Vänsterunga äntrade riksdagsvalrörelsen med krav på sparpolitikens slut, offentliga investeringar och en förbättring av grundtryggheten. Ordförande Li Andersson tror att Vänsterförbundet attraherar väljare som är missnöjda med den förda politiken i Finland.
Under de senaste fyra åren har mycket hänt för Li Andersson, ordförande för Vänsterunga. Hon har blivit kommunalpolitiker i hemstaden Åbo, gjort ett ypperligt resultat i Europaparlamentsvalet, varit medförfattare till två böcker och figurerat i otaliga debatter i media. Dessutom är hon kandidat i riksdagsvalet för Vänsterförbundet i Egentliga Finland. Med en sådan takt undrar man hur hon orkar.
– Det går helt bra. Att jobba som ledare för Vänsterunga är roligt, förklarar Andersson medan hon äter salladslunch i ett café vid Åbo stadsbibliotek.
Hon siktar nu på att komma in i riksdagen efter att i valet 2011 ha fått en suppleantplats. De centrala frågorna för henne och Vänsterförbundet kretsar sig kring ekonomin. Andersson kritiserar regeringens sparpolitik, och menar att man nu borde satsa på att införa offentliga investeringar för att få ekonomin att rulla. Andra centrala frågor är skattepolitiken, grundtryggheten och sysselsättningen.
Alternativ till SDP
Hon är ändå inte den enda unga politiker i Vänsterförbundets stjärnvrå. Bland annat Silvia Modig sitter i riksdagen för första valperioden, och Dan Koivulaakso, Anderssons företrädare som ungdomsförbundets ordförande, har en ypperlig utgångspunkt i Helsingfors valkrets inför valet. Hanna Sarkkinen har goda förutsättningar att knipa ett tredje mandat i Uleåborg, såvida Vänsterförbundet lyckas hålla det.
– Jag tror att unga personer har en mera öppen och positiv syn på Vänsterns ideologi än vad äldre generationer har haft, är Anderssons förklaring till de ungas frammarsch inom partiet.
– När det gäller sakfrågor verkar det som att många unga känner igen sin egen verklighet i våra ståndpunkter. När det gäller arbetsmarknadsfrågor och särskilt frågan om mer flexibilitet vill vi bevara de bindande kollektivavtalen, säger Andersson.
Dessutom tror hon att Vänsterförbundet är ett klart alternativ till SDP. Partiet vågar ta tydligare ställning i frågor än vad socialdemokraterna har gjort, och partiet har hållit sig bättre till vänsterpolitiken. Exempelvis i EU-politiken tycker Andersson att SDP inte har drivit vänsterpolitik överhuvudtaget. Vidare menar hon att Vänsterförbundet har mycket att bidra till i politiken med klassiska vänsterideal. Myten om ideologiernas död köper hon inte, utan hänvisar till debatten inför riksdagsvalet.
Vänsterförbundet har en lång historia, och dess företrädare DFFF styrdes av kommunister med sovjetkontakter, trots att partiet i praktiken var en rörelse för vänstersinnade aktivister som inte hörde till Socialdemokratiska partiet. Andersson tror inte att historien har någon större betydelse för de unga, och påminner om att partiet föddes på nytt när DFFF blev Vänsterförbundet år 1990. Inte heller finns det längre någon större klyfta mellan moderpartiet och ungdomsförbundet. Man stöder långt Vänsterförbundets valmanifest, som koncentrerar sig på offentlig stimulans och social rättvisa.
– Det hör ju till att ungdomsförbundet ska vara fränare och radikalare än moderpartiet, men vi har nog löst de största konflikterna inom partiet. Valprogrammet som moderpartiet har presenterat lägger vi oss helt bakom, trots att vi är mera konkreta. Till exempel har vi i vårt manifest definierat att stimulansen ska vara 5-7 miljarder euro, medan partiet talar mera diffust, säger Andersson.
Brett stöd för basinkomst
Foto: Pia Jalkanen
Frågan om basinkomst ligger Andersson nära, och också partiet stöder modellen. Men Vänsterförbundet är inte ensamt om det, anhängare finns till exempel bland de Gröna och Samlingspartiet. Andersson påminner om att det ändå finns skillnader mellan partiernas tankar om basinkomst, och bland annat SDP har inte ännu tydligt tagit ställning för eller emot.
– Den största skillnaden är nivån på basinkomsten. Vår strävan är att förbättra grundtryggheten genom att införa en grundinkomst. Däremot håller vi med de andra partierna om att byråkratin borde minskas.
Det är i den ekonomiska politiken som skillnaden mellan höger och vänster är mest tydlig inom den finländska politiken. Men den politiska trenden har varit att ideologierna har suddats ut, och väljarna är inte längre partitrogna. Andersson nämner att Vänsterförbundet stöder en modell som gör föräldraledigheten rättvisare, fast även politiker inom högern har visat stöd för det.
– Det är visst ett faktum att väljarna inte är lika partilojala som tidigare. Däremot tror jag att det är ett positiv sak, eftersom det kan få partierna att tänka på att de har ett ansvar inför väljarna, säger hon.
Lars Sjöblom
