Att Lars Sunds klassiker Natten är ännu ung har blivit musikal har inte gått någon jakobstadsbo förbi. I den fullsatta Schaumansalen tas vi tillbaka till 70-talets Jakobstad. Inte allt för långt borta från 2015.
Det handlar om Eki (Filip Vikström), som växer upp i småstaden med allt vad det innebär. Tillsammans med arbetarklasspojken Frasse (Joel Forsbacka) och överklassens Rosenbaum (Filip Rosengren) startar han ett band för att protestera mot klassamhället. Något som Stena (Emil Lillkung) vet att aldrig kommer att sluta bra.
”Ett satans råtthål. Det är Jakobstad”, börjar Eki. Vi kastas in i tonårsångest och 70-talskläder. Och precis som i boken flödar svordomarna fritt. Finska och svenska blandas på ett snyggt sätt – oavsett språkkunskaper är det lätt att följa med. Och följa med, det vill man.
Mitt i bibelbältet kämpar Stena mot sin stränga pappa pastorn, Eki drömmer om att göra revolution mot klassamhället och Rosenbaum får dras med stämpeln överklassunge. Natten är ännu ung är en musikal där klasskillnaderna, politiken och småstadssyndromet får synlighet. För här kryllar det av ord som kommunist och överklassjävel.
En stor del av de medverkande är studerande som fått chansen att blåsa liv i detta ungdomsdrama.
Regin står Marco Luponero Lindholm för. Musiken har komponerats av Patrick Wingren till libretto av Erik Norberg.
I och med att många i publiken är lokalinvånare får berättelsen mera liv; alla som någon gång har satt sin fot i Jakobstad har minnen av dialekten, det omtalade bibelbältet, och det typiska för stället – pubarna.
Och vad är en ungdomspjäs utan kärleksbekymmer? Suzie (Fanny Forsander), som spelar med sin sex-appeal, och hennes kompis, den något osynliga Lotta (Maria Wingren), ser båda Eki som mer än bara en vän.
Trots flera onödiga upprepningar av vissa sånger (vilket är på gränsen att göra en fantastisk uppsättning en aning långrandig och förutsägbar), är Natten är ännu ung rätt i tiden. Pjäsen höjs av spännande scenografi och koreografi. Ett riktigt träningspass för alla medverkande.
Det handlar om att våga göra upp med sin tonårsångest. Att hitta sin plats i livet. Exakt som Lars Sund som 20-åring beskrev det. Och alla har vi längtat bort.
Natten är ännu ung är en milstolpe i Jakobstads kulturliv. Den bevisar att det inte behöver vara på den största scenen som den bästa pjäsen sätts upp. Men med ytterligare några år på nacken kommer flera av dessa unga artister snart vara redo för en betydligt större scen.
Frågan är vad som händer härnäst – när ridån gått ner och vardagen kommer emot. För det är inte bara Jakobstadsborna pjäsen riktar sig till. Det skulle lika gärna kunna handla om vilken småstad som helst. Och tonårsångest – den finns oavsett småstadssyndrom eller ej. Jeppis finns numera på kartan. Så nu väntar vi på att musikalen drar ut på turné.
Inte är det alltid dåligt att bo i en liten stad, då en sådan här produktion kan födas också här.
Jennifer Granqvist
