På den politiska terapisoffan

Institutet för politisk terapi i Göteborg är ett projekt som förenar tre vanligtvis åtskilda sfärer: terapi, politik och scenkonst. Institutet vill tina upp frusen politisk handlingskraft, och premissen är att ”alla mentala tillstånd är förbundna med en strukturell verklighet”. Ny Tid har talat med Tove Gerge, en av projektets initiativtagare.

Ambitionen är enligt institutets information att vara en trygg och lyssnande miljö för att ge individen möjlighet att undersöka sin egen förmåga att påverka det strukturella. På hemsidan får besökaren göra ett test som utreder huruvida hen är politiskt deprimerad, och om det behövs kan man boka tid för samtal med en politisk terapeut, enskilt eller i grupp. Institutet betonar ändå att det rör sig om konst och inte om vård. Tove Gerge är dramaturg och författare, bland annat till Rakel delat med tio (2012) och diktsamlingen Manualen (2009) som hon skrev tillsammans med Athena Farrokhzad.

Stommen i Institutet för politisk terapi är ändå den konkreta politisk-terapeutiska verksamheten.

– Det viktiga för oss är de intima mötena, som kretsar kring politiska frågeställningar och politisk identitet. Det sker mellan terapeuterna och besökarna och blir en djupt personlig upplevelse.

Men verket är också en ansats att brottas med mera övergripande fenomen.

– Vi har pratat mycket om vad det är som gör att när vi tänker på terapi, som är ett förändringsarbete, tänker vi på en berättelse som handlar om familj och barndom och så vidare. Alla psykologer tänker absolut inte så, men det finns en populär bild av att det är vad terapi handlar om. Vi vill vrida och vända på den bilden.

Även de andra fälten utsätts för omformningsförsök.

– Vi har funderat på hur man kan skapa ett rum där politik inte förknippas med polemik. Och hur vi kan göra en scenkonsthändelse som verkligen är avhängig av besökaren. Gemensamt för alla målsättningar är  en vilja att vidga förståelsen av ett fält.

 

Mellan psyke och struktur

Samtliga politiska terapeuter har psykologisk utbildning, vilket är av vikt trots att det inte är i den egenskapen som de deltar.

– De har en kompetens som skådespelare kanske inte skulle ha när det gäller att hålla ett rum och att kunna lyssna utan att bli fullständigt utmattad.

Metoderna för samtalen varierar och de tre politiska terapeuterna som deltar har alla utvecklat en egen infallsvinkel eller metod för verket.

– Generellt är deras ambition med varje möte att hålla fokus kring den politiska dimensionen i samtalet, och ge människor redskap för att upptäcka sin politiska agens.

Samtalen kan också bidra till att ge en känsla av ökad kontroll eller att upptäcka saker om sig själv, men i många lägen försöker terapeuterna gå runt det som är mest smärtsamt och personligt tungt i en individs liv.

– Det är helt enkelt inte terapeutiska samtal, utan dialoger om politik och identitet i en terapilik inramning.

 

Ställningstagandets ångest

En önskad effekt av samtalen är att människor ska känna mindre ambivalens och oro inför att ta ställning politiskt.

– Under vår första helg märkte vi att många hade en stark vilja att engagera sig på olika håll, men hindrades av en skräck över att själva ställningstagandet skulle göra dem utsatta och sårbara, att folk skulle attackera dem om de gjorde sig synliga som politiska subjekt.

Samtalen har delvis kunnat hjälpa människor med detta. I testet som besökarna får göra finns också frågor som handlar om ångest inför den egna rollen och det egna maktutövandet i politiska sammanhang. Här är problemet inte att ta ställning, utan att ta plats.

Gerge tror att också de som känner en ambivalens inför det egna platstagandet i politiska rum kan använda verket, och hitta strategier för att omfördela makt.

– Många fastnar i en typ av ansvarstagande som handlar om att fortsätta tala, men det finns ett annat ansvarstagande som handlar om att ge någon annan ordet eller ge någon annan agens.

I det terapeutiska samtalet behöver ingen oroa sig över sitt eget platstagande, eftersom själva idén är att någon lyssnar på en i 45 minuter.

– Då kan man också få bättre redskap för att själv vara den lyssnande personen i andra lägen.

Möjligheten att bedriva politisk terapi som en kontinuerlig verksamhet har övervägts, inte minst av terapeuterna själva, som har tyckt att det har varit givande. Och behovet av denna typ av samtal är påtagligt: alla samtalstider blev genast uppbokade. Men scenkonsthändelser är avgränsade i tid, och Gerge påpekar att om man etablerade en kontinuerlig verksamhet skulle det hamna betydligt närmare det egentliga terapeutiska fältet.

– För oss finns det en poäng med att det ligger mitt emellan olika fält och ställer frågor till dem alla.

 

Fredrik Österblom

 

Institutet för politisk terapi inledde sin verksamhet den 22 augusti och pågår fram till det svenska riksdagsvalet den 14 september.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *