt i hennes serie Evolution. Seriens namn ska inte tolkas som en hänvisning till Darwins teori om arternas ursprung, utan snarare som en kabbalistisk modell av själens utveckling eller en estetisk liknelse av världsalltets gång från uppståndelse till mångfald.

Utställningen Hilma af Klint – Abstrakt pionjär på Helsingfors Konsthall är en imponerande helhet av religiösa och mysticistiska reflektioner. En fantastisk presentation av ett vilt utspejsat men konsekvent och meningsbärande konstnärskap, uppfriskande befriat från ett konstnärsegos pretentioner.

 

Lasse Garoff

 

Hilma af Klint – Abstrakt pionjär. Helsingfors konsthall 16.8-28.9.2014.

 

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.