Föreställningen Gå på vatten på Lilla Teatern, skriven och regisserad av veterandramaturgen Bengt Ahlfors, inleds med fyrtiofem minuter mjukteologiskt resonemang där den religiösa övertygelsen urvattnas för att ackomodera en sekulär världssyn. Nej, Jesus gick inte på vatten. Och det finns ingen orsak till att en vuxen människa skulle tro det, vare sig hon kandiderar till att bli biskop eller inte.
Den kvinnliga biskopskandidaten spelas av Pia Runnakko, och kvällen då biskopsvalet avgörs intervjuas hon av skjutjärnsjournalisten Trond (Sampo Sarkola). Marion beskriver sitt religiösa uppvaknande då hon under studietiden bekantade sig med kaosteorin och sedan av en slump undgick att dö i en allvarlig trafikolycka.
Förvisso finns det få insikter som framkallar en sådan existentiell fasa som det faktum att världen i grunden är kaotisk. Följderna av en människas handlingar är oöverskådliga, och därför kan all moral ifrågasättas. Tyvärr följs den här analogin inte upp i iscensättningen. Den verklighetstrogna scenografin, ljussättningen och skådespelararbetet bygger upp ett konkret och behärskat rum där människans existentiella och emotionella kval inte gestaltas utan behandlas som abstrakta begrepp. När handlingen äntligen når punkten där relationen mellan karaktärerna klarnar, visar det sig att deras gemensamma historia platsar inom ramen för en till lust och leda behandlad kritik av den religiösa institutionen.
Överlag känns Gå på vatten som en fruktbar idé förverkligad av idel rutinerade konstnärer som arbetar inom sin bekvämligheszon då de borde ge sig ut på hal is.
Lasse Garoff
Foto: Henrik Schütt
Gå på vatten. Text och regi: Bengt Ahlfors.
Scenografi och dräkter: Ralf Forsström. Ljus: Jan-Erik Pihlström.
Ljud: Antero Mansikka. I rollerna: Sampo Sarkola, Pia Runnakko.
