På Helsingfors gator säger invandrare att de ofta utsätts för rasism. För det mesta handlar det om medelålders personer som beskyller dem för att leva på finländarnas skattepengar. Ny Tids medarbetare Alessandra Garusi träffade ändå många som anser att det positiva med Finland uppväger det negativa.
Jagannath Kafle, 40, från Nepal, kom till Finland 2007 för att studera. I dag driver han en indisk affär med fyra anställda i Hagnäs. För honom är rasismen i Finland inte obekant. Han har aldrig blivit fysiskt angripen, men är van vid svordomar och anklagelser, mumlade okvädesord. En gång var slagsmålet nära.
– Jag satt på en bar i Sörnäs med några vänner. En man kom fram och ropade ”hej, stick iväg, vad gör du här?” Han gjorde sig redo att slå mig. Jag frågade varför han tänkte slå mig. Han svarade att jag är en utlänning. ”Du lyfter socialbidrag från FPA, inte sant?” Jag svarade att jag inte använder några som helst FPA- eller andra stöd som han betalat för.
Mannen frågade en tredje gång varför Kafle är i Finland, och han svarade att han studerar.
– Förresten stjäl jag inga jobb från någon, sade jag, och förklarade att jag tvärtom skapar arbetsmöjligheter. Jag grundade ett eget företag och betalar 6 000-7 000 euro i skatt varje månad. Kanske är det du som lyfter stöd, sade jag. Då förändrades hans ton. Han lugnade ner sig och började i stället fråga om Nepal.
Kafle berättar om en annan gång i Hertonäs, då en full man slog sönder en ölflaska framför honom och började svära och förolämpa honom för att han var utlänning och hade svart hår. Den gången gick Kafle bara sin väg.
– En tredje gång satt jag i en nästan tom metrovagn. En man kring femtio kom fram till mig och började skrika om ”jävla utlänningar”. Också den gången beslöt jag mig för att inte säga något eftersom det bara var vi två. Jag kunde inte räkna med den typ av medkänsla som man får här i Hagnäs eller Sörnäs.
Jagannath Kafle trivs mycket bra i Hagnäs, där han driver en indisk affär, men är trött på fulla människor som häver glåpord ur sig.
Hur tycker du att det är i det här området (Hagnäs-Sörnäs-regionen)?
– Det är fantastiskt. Jag är lycklig, jag har skapat mig ett arbete, och för fyra andra personer på köpet. Nu kan vi bidra till staten, medan många finländare är beroende av statliga stöd och bidrag.
Vad kunde man göra för att motarbeta rasismen?
– Jag tror att finländarna borde utforska utlänningars hjärnor för att kunna förändra sitt land i en positiv riktning. De måste utforska de olika folkens kvaliteter, så som de gör i Nya Zeeland, Kanada eller Austrailen. Jag har inte bara finländska vänner, utan nästan finländska familjer. De upprepar alltid att jag är deras nepalesiska son och de är mina finländska föräldrar. Och deras söner och döttrar behandlar mig som en bror. De litar på mig och älskar mig. När finländare blir ens vänner, blir de verkligt fina och omtänksamma.
Trots att du har två examina i ekonomi och handel, har du inte lyckats hitta ett jobb, utan var tvungen att grunda eget. Kommer det någonsin att bli möjligt för utlänningar att få arbetserbjudanden i Finland?
– Det är inte omöjligt, men det är svårt på grund av språkmuren. Trots alla ansträngningar och studier, kommer man aldrig att kunna tala finska som en finländare. Men finländare borde förstå att världen förändras: Barack Obama kom ursprungligen från Kenya, men i dag är han USA:s president. (Obama kom inte från Kenya, men han har rötter där, red.anm.)
– Min andra rekommendation är att inte skuldbelägga alla utlänningar för en specifik utlännings illgörelser. Slutligen tror jag att alla samhällen har en positiv och en negativ sida. På det stora hela uppväger det positiva i Finland. Det är därför jag är här.
Rachel, 38, från Kamerun är en vacker kvinna, men på grund av sin historia vill hon inte bli fotograferad. Hon har bott här sedan 2006, och säger att hon ofta upplever rasism. Hon pekar på sin överläpp, som pryds av ett ärr.
– Ser du det? En kvinna i tjugoårs-åldern attackerade mig på metron. ”Neger”, ropade hon. Ingen reagerade före hon slog mig, och först då var det någon som kallade på vakterna och ringde polisen. Polisen anlände och jag togs till sjukhuset. Polisen bad om ursäkt för damens del, vilket jag uppskattar. Hon fick böter som hon aldrig betalade, men det struntar jag i. Det värsta var att hon aldrig ens dök upp under de tre domstolsbehandlingarna. Jag var där alla tre gånger. Jag måste ta ledigt från jobbet, betala bussbiljetten, och så vidare. Det borde ha varit statens uppgift att ställa den här personen inför rätta, att föra fallet vidare. Det är mycket synd att de bara släppte det.
Vad kunde man göra för att motarbeta rasismen?
– Det borde göras mer folkbildningsarbete, och man borde också ta tuffare tag mot rasism då sådan förekommer.
Aimee vill inte ha sitt porträtt taget efter att ha blivit attackerad.
Aimee, 20, kom till Finland för 12 år sedan från Burundi, och vill bara låta fotografera sina händer.
Har du upplevt rasism i Finland?
– O ja, så många gånger att jag inte ens minns dem. Det är bara det som hände då jag var barn som finns inpräntat i minnet. En gång var i jag i spårvagnen. En kvinna kring femtio började skrika åt mig: ”Vad gör du här? Du stjäl våra socialbidrag!” Jag tog ingen notis om det. Folk runtomkring var tysta, men förvånade.
Vad kunde man göra för att motarbeta rasismen?
– Det handlar alltid om hur folk har uppfostrats. Finländska föräldrar borde låta sina barn umgås med alla möjliga människor och få annorlunda upplevelser.
Toure hör till de lyckligt lottade som inte utsatts för rasism i Finland.
37-åriga Toure kommer från Elfenbenskusten. Han anlände till Finland 2007 och har haft ett arbete sedan 2012. I dag finns hans liv här; han har en finländsk fru och ett barn.
Har du någonsin upplevt rasism i Finland?
– Nej, inte direkt. Jag har hört många historier, men inte själv blivit utsatt för det. Det är samma sak över hela världen, inte bara i Skandinavien eller Europa. Det handlar om hur folk känner sig.
Tror du att integration är möjlig i Finland?
– Det hänger helt och hållet på en själv om man blir integrerad, inte så mycket på utomstående faktorer. Om man verkligen vill bli en del av samhället, måste man arbeta för det.
Har du finländska vänner?
– Nej, de flesta av mina vänner är utlänningar som jag. Men jag har en finländsk fru och ett barn. Jag har ett jobb, och det gör mig glad. Mitt liv är här.
Så du har inga planer på att flytta bort?
– Inte för tillfället, nej, och även om jag saknar mitt hemland ibland, så är det inte outhärdligt. Jag har inte rest tillbaka en enda gång sedan jag kom hit, Finland är så långt borta.
Vad kunde man göra för att motarbeta rasismen?
– Jämfört med var jag kommer från är allt så annorlunda. Men i slutändan måste vi anpassa oss till det här landet, och det är bara finländarna själva som kan förändra samhället de bor i. Ingen annan kan göra det för dem.
Text & foto Alessandra Garusi Översättning Janne Wass
