Med tanke på Touko Laaksonens (1920-1991), alias Tom of Finland, enorma inflytande på den manliga gaykulturen, måste han räknas som en av Finlands mest berömda konstnärer. Kanske rentav den mest berömda. Bland annat konstgiganterna Andy Warhol och Robert Mapplethorpe räknade sig som fans, och hans verk ingår bland annat i samlingarna på Museum of Modern Art i New York. Trots det har Laaksonen varit förpassad till ett halvobskyrt kultkändisskap istället för att vara en källa till nationell stolthet. Och det är väl klart vad det beror på, skojfrisk bögporr går liksom inte ihop med pryd, svårmodig nationalism.

Trots den internationella framgången har alltså erkännandet i hemlandet låtit vänta på sig, vilket Laaksonen själv beklagade under sin livstid. Den första gången han tilldelades en utmärkelse i Finland var år 1990, då han fick Suomen Sarjakuvaseuras huvudpris Puupäähattu.

Men på senare år har Touko Laaksonen småningom blivit mer uppmärksammad. År 2006 gav förlaget Like ut konstboken Tom of Finland: Ennennäkemätöntä – Unforeseen med texter av Berndt Arell och Kati Mustola. I september detta år ger Like också ut seriealbumet Tom of Finland: Sarja kuvia, en samling av de mest ikoniska serierna och en del tidigare opublicerat material, bland annat serier på finska som på grund av språket hamnat i skrivbordslådan.

Posten gjorde skandalblandad succé genom att lansera frimärken med Tom of Finlands teckningar, och frimärkena som officiellt släpps den 8 september har redan haft stor åtgång under förköpen.

Därtill är två filmer om Touko Laaksonen nu under produktion. Den ena är en biografisk film som produceras av Helsinki-filmi i samarbete med Tom of Finland-stiftelsen, med regi av Dome Karukoski. Det andra filmprojektet, Tom the Movie som produceras av Special Film Company, är en icke-auktoriserad film om Laaksonens liv som saknar rättigheter att använda varumärket Tom of Finland, och Tom of Finland-stiftelsen överväger att vidta rättsliga åtgärder mot filmen.

Oberoende av om de konkurrerande filmprojekten leder till rättssak eller inte så är det positivt att den finländska filmindustrin fått upp ögonen för en annorlunda inhemsk storhet. Här finns en historia som ännu inte berättats med den respekt som den förtjänar.

 

Lasse Garoff

 

Läs också:

En stark och glad förebild

Konst för sin egen skull?

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.