Det genomskinliga livet

av Fredrik Österblom

Svenska Teatern sätter i Jarno Kuosas regi upp en multimedial tolkning av George Orwells 1984, dramatiserad av Robert Icke och Duncan Macmillan. Ny Tid har talat med regissören Jarno Kuosa och skådespelaren Aaro Wichmann om 1984:s relevans för dagens värld.

Få romaner har försett det allmänna språket med så många ord och koncept som George Orwells 1984, och det har gjort den i högre grad än många är medvetna om. Kanske har också fenomen i den övervakningdystopi som han skriver om letat sig in i vår verklighet i högre grad än många är medvetna om. Jarno Kuosa som regisserar Svenska Teaterns uppsättning av 1984 menar att tematiken är högst aktuell.

– Den värld som Orwell beskrev och skrev om har blivit en verklighet för oss, och det har gått snäppet längre, åtminstone i vissa aspekter. Frågan om frihet och tankens frihet är viktig i och med att det finns teknik som gör det möjligt att konsumera mycket mera media, bilder och information. En stor fråga för oss i den här pjäsen är vad som är ens egna tankar och varifrån ens tankar kommer.

En annan mera konkret faktor som gör Orwell relevant är att det de facto fortfarande finns totalitära och auktoritära samhällen och samhällstendenser.

– Den tidens totalitära tendenser som Orwell skrev om finns tyvärr kvar i vår tid och värld. Det finns länder där det ganska långt ser ut som han skrev.

Skådespelaren Aaro Wichmann beskriver hur de har bearbetat temat, och tagit med frågor om hur idéer som formar vår självuppfattning och verklihetsuppfattning letar sig in i oss omedvetet.

– Vi behandlar hur mycket dolda saker det är som påverkar oss och vad som kan räknas som ens egen tanke. Och hur man genom att mata Google och Facebook med information om vad man är intresserad av sedan får tillbaka något som plötsligt blir ens egna åsikter och egen verklighet.

Ett av de typiska totalitära dragen i Orwells dystopi är angivandet av vänner och familj. På en annan nivå finns det fenomen som motsvarar de orwellska angivningssystemen i de sociala mediernas tid.

– Ganska mycket går ut på att skratta åt någon som sköter sig dåligt när den är övervakad, vilket ju är ett förråda på något plan. Bara till exempel att lägga ut en bild på en kompis som är helt borta.

Även tendenser till Orwells teleskärmar kan hittas i det vanliga tv-utbudet.

– Det finns allt fler tv-program som ger instruktioner om hur vi ska leva. Laga mat på det här sättet, roa dig på det här sättet, och glöm inte att det finns poliser.

Sceniska medel har använts för att gestalta erfarenheten av att vara socialt blottad. Världen har blivit genomskinlig och förväntningen är att man ska lägga ut all information själv, menar Kuosa.

– Det finns med i scenuppsättningen, hur vi har löst scenografin, hur vi bygger upp på scenen, hur man blir iakttagen, och det finns en medvetenhet på scenen om att man är iakttagen. Vi försöker bygga den här föreställningen så att den går in i kroppen. Det är så minnen blir till.

Uppsättningen är multimedial och har både en scenograf och en videograf.

– Vi försöker få fram den visuella verklighet vi lever i. Vi sitter alltid framför skärmar, eller har telefoner i fickan, och på stan och i köpcentrum står vi alltid inför någon ruta. Och det är videons uppgift att hämta fram tanken om hur vi bygger upp vår uppfattning om verkligheten genom bilder, och hur verkligheten manipuleras av dem.

– Det är sällan man sitter i total tystnad utan att se på något, det är hela tiden något brus i bakgrunden. Och vi har också här strävat efter att skapa en sådan verkliget, fortsätter Wichmann.

I boken finns Storebror i en totalitär värld, men vi kan också tänka oss Storebrors roll i en mera kommersiell och reklamfylld verklighet.

– Det finns alltid finns någon som ger instruktioner om hur vi borde se på oss själva som människor.


A
rbetet med pjäsen har också gett upphov till insikter i livet utanför, säger Wichmann.

– Man har många gånger själv kommit in i en loop där det är helt omöjligt att veta vilka åsikter som är helt mina egna, eller om det ens är möjligt att ha något sådant som helt egna åsikter. Någon har bjudit på någon bit av en åsikt och så byggs det upp något som vi kallar en egen tanke.

Även beteendet har påverkats.

– Jag tror inte att jag under hela övningsperioden har lagt upp någonting på Facebook.

Kuosa fortsätter på reflektionen om sociala medier.

– Internet är en explosion av det undermedvetna, av det man inte tidigare uttryckte. Plötsligt känner man till sidor hos människor som man inte hade fått veta om vid vanligt umgänge.

Fredrik Österblom

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.