Socialdemokraternas röda samvete

av Janne Wass

I femtio år har Erkki Tuomioja varit en central gestalt i den finländska politiken. Utgående från sitt långa perspektiv är han inte överraskad över vänsterrörelsens magplask i riksdagsvalet. Han efterlyser en föryngring av SDP, men har själv inga tankar på att bidra till den genom att pensionera sig.

Att några ryska flygplan under några korta minuter kränker finländskt luftrum betyder inte att Ryssland är ett hot mot Finland, oberoende av vad ”Sota-Sanomat” – som vi brukar kalla Ilta-Sanomat – skriver, säger Erkki Tuomioja.

”Utrikesminister Erkki Tuomioja” titulerar jag mitt intervjuobjekt då intervjun görs på utrikesministeriets huvudbyggnad på Skatudden i Helsingfors. Regeringssonderingen är ännu i full gång, och att den socialdemokratiska veteranpolitikern kunde inleda en fjärde regeringsperiod är inte omöjligt, om än osannolikt. Så gick det inte, vilket antagligen betyder att Tuomioja, som fyller 69 år den 1 juli, nu har avslutat sin sista ministerperiod.

Det är en mandatperiod som präglats av Rysslandsfrågan, och speciellt under valkampanjen tog Tuomioja ställning mot vad han uppfattade som skrämselpropaganda både från mediernas och vissa högerpolitikers håll.

– I verkligheten har vi inga egentliga problem med Ryssland.

Veteranpolitikern Tuomioja läser som rinnande vatten upp en lång litania om hur Finland inte på några villkor accepterar Rysslands övertagande av Krim, men att man måste minnas att Ryssland är vårt grannland med vilket vi har långa vänskapliga relationer, och så vidare. Han noterar att den alarmistiska tonen som användes om Ryssland före valet var en del av vissa politikers och partiers Natokampanj.

– Nej, det stämmer inte, svarar Tuomioja bestämt på frågan om vänsterpartierna sysslat med finlandiseringspolitik.

Enligt Tuomioja har man kritiserat bland annat avsaknaden av pressfrihet och undertryckandet av civilsamhällets verksamhet i Ryssland.

Däremot, menar han, finns det ännu inom Vänsterförbundet en äldre generation som av historiska skäl har svårt att högljutt kritisera Ryssland.

Nästan partiordförande

Mannen med de ständigt illasittande kostymerna och håret som vägrar forma något slags frisyr har under sin långa politiska karriär hunnit öva på alla frågor jag ställer honom. Politiken har funnits med under hela livet. Både farfar och pappa var riksdagsledamöter – den förstnämnda arbetade som chefredaktör för Helsingin Sanomat och den senare var statsminister i tjänstemannaregeringen 1953-1954. Mormor var den omstridda socialisten, författaren, politikern och Ylechefen Hella Wuolijoki, som dömdes för landsförräderi under fortsättningskriget. Modern Vappu Tuomioja höll sig utanför politiken och arbetade som författare.

Erkki Tuomioja är alltså riksdagsledamot i tredje led, och ideologiskt snarare närmare moderns än faderns arv. Farfar Sakari och pappa Walto ställde upp för liberala partier, medan Erkki ärvt mormor Wuolijokis röda gener. Morfar Sulo var riksdagsman för SDP. Erkki Tuomioja har under årtionden legat ute i Socialdemokratiska partiets vänstra ytterkant och ofta stått närmare Vänsterförbundets officiella linje i sakfrågor än SDP:s. I en artikel i Ny Tid från början av 80-talet beskrivs han som ”den enda socialdemokratiska politikern med en så kraftig ryggrad att den skulle synas på ett röntgenfoto”. Kanske är det också denna vänsterlutning som legat honom i fatet då han fyra gånger under sin karriär förlorat i partiordförandeval – mot Ulf Sundqvist, Paavo Lipponen, Eero Heinäluoma och senast Jutta Urpilainen.

Arbetarrörelsen byggde kulturen

Tuomioja är alltså bättre lämpad än de flesta att analysera vänsterrörelsens – kollaps får man väl nästan kalla det – som ledde till det regeringsprogram som högerregeringen presenterade i slutet av förra månaden. Socialdemokraternas usla valresultat kom inte som en överraskning.

– Det var mer eller mindre förutsägbart. En större överraskning var att Vänsterförbundets resultat blev så dåligt som det blev efter att alla opinionsundersökningar visat att partiet skulle gå framåt.

På sin utmärkta svenska säger Tuomioja att vänsterpartiernas nedgång har att göra med en bredare samhällelig utveckling. Vänsterpartierna och arbetarrörelsen byggde upp välfärdsstaten, men efter 90-talets recession har den systematiskt nedmonterats. Det beror enligt honom på en genomgripande förändring där klassgränser har suddats ut, arbetarrörelsen stagnerat och den privata marknaden övertagit mycket av den kulturgemenskap som tidigare sammanband vänster- och arbetarrörelsen.

– För hundra år sedan var det naturligt att alla arbetare samarbetade, eftersom alla var i samma ställning gentemot arbetsgivarna och kapitalismen.

Arbetarrörelsen var kanske som starkast och mest vital under en period då man övergick från ståndssamhället till jämlik demokrati. Bildning och kultur hade varit reserverat för samhällseliten, så arbetarrörelsen blev tvungen att utveckla sin egen infrastruktur. I ett samhälle där industri, hantverk och jordbruk sysselsatte mångfalt fler personer än i dag, fanns det också en styrka i massan. Så gott som alla arbetare kom från lika fattiga omständigheter, och de flesta arbetade för lika dåliga löner under lika dåliga förhållanden.  Folkbildningsaspekten var en av de starkaste drivkrafterna inom arbetarrörelsen, och således uppstod arbetarkulturen. Folkets hus byggdes på var och varannan ort, det uppstod arbetarorkestrar, arbetarbibliotek, arbetarinstitut, och så vidare.

– Nästan alla dagens stadsteatrar var från början arbetarteatrar, och nästan alla idrottsklubbar var arbetarklubbar, berättar Tuomioja.

Marknaden för stark

Offentliga tjänster har ersatts med privata och arbetarna själva har förändrats. Många i klassiska arbetaryrken hör i dag till en relativt välbeställd medelklass och en stor del av dagens låglöneklass är splittrad i olika icke-typiska arbetsförhållanden som gör att de faller mellan stolarna vad fackverksamheten beträffar.

– Det här har gagnat Sannfinländarna. Deras framgång beror delvis på en nostalgi över det gamla arbetarsamhället – men det är en vilseledande nostalgi, eftersom det samhället inte existerar längre, det finns ingenting att gå tillbaka till.

Det är ingen rosig bild den forna ministern målar upp över det nya samhället. Det politiska inflytandet har minskat, inkomstklyftorna har skjutit i höjden och antalet fattiga har stigit.

– 1966 levde 6 procent av befolkningen under fattigdomsgränsen. I dag är siffran 13 procent.

Ett problem säger Tuomioja är att nästan alla accepterat att marknaden styr politiken och inte tvärtom. Men en välfungerande marknad, menar han, behöver också politisk styrning. Utan någon politisk styrning skapar marknadsekonomin i längden monopolliknande situationer, leder till grå ekonomi och skattesmitning, och undergräver ekonomin, som till exempel TTIP-avtalet hotar att göra.

Några patentlösningar för hur högerkrafternas hegemoni ska brytas har Tuomioja ändå inte, men han framhåller att den överväldigande majoriteten av finländarna fortfarande stöder de socialdemokratiska idealen som finns inskrivna i SDP:s och Vänsterförbundets partiprogram. Problemet är snarast att övertyga folk om att också rösta enligt dessa ideal.

– Men problemet var tydligt då jag besökte några tillställningar på första maj, och jag nästan var yngst av alla deltagare.

Risken finns ändå att Tuomioja håller på tills han själv är äldst i församlingen, för några planer på att trappa ner har han enligt egen utsago inte. Åtminstone fyra år till sitter han i riksdagen, såvida det inte skulle bli nyval.

– Kanske jag kommer att satsa lite mer på att skriva, funderar han över all tid som blir över när ministerportföljen inte längre tynger.

Författarådran har också gått i arv – Tuomioja har skrivit ett tjugotal böcker, främst biografier och politiska böcker. 2006 tilldelades han Fack-Finlandia för sin dubbelbiografi över Hella Wuolijoki och hennes syster Salme Pekkala.

– Och att jag blir pensionerad gör ju ingenting! Pensionsbolagen hör ju till de största påverkarna i politiken.

Text & foto: Janne Wass

1 kommentar

PP 22 juni, 2015 - 17:39

Tuomioja har tydligen sett filmen Thrive http://youtu.be/lEV5AFFcZ-s eller åtminstone har han de rätta insikterna. Finlands bästa politiker!

Reply

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.