Euforin har lagt sig och beslutet har sjunkit in. Fredagen den 28 november röstade riksdagen för en jämställd äktenskapslag. Oberoende av om man stöder den nya lagen eller inte måste man hålla med om att det var ett historiskt beslut. Inte bara var det en dag som många finländska hbltq-personer väntat på i åratal, det var också en dag då Finland uppdaterade sin lagstiftning till nordisk standard och undanröjde en svart fläck i landets människorättssituation.
”Är det så här det känns att vara normal”, frågade sig på Facebook författaren Kaj Korkea-aho, som arbetat enträget med att förändra den negativa opinionen om homosexuella som ibland dyker upp i det österbottniska bibelbältet. Då man läst Korkea-ahos gripande kolumner är det svårt att se varför han och hans pojkvän inte ska ha samma rätt till lycka som alla andra.
”Ärligt talat trodde jag inte att jag skulle bli så här glad och rörd av dagens beslut. Jag gråter, skrattar, snyftar, suckar och ler. Allt på samma gång”, skriver en annan Facebookanvändare.
Men diskussionen om sexuella- och könsminoriteters rättigheter, samt om familjebildning i ett mångfacetterat samhälle, är inte över. För det första har motståndarna inte gett upp, utan med kristdemokrater i spetsen vill man nu starta ett nytt medborgarinitiativ som ska riva upp riksdagens beslut. Visserligen är det alldeles tillåtet i en demokrati, men det känns ju lite som dåligt förlorarskap, då folket nu genom både opinionsundersökningar och riksdagens omröstning har talat, och budskapet är klart.
För det andra visade riksdagens debatt före omröstningen med all tydlighet hur mycket missförstånd, fördomar och ren avsky mot sexuella minoriteter det fortfarande finns i samhället. Under vissa delar av diskussionen var det direkt beklämmande att tänka sig att talarna representerade de 200 personer som valts för att besluta om vårt lands framtid och välstånd. Det är skrämmande att man i Finland 2014 fortfarande i vissa kretsar talar om att homosexuellas ”drift” kan rikta sig mot adopterade barn, eller att man jämför äktenskap mellan två män som äktenskap med en cykel. Att vissa debattörer började svamla om att barn slits ur händerna på sina biologiska föräldrar för att placeras hos homosexuella par, eller att äktenskapet i förlängningen har något slags betydelse för duschutrymmen i simhallar (som om det skulle vara det största problemet man kan tänka sig) pekar på att debatten och upplysningsarbetet måste fortgå.
Vidare är frågan om det tvåsamma ”traditionella” äktenskapet som institution är något som är värt att stärka. Bland queeraktivister finns det många som inte är av den åsikten. Det eviga monogama förhållandet är ingen naturlag, vilket man bara behöver se på Finlands skilsmässostatistik för att inse. Det finns andra typer av familjeförhållanden som uppstår naturligt och som fungerar precis lika bra – eller dåligt – som det monogama tvåsamhetsförhållandet. Att det krävs en man och en kvinna för att rent biologiskt avla barn har inte heller rent historiskt sett gjort andra former av barnuppfostran till en ovanlighet. Ammor, barnskötare, byagemenskaper, daghem och skolor har genom historien skött mycket av uppfostran av barn, liksom olika typer av familjekonstellationer: vänner, älskare, far- och morföräldrar, syskon, fastrar, morbröder. Ur den synvinkeln är det väl i dag snarast äktenskapets symbolvärde som står i vägen för tanken på tre eller fler förmyndare, eller för mer komplexa familjegemenskaper.
Andra frågor som gäller olika typer av köns- och sexuella minoriteter som bör tas upp till bredare diskussion är transpersoners äktenskaps- och adoptionsrättigheter, samt erkännandet av det tredje könet. Det finns alltså mycket att bita i även framledes, och delsegern i riksdagen betyder inte att man som försvarare av queerpersoners rättigheter förnöjt kan luta sig bakåt och dunka sig själv i ryggen.
Janne Wass
Foto: Ted Ayton
1 kommentar
Intressant var också att före beslutet då debatten var i full gång så sades det i yle-Radio att de inte skulle ”få” använda uttrycket ”jämlik äktenskapslagstiftning”.Detta hade för ”Positiv klang” och kunde vilseleda de som fick välja.”Könsneutral” skulle det heta även i radion.I övrigt sade en politiker att annars hade allt varit väl men ”vi måste tänka på barnen som blir mobbade” (detta visste han då med säkerhet).Det t.ex. var många barn som växte upp med bara kvinnor under kriget…har någon undersökt huruvida de blev mobbade?en annan sak.Tror man på fullt allvar att det är lätt att adoptera? Heterosexuella gifta par hamnar nog verkligen ”i luppen”före adoption kan komma ifråga….så knappast börjar barnen att delas ut vind för våg p.g.a. denna nya lag