Hela Sverige på flykt

Ponera att hela Sveriges befolkning på drygt nio miljoner människor skulle tvingas fly sina hem på grund av en landsomfattande katastrof. Hur många svenskar skulle vi ha möjlighet att bereda plats för i Finland? En miljon? 100 000? Eller bara 500 personer?

I dag är över nio miljoner syrier på flykt från sina hem. Av dem är ungefär 3 miljoner på flykt utanför Syrien, resten är interna flyktingar. Betydligt fler kunde ha flytt hemlandet, men grannländerna har satt lapp på luckan – det är fullt. 3 miljoner motsvarar hela Armeniens invånarantal. Av dem finns 1,2 miljoner i Libanon, vilket betyder att ungefär en fjärdedel av det lilla landets befolkning i dag består av syrier. En miljon flyktingar finns i Turkiet, 600 000 i Jordanien, och 200 000 är numera bosatta i ett av världens mest krigsdrabbade länder, Irak. Över 100 000 har flytt till Egypten. Över 10 000 syrier har lyckats ta sig in över den hårt bevakade gränsen till Bulgarien, där de lever i provisoriska flyktingläger.

I jämförelse är EU:s svar på flyktingkrisen snarast skrattretande. Sverige är det land som gått in för den mest humanistiska linjen, och öppnar dörrarna för syrierna, vilket resulterat i att ungefär 30 000 syrier nu bor i vårt västra grannland. I stort sett lika många finns det i Tyskland. För att lätta på bördan för Syriens grannländer beslöt EU tidigare i år att öppna dörrarna för ytterligare 32 000 syriska flyktingar. Det tål att upprepas: medan en fjärdedel av Libanons befolkning i dag består av syriska flyktingar, bekostar EU uppehållet för 32 000 (detta exkluderar dem som t.ex. Tyskland och Sverige redan tagit emot).

Finland tar detta år emot 500 syrier. Det är lika mycket som lilla åländska Getas befolkning.

EU:s flyktingpolitik är inte bara problematisk då det gäller Syrien. En minst lika stor tragedi är behandlingen av flyktingar från övriga Mellanöstern och Nordafrika. Redan det att tiotusentals personer varje år väljer att sätta livet på spel i överfulla, ranka båtar för att ta sig över Medelhavet, bevisar att det är något skevt med den europeiska inställningen till nödställda världen över. Våra murar kring borgen Europa påminner om USA:s gated communities, de inhägnade elitbyar där samhällets rika låser in sig själva för att slippa konfronteras med världen utanför.

Och då flyktingarna når Europas stränder, vänder merparten av unionen ryggen till och låtsas att det regnar. I stället för att fördela flyktingbördan någorlunda jämnt, gömmer vi oss bakom Dublinförordningen, enligt vilken en asylsökandes fall ska behandlas i det EU-land dit hen först anländer. Det säger sig självt att i en situation där den absoluta merparten av alla flyktingar anländer till en handfull länder i Sydeuropa, är förordningen väldigt problematisk. Här räcker det inte att resten av unionen bistår Grekland och Italien ekonomiskt för att klara av flyktingbördan, eftersom det rent fysiskt, logistiskt och praktiskt är svårt att ta hand om den stora mängden flyktingar på ett litet område.

Logiken här är densamma som då vi säger att vi hellre betalar bistånd för att hjälpa nödställda i deras hemländer än tar fler flyktingar till Finland. I ett land där nio miljoner människor är på flykt, och som befinner sig i ett upplösningstillstånd, är det omöjligt att gå in med sådana hjälpinsatser som skulle lösa flyktingproblemet. Lika litet går det att ösa pengar på Libanon och tro att det plötsligt skulle ställa saker och ting till rätta. Den enda långsiktigt hållbara och humana lösningen är att vi slutar se på flyktingar som utgiftsposter och byråkratiska problem, och i stället ser dem som medmänniskor i behov av vår hjälp. Sverige visade vägen redan i samband med Vinterkriget genom att öppna sina dörrar för finländarna. Skulle vi i dag göra samma sak för svenskarna, och varför inte då för syrierna?

Mer information om flyktingläget i Syrien finns på webbsidan syrianrefugees.eu.

Ursprungligen påstods i ledaren att Uleåborg har 30 000 invånare. Det var ett slarvfel, Uleåborg har 193 000 invånare.

Janne Wass

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *