När den här tidningen utkommer har antagligen närmare 2 000 flyktingar drunknat i Medelhavet – när denna ledare skrevs var siffran uppskattningsvis över 1 700. Alla är överens om att något borde göras, men vad – det är frågan.
Ett alternativ är att öppna fler flyktingläger – eller mellanstationer – till exempel i norra Afrika. Men det är bara en kortsiktig lösning så länge Europas gränser förblir stängda för merparten av de nödställda.
Ett annat förslag är att införa en liknande lag som man stiftat i Australien: att tvinga tillbaka båtarna och neka alla båtflyktingar asyl. I Australien har policyn ”fungerat”: antalet flyktingar som försöker nå Australien via Indonesien har sjunkit drastiskt.
Men framgången är en chimär och Australien är inte vid Medelhavet. Indonesien är ett så kallat transitland, och få flyktingar är själva indonesier. De flesta som försökt ta sig till Australien har kommit från Irak, Afghanistan och Syrien. Australien har alltså inte stoppat flyktingströmmen, endast omdirigerat den. Vidare vet de australiensiska politikerna att flyktingarna inte kommer att skjutas då de återvänder till Indonesien. Det samma kan inte sägas om Libyen.
Den tredje lösningen är att hjälpa flyktingarna i deras hemländer. I det långa loppet bör det internationella samfundet visserligen fokusera sina ansträngningar på att se till att alla på jorden kan leva ett drägligt liv i sina hemländer. Det påverkar ändå inte det akuta problemet.
Det stora problemet i ett kortsiktigt perspektiv är Europas stängda gränser. Den europeiska invandringspolitiken bygger på antagandet att en stor invandring skulle vara fatal för Europas ekonomi, och i allt högre grad på en kulturell rädsla för en förlust av den europeiska identiteten.
Den 29 april publicerade den tyska upplagan av nättidningen Vice en intervju med forskaren Michael Clemens vid den amerikanska tankesmedjan Centre for Global Development, och ställde honom frågan om vad som skulle hända om Europa helt öppnade sina gränser. Forskningsresultaten han lägger fram är svåra att motsäga, även om han medger att det inte med hundraprocentig säkerhet går att förutspå utvecklingen.
1.Enligt en världsomspännande utredning om folks attityder till att lämna sina hemländer, skulle Europas befolkningsmängd inte öka med mer än 10 procent, med Tyskland som största mottagarland (en ökning på 23 procent). Den fruktade ”islamifieringen” av Europa skulle svårligen på basis av dessa siffror låta sig genomföras.
2. 96 procent av USA:s arbetsmarknadsforskare är ense om att immigrationen till USA har haft en positiv effekt på ekonomin. Bortfallet är jämförbart med antalet forskare som inte tror på evolutionen. Liknande forskning från bland annat OECD visar att invandring på lång sikt haft en positiv effekt på den offentliga ekonomin. Årligen betalar invandrare i Europa (siffran specifiseras inte för flyktingar) kring 1 800 euro mer i skatter än vad de kostar i form av stöd och bidrag.
3. En bred studie från Danmark visar att invandringen har lett till höjda löner för infödda danskar. Medan invandrare utan tillräckliga språkkunskaper och utbildning gjort allt mer av det lågavlönade jobbet, har folk som vuxit upp i Danmark i allt högre grad förflyttats till mer högavlönade arbeten.
En plötslig ökning av Europas befolkningsmängd med 10 procent är inte nödvändigtvis en hållbar utveckling, men på basis av de ekonomiska argumenten verkar ett gradvis öppnande av Fästning Europas portar vara en sund strategi.
Janne Wass
Chefredaktör
Se de citerade artiklarna och utredningarna nedan:
Intervjun med Michael Clemens i vice.com
gallup.com om migrationsutsikter
Santa Clara University och Stockholms universitet om ekonomers inställning till invandring
OECD om balansen mellan bidrag och skatter
1 kommentar
I have since a long time thought ”mellanstationer” a very good idea. They should be located in such a way that refugees/emigrants would not have to try and cross the Mediterranean (and the Sahara) without permit. This would mean such a mellanstation each in East and in West Africa plus one for the whole Near East plus one for the Horn of Africa. In these places one should of course give people some information about the countries they wish to reach plus some training in desirable skills. As things tend to go it would presumably come out that way that the more skillful ones would be accepted into Europe while the less skilled ones would be sent back home. But at least they would have received some training which they might be able to use in their home countries, and as the whole matter would be legal and not requiring extremely long travels, there would not be such a need for their families to raise huge amounts of money to pay the organizations which offer to get people into Europe.
Precondition for all of this would of course be that the European countries could reach an according agreement (will they? – one doubts). and that the countries on whose territories those mellanstationer would have to be installed would agree to rent out the necessary areas (will they?).
And once the system were set up one would of course also have to invest into spreading the information about it far and wide (at the same trying to counteract the rumours which those organizations will spread who are up to now earning very nicely by smuggling people).