Per Erixons bok om jordlösa bönder i Bangladesh är ett bra exempel på hur man ur ett mikroperspektiv kan få en bild av ett större globalt sammanhang, skriver Tom Karlsson.

Hur långt borta är Bangladesh? Inte längre än att en del av våra kläder kan vara tillverkade där, eller att räkorna vi frossar på kan vara odlade där. Bangladesh är en integrerad del av den globala världsmarknaden och har som funktion att tillhandahålla billig arbetskraft och billiga produkter. Rollen är inte ny för landet. Redan i kolonialismens barndom var Bangladesh, eller Bengalen som landet då kallades, en central del av det brittiska imperiet och hjälpte till att industrialisera Europa och ge världsdelen dess internationella dominans. Trots avkolonialisering, frihetskrig och självständighet har landets underordnade roll på världsmarknaden bibehållits.

Största delen av landets export består av textilprodukter, kläder, som tillverkas för multinationella bolag under usla och livsfarliga förhållanden. Det är ändå dessa klädarbetare vi ibland kan läsa om och som olika solidaritetsrörelser och fackföreningar försöker stöda. Det var också med en grupp från det syndikalistiska SAC som Per Erixon för första gången besökte Bangladesh. De reste dit för att få kontakt med arbetare i klädindustrin, men också med andra sociala rörelser. På denna resa kom Erixon i kontakt med de jordlösas rörelser och fick höra om deras jordockupationer.


Aktiva kvinnor

Per Erixon har sedan dess gjort många resor till Bangladesh, verkat i solidaritetsrörelser och skrivit artiklar och reportage om landet. Nu har dessa reportage växt ut till att bli en lärorik och stilig bok, fylld av erfarenheter och vackra färgbilder. Man skulle nästan kunna kalla den en coffee table-bok, om inte avsikten varit fjärran från att pryda salongsbordet. Ge oss jord, ge oss frihet! – Om jordlösa bönder i Bangladesh är en bok avsedd att öppna våra ögon för situationen de fattiga i landet lever i och för att också vi har ett ansvar. Det är ändå ingen ”tyckasyndom-bok”. Den visar upp de jordlösa som stolta, medvetna, kämpande människor. Erixon visar också hur den globala marknadsekonomin påverkar människorna i periferin på ett mikroplan.

I reportagen reser Erixon omkring i Bangladesh och träffar jordlösa och representanter för deras olika rörelser. Som i så många andra länder där kampen förs, är det ofta kvinnorna som är de mest aktiva, för de är de mest utsatta.

Per Erixon lyssnar på människornas berättelser och förmedlar dem vidare till sina läsare. Han sitter i hemmen, åker i nattliga båtar, deltar i möten, lyssnar, iakttar och fotograferar.

De jordlösa i Bangladesh ges här en röst och det är på läsarens ansvar om hen lyssnar. För vi har ett ansvar och deras förhållanden angår oss, som lever på arvet från kolonialismen och som kanske köper kläder från Bangladesh.

Naturligtvis drar klädindustrierna nytta av att de jordlösa inte kan försörja sig på odling och fiske, utan tvingas in i fabrikerna. På samma sätt som det fungerade i Europa under industrialismens barndom. Naturligtvis vinner också de multinationella jordbruksföretagen på att landet övergår till genmanipulerade grödor och effektiva storbruk avsedda för export. Kampen om matsuveränitet har därför en livsviktig uppgift. Men de här problemen är inte de enda man har att brottas med. Ständigt finns hotet från de rikas muskelmän som attackerar ockupanterna, från korrumperade tjänstemän och från religiösa fundamentalister.


Klimaträttvisa behövs

Ett hot som också framträder allt tydligare är klimatförändringarna. Här finns inte utrymme för några klimatskeptiker. Katastrofen är redan på gång. Klimatförhållandena är redan sådana att havet äter upp odlingsjorden och sköljer bort byggnader. Trots att de jordlösa i Bangladesh hör till dem som har minst andel i dessa förändringar hör de till dem som drabbas värst. Ändå är de inte apatiska. De väljer att kämpa, för det finns inget annat att göra.

För oss finns det lättare val och inte lika fatala följder. Vi kan välja att stöda rättvis handel och solidaritetsverksamhet, men vi måste också ta den globala uppvärmningen på allvar och som ett hot, trots att det inte är vi som just nu är de mest drabbade. Frågan om klimaträttvisa måste bli den viktigaste inom den globala politiken.

Vi lever i ett ekonomiskt världssystem där Bangladesh är lika nära som närmaste shoppingcentrum. Per Erixons bok för också människorna i landet närmare oss. Vi kan se deras ansikten på fotografierna; leende, allvarliga, vädjande, uppmanande, fårade, strålögda, stolta.

Erixons bok är ett bra exempel på hur man ur ett mikroperspektiv kan få en bild av ett större globalt sammanhang. Det är ändå lyckat att han tagit med en efterskrift om Bangladeshs historia, skriven av Johan Ehrstedt. Ehrstedt visar bland annat hur nationalismen inom självständighetsrörelsen kom att få negativa följder för urbefolkningen. Etniska och religiösa konflikter har sedan följt landets utveckling. Det här är naturligtvis ingenting som varit speciellt just för Bangladesh, snarare tycks det vara en regel inom frigörelsen från kolonialism och imperialism.

Ehrstedts komplement till Erixons reportage gör boken till en mycket informativ och tankeväckande skrift. Man kan dessutom tillägga att fyra euro av bokens försäljningspris oavkortat går till gräsrotsprojekt för rent vatten på ockuperad mark.

Tom Karlsson

Per Erixon: Ge oss jord, ge oss frihet! – Om jordlösa bönder i Bangladesh. Federativs förlag, 2014.

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.