En musikerfamilj träffas på Baltic Jazz

av Janne Wass

Svenska jazzmusikern Ulf Johansson Werre dras till Baltic Jazz-festivalens vänliga och direkta stämning.

– När jag och min fru kom till Baltic Jazz första gången fick vi bo hos en alldeles underbar dam som hette Elisabeth Eriksson, hon gick ju tyvärr bort för några år sedan, men hon satte prägel på oss för hela festivalen. Och det är nånting som gäller för hela festivalen, att vart man än kommer blir man snabbt väldigt nära bekant med folk. Chaufförerna som kör en berättar om sina liv – just hann jag i fem minuter höra om hur en chaufför blev tillsammans med sin fru, de möttes på ett jävla lustigt sätt. Ett av mina speciella minnen från Baltic Jazz är just hur vi togs om hand av Elisabeth Eriksson och hur hon kom tillbaka hit varje år – och trots att det bara är en gång i året, känns det som om man blir nära vänner.

Ulf Johansson Werre med Swedish Swing Society på Baltic Jazz 2015. Foto: Janne Wass

Ulf Johansson Werre med Swedish Swing Society på Baltic Jazz 2015. Foto: Janne Wass

Det säger Ulf Johansson Werre, svensk trombonist och pianist som besökt festivalen Baltic Jazz i Dalsbruk otaliga gånger under dess 28 år långa historia. Werre bor numera, liksom nästan alla artister, på ett av de olika kommersiella alternativen för inkvartering som vuxit fram i Dalsbruk i och med den växande turismen. Men den speciella stämningen av vänskaplighet och familjäritet som fanns med i början är fortfarande närvarande, säger han i en videointervju för Ny Tid.

– Ofta träffar man en kärna av musiker som kommer hit, ibland varje år, ibland vartannat eller vart tredje år, och det är alltid lika mysigt och trevligt. Antti (Sarpila, festivalens konstnärliga ledare) sätter ju ihop olika grupper, och jag har nyss spelat med en grupp med Keith Hall på trummor och Wade Mikkola och sedan träffade jag för första gången Mikko Iivanainen, och vi har aldrig spelat tillsammans, men vi har sett varandra på olika håll, och det är som en musikerfamilj. Stämningen är god, folk kommer fram som man känner igen från publiken. Den här stan andas också ett slags lugn som är väldigt behagligt.

Som musiker på Baltic Jazz gäller också att man har en god bredd på sitt musicerande, just eftersom Sarpila gillar att kombinera olika artister i olika konstellationer, säger Johansson Werre.
– Det finns en tjusning i det att man repar en repertoar, och sedan är allting inte så hårt arrangerat, utan det som sker, sker spontant.
Ulf Johansson Werre har själv varit inblandad i arrangemangen av Sandviken Big Band Festival i 17 år, så han torde veta vad han talar om, och räknar upp en lång rad övriga festivaler han frekventerat.

På Baltic Jazz-söndagen spelar Johansson Werre på minnesfestivalen till den bortgångna Magi Kulla, som grundade festivalen tillsammans med sin man Kaj, och som i över 15 år fungerade som festivalens verksamhetsledare.
– När jag kom hit första gången var det Magi som tog emot mig, och hon och Kaj har genom åren alltid varit vänliga, uppskattande och tjänstvilliga och man har alltid känt sig varmt mottagen.
Se hela intervjun med Ulf Johansson Werre ovan.

Text, film & foto: Janne Wass

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.