Nej, det är inte rika som ger, det gör andra som inte har så mycket.
Antonia som svarar på min fråga är en kvinna i 50-årsåldern. Hon berättar om solidaritetscentret i stadsdelen Vyronas i Aten. Här samlar de in mat till dem som inte har, i stadsdelens affärer kan den som vill köpa lite extra, och ge till insamlingen. En del bagerier ger dem gårdagens bröd.
Till källarlokalen kommer en strid ström av människor, många äldre. De lämnar lokalen med en påse med förnödenheter. Så klarar de sig i ett Grekland där 17 procent av befolkningen inte har tillräckligt med pengar till mat. De hjälper varandra. Antonia berättar om hur många skäms för att be om hjälp, de har förlorat allt i krisen.
– Vi ger återkommande stöd till mer än 500 familjer, berättar hon.
Många av de som samlar in och delar ut är själva hjälpbehövande. Antonia visar lagret av ris, makaroner, tomatsås och olja. Stora säckar med ris och mjöl är staplade på golvet. De kommer från Solidarity for all, det nationella nätverket för solidariteten. Över hela Grekland finns center som detta som delar ut mat, kläder och leksaker som samlats in. I samma nätverk finns 45 vårdcentraler där frivilliga läkare, tandläkare och apotekare hjälper alla dem som inte längre har rätt till sjukvård och mediciner. Barn som inte får vaccin annars, kvinnor som inte för mödravård.
Solidarity for all är inte en del av vänsterpartiet Syriza. Men många av aktivisterna är medlemmar i partiet. Syrizas ledamöter i parlamentet avstår 20 procent av sin lön till nätverket. Antonia är också partimedlem, liksom många andra i källarlokalen.
– Självklart röstar vi på Syriza, här i Veronaz kommer nog de flesta att göra det, säger hon.
Antonia och solidaritetsarbetet är en viktig förklaring till Syrizas valseger. De gamla maktpartierna, Ny Demokrati och Pasok, är korrumperade och har hjälpt sina egna samtidigt som de har lytt EU:s påbud om dramatiska nedskärningar. Syriza är inte en del av den gamla eliten som har gynnat sig själv, de har bekämpat EU:s och högerns politik som har drabbat Grekland så hårt. De kräver att politiken läggs om, de vägrar lyda trojkan från EU, ECB och IMF. Dessutom hjälper de faktiskt de som drabbas.
Där ligger en viktig del av förklaringen till Syrizas enorma framgång, från ett litet vänsterparti som hade stöd av några procent av väljarkåren för några år sedan, till att bli Greklands största och styrande parti. Nu utmanas snart EU:s dogmer på allvar av en ny regering ledd av partiet.
Högerpolitiken har varit en katastrof för Grekland. Den egna politikens misstag med korruption, ineffektivitet och en överklass som smiter från skatt har förvärrats av euron och EU:s stenhårda nedskärningspolitik. Högerns och EU:s politik har misslyckats totalt. Grekland har gjort dramatiska nedskärningar. De flesta unga saknar jobb. Unga välutbildade greker lämnar landet. Barn får inte vaccin och skolmat. Dödligheten ökar och sjukdomar kommer tillbaks när vården inte fungerar. Men ändå har skulden ökat till 180 procent av BNP. En BNP som samtidigt har krympt med en fjärdedel. Grekland behöver välfärd, investeringar och arbete. EU:s politik har varit som att tvinga en svältande att banta.
För högern i Grekland och i EU återstod att hota grekerna med ännu värre villkor. Men de som har förlorat allt var inte så mottagliga för den sortens hot. De står och pratar med Antonia i källaren om att de har fått nog nu. De organiserar själva den solidaritet som inte samhället står för. De röstar för en politik som räddar folk – inte banker. De röstade på Syriza och gav dem valsegern.
Jonas Sjöstedt
är ordförande för Vänsterpartiet i Sverige
