Plötsligt kontaktas dokumentärfilmaren Laura Poitras kontaktad av någon som kallar sig Citizen four, medborgare fyra. Citizen four ber om hennes krypteringsnyckel för att kunna upprätta en säker kommunikationsväg.
Laura Poitras har gjort filmer om Irakkriget och Guantanamo och är föremål för amerikanska säkerhetspolisens intresse: hon har stoppats och förhörts vid gränskontroller uppemot 40 gånger. Hon är van vid att skydda sig mot avlyssning och dataövervakning, men de säkerhetsåtgärder som hennes källa nu önskar överstiger det vanliga. Du kommer inte att slösa bort din tid, försäkrar han. ”Du om någon är medveten om det hot som en obegränsad säkerhetspolis utgör mot en demokrati.”
Snart får hon mera detaljerad information. Miljarder kommunikationer i USA och i världen avlyssnas och övervakas olagligt. Telefonsamtal, sms, epost, internetaktivitet, inköp. ”Alla de största telekombolagen i USA förråder sina kunder, och jag kan bevisa det. NSA:s chef Keith Alexander har ljugit inför kongressen, och jag kan bevisa det. I insamlandet av bevis på missgärningar har jag fokuserat på gärningar mot det amerikanska folket. Men tro mig när jag säger att den övervakning som vi lever under är ett stort privilegium jämfört med hur vi behandlar resten av världen. Också det kan jag bevisa.”
På grund av omfattningen av det material som källan har tillgång till rekommenderar han att Poitras inkluderar flera personer och att en av dem ska vara journalisten Glenn Greenwald. De tre avtalar att de ska mötas i en hotellfoajé i Hong Kong, där källan identifierar sig genom att sitta och lösa en rubikskub. De utbyter kodfraser, och stänger in sig på ett rum på hotellet.
Så inleds Citizenfour (2014), dokumentärfilmen om visselblåsaren Edward Snowden som visades på filmfestivalen Docpoint i Helsingfors. Poitras har tagit väl vara på sitt ämne, och nerverna är på spänn filmen igenom. Spänningen skapas delvis med konventionella medel som ödesmättad musik och mystiska meddelanden som blinkar på en datorskärm, men framför allt av slagkraften i de avslöjanden som planeras och publiceras, och det hot de inblandade utsätter sig för.
Det visar sig att källan heter Edward Snowden och är en 29-åring som arbetar som infrastrukturanalytiker för NSA genom underrättelsefirman Booz Allen Hamilton. På jobbet tror de än så länge att han ligger sjuk hemma. Hans partner tror att han är på en arbetsresa.
Snowden är mån om att uppståndelsen ska komma att handla om NSA:s oerhörda övertramp och inte om honom som person. I den civila olydnadens anda vill han dock inte försöka gömma sig, utan vill att visa att han står för vad han gjort och är medveten om konsekvenserna.
Kontrasten är stor mellan det lugna hotellrummet i vilken största delen av filmen utspelas och de kolossala processer som sätts i gång av publiceringarna som görs därifrån (och som kommer tillbaka i teven som står påslagen i rummet). Snowden sitter barfota på sängen och förklarar tålmodigt teknikaliteter kring övervakning och utreder lugnt och sansat de demokratiska och moraliska orsakerna till att han agerat visselblåsare. Lugnet byts till oro först när FBI dyker upp hos hans partner i USA och när det blir dags för honom själv att fly från hotellet till FN:s flyktingkommisariats byggnad.
Med den Oscarsnominerade dokumentären lyckas Poitras göra sakfrågorna kring NSA och övervakningen angelägna för en bred publik, det som var Snowdens önskan, men kanske just genom att göra det i form av en thriller med en tydlig protagonist.
Fredrik Österblom
Citizenfour.
Regi: Laura Poitras. Foto: Kirsten Johnson, Trevor Paglen, Laura Poitras, Katy Scoggin. Klipp: Mathilde Bonnefoy. 2014.
