Nu är det dags för antingen Sannfinländarna eller resten av regeringspartierna att visa lite ryggrad för att återställa tron på den finländska politiken, tron på Finland som ett öppet, demokratiskt och tolerant samhälle.
Förra veckan skrev Lasse Garoff i Ny Tids webbledare:
”Den 16 juni poserade den sannfinländska riksdagsledamoten Olli Immonen vid Eugen Schaumans grav tillsammans med medlemmar ur den uttalat nynazistiska organisationen Finlands motståndsrörelse. De är tvättäkta nazister, med det uttalade målet att införa militärdiktatur och etnisk rensning i Finland. Immonen bekräftar att han inte bara deltog, utan att han är en av evenemangets huvudarrangörer.
De övriga regeringspartierna Centern och Samlingspartiet undviker att kommentera saken, och inom Sannfinländarna höll ledamöterna undantagsvis tand för tunga. Riksdagsgruppens ordförande Sampo Terho kommenterade att han inte kan besluta vad en riksdagsledamot gör på sin fritid.”
Det var bara ett par dagar innan Immonen på natten till lördagen 25 juli förklarade krig mot mångkulturalismen i en ton som bar ett isande eko från terroristen Anders Behring Breiviks förvirrade nynazistiska manifest.
Den här gången har ändå både statsminister Juha Sipilä och Samlingspartiets ordförande Alexander Stubb reagerat. Båda säger att de inte skriver under Immonens uttalande, och anser att mångkulturalism är en rikedom. Sampo Terho meddelar att han diskuterat frågan med ordförande Timo Soini och att fallet Immonen ska tas upp på partistyrelsens nästa möte. Terho säger vidare att Immonens uttalande inte är i linje med Sannfinländarnas partiprogram.
Immonen själv verkar uppriktigt förvånad över uppståndelsen, lika förvirrad som då han tidigare tvingades försöka förklara varför han anser att endast ”nationalistiska” filmer ska få statligt filmstöd. Den gången fick vi inga egentliga svar på vad han menade, och inte heller nu har Immonen försökt förklara vad han egentligen avsåg med sin uppdatering.
Däremot visar hans agerande efter ”skitstormen” att han inte riktigt lever upp till sin tidigare bombastiska deklaration. Mannen som skriver att han ska slåss till den sista droppen och utgå som segrare i ett nytt paradis, som en annan Braveheart framför sina trupper, kryper ihop i en liten boll och ropar ”häxjakt” då medier, politiker och aktivister frågar vad i h-e det egentligen var han skrev, och kräver att resten av regeringen nu funderar på om man verkligen kan samarbeta med en person som hyser de åsikter Immonen gör.
Immonens nära samröre med nyfascistiska rörelser och hans krigiska retorik kräver nu att Sannfinländarna tar avstånd från honom, om partiet ska leva upp till löftet om nolltolerans mot rasism. Det går inte längre att gömma sig bakom ursäkten om att partiet inte har något att göra med vad Immonen sysslar med på sin fritid. En riksdagsledamot är aldrig en privatperson i offentlighetens ögon. En riksdagsledamot är alltid en offentlig person. Ska Sannfinländarna leva upp till sitt löfte måste man utesluta Immonen ur partiet. Om Sannfinländarna inte gör det, bör Samlingspartiet och Centern på allvar visa var de står i fråga om rasism och tolerans. Detta är en vändpunkt som utvisar om C och Saml har någon moralisk ryggrad, eller om regeringsmedverkan i sig är det ändamål som går före allt annat. Är partierna verkligen redo att samarbeta med ett parti som gång efter annan visar att det accepterar mer eller mindre öppen fascism och rasism i sina led?
Janne Wass
