Layout 1I bok efter bok skriver Kristian Lundberg med både den envisa proletärens energi och den dedikerade författarens övertygelse fram nya positioner av rättvisa och solidaritet. Så också i diktsamlingen Vi är de döda, nu snart – en påminnelse om Lundbergs styrka som poet.


Medan jag läser Kristian Lundbergs nya bok Vi är de döda, nu snart uttalar jag dikterna högt för mig själv, liksom manande. Det finns en stark blodfylld puls i dikterna, en puls där det privata rörs ihop med det politiska. Där diktjagets gränser mot det omkringliggande samhället ömsom blir knivskarpa och ömsom suddas ut fullkomligt.

Boken susar av observationer från ett samtida Sverige som framstår som tolerant, som prisas för sin sociala rättvisa, men som brister i fogarna så fort det granskas lite närmare. Diktjagets genomgång av samhällets omänskliga aspekter ges här ett skarpt, men samtidigt lugnt poetiskt uttryck.

Som bakgrund till stoffet i Lundbergs bok kan nämnas att han själv har åkt runt för att besöka de så kallade ”förvar” som inhyser papperslösa flyktingar i väntan på deportation. Förvaren finns bland annat på olika håll i Skåne, det landskap i Sverige som flitigast blivit använt som testplats för nya metoder för flyktingförvar. En av de platser som beskrivs är förvaret i Åstorp. Där finns bara mörka korridorer, grå väggar, tysta fönster som inte öppnar sig mot något annat än utsikten att skickas tillbaka till den misär och den hopplöshet som så många har flytt ifrån:

jag är en människa som besöker ett Förvar,

mannen som jag besöker är inte längre en

människa, bara ett nummer, en väg som leder

bort

Det är dikter som beskriver dehumaniserande processer. I gripande strofer formuleras den poetiska driften att återklä människor i den rätt att vara subjekt som de berövats:

Vi ska göra plats för det svagaste,

av det svagaste, vi lever här, tätt intill

varandra, andas emot varandra

Vi är de döda framstår som en omarbetning av det material som i våras publicerades i boken Det här är inte mitt land. Det var en indignerad och stundvis rasande uppgörelse med den nyliberala politik som drivits i moderaternas Sverige. I de här dikterna finns ändå ingen ilska, den har filtrerats bort till godo för det jag skulle vilja kalla nåd – något som blir betydelsebärande i ljuset av Lundbergs vana att som författare använda sig av bibliska referenser:

Kristus är en droppe kärlek som slår ut

som ljus i en svart tung dryck, en vithet i allt

det som sker omkring mig

Diktjaget speglar sig hela tiden mot ett du. På sina ställen framstår duet som en annan person som älskar och låter sig älskas av jaget. I en del dikter vidgas duet och då blir mottagaren för dikterna något större, kanske samhället och samtiden:

Jag skall försöka visa det som sker

omkring oss, ingenting leder in, ingenting leder ut,

när dörren öppnar och människa efter människa

bara förs undan i ett stort brusande mörker

Någon gång känns dikterna aningen pratiga och en del strofer är till synes godtyckligt uppbyggda och de potentiella effekterna av radbryten går då och då förlorade. Som helhet är ändå Vi är de döda en påminnelse om hur kraftfull Lundbergs poesi kan vara: samtidigt konstnärligt lysande och politiskt subversiv.

Olika konstellationer av mörker och ljus spelar alltid avgörande roller i Lundbergs diktning. Också här finns ljuset i form av undanglidande skuggor, kompakt mörker, bländande vithet, gråskalor och försiktiga solstrålar. Vattnet är också närvarande i bildspråket i dikterna, och som så ofta hos Lundberg är det symboliskt för den kroppsliga utplåning som alltid finns i marginalerna av hans böcker. Jag förundras över att den välbekanta arsenalen av symboler och bilder känns så starka i poetens behandling av dem.

Det här författarskapet framstår som ett av de viktigaste i Norden just nu. I bok efter bok skriver Kristian Lundberg med både den envisa proletärens energi och den dedikerade författarens övertygelse fram nya positioner av rättvisa och solidaritet i en samtid som blir allt mörkare, allt hårdare. Hans litterära gärning är som en hand som sträcks ut mot långt fler än enbart de tretton procent av den svenska befolkningen som nyligen röstade på Sverigedemokraterna i riksdagsvalet.

Mathias Rosenlund

Kristian Lundberg:
Vi är de döda, nu snart.
Wahlström&Widstrand, 2014.

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.