Lars Noren (t.h.)
”Vi skulle misslyckas ännu värre med att leva om livet hade en mening.”
I Lars Noréns Fragment möts läsaren av korta och precisa sentenser. Ibland en rad per sida, ibland tre små rader, ibland tre gånger tre rader. Det är mörker, gravar, slut, motsättningar och dialektik. Det är vackert och spretande. Stundtals också banalt, nästan plattitydiskt: ”Om något är sant är det också sin egen motsats. Det är när jag lämnar det som jag kan ta emot det.” Det är som en väv av ord där begrepp hela tiden återvänder: filosofin, språket, förintelsen, sökandet efter renhet, människans plats i samhället. Mörker – ljus, bevara – mista, död – liv, närvaro – frånvaro, tingen – intet. ”Tingen kan inte återvända till sig själva, inte för oss, men vi kan sträva efter att se dem som om vi inte fanns.”
Meningarna och temana skulle kunna vara brottstycken ur Noréns dagböcker. Här finns dialogen med diktare, filosofer, med Simone Weil, med Heidegger, och med honom själv. Här finns tiden, skuggorna, tiggarna, modern och dottern. ”Sasha, fyra år, frågar, Vad heter jag, Vad är mitt riktiga namn, Vad hade jag för namn innan.” Som ur dagböckerna. Men ändå inte. För här finns en annan rörelse, en mer poetisk rörelse som cirkulerar kring de nämnda orden och begreppen. Och också en mer allmängiltig prägel. Lite som i de senaste böckerna Filosofins natt och Ingen, men här är det mer avskalat, mer öppet. En öppenhet som kommer ur dialektiken; det är som om Norén eftersträvar att upplösa begreppen och språket genom att ladda ur polerna. ”Vi måste uthärda dialektiken och söka efter det som varken tillhör de segrande eller de besegrade.” Och ibland sagt som smått putslustiga aforismer: ”Dö i dag – i morgon kan det vara försent.”
Bäst fungerar fragmenten när Norén är politisk, politiskt mörk: ”Samhällsideologin, inklusive dess skolsystem, kriminalpolitik, stadsplanering, journalistik etc är lika ändamålsenlig och meningsfull som väven skapad av en sinnessjuk spindel.” Eller: ”En viktigare fråga än om det finns fascism i Heideggers tänkande är om inte fascismen finns immanent och oskiljbar i allt västerländskt tänkande.”
Men är Fragment ett mästerverk? Är Lars Norén ett geni? Nej, för det görs inga mästerverk och det finns inga genier. Men det finns innerliga och tänkande människor som använt hela sina liv till att skriva sig fram till sanningar, och Lars Norén är en sådan. ”Om mitt liv vore en outhärdlig roman som jag var skyldig att läsa skulle jag bara förstå den sista meningen – Allt återstår.”
K.A.Andreas Holmström
Lars Norén: Fragment.
Albert Bonniers förlag 2015.
