– Att samhället finns där för oss tycker jag är bra. Men det finns inte till för att vi ska bara vara zombies och inte ta eget ansvar, utan vi alla måste jobba för det tillsammans.
Så säger artisten Elliphant, som älskar att resa och har utvecklat sitt musikaliska uttryck på engelska. Ellinor Miranda Salome Olovsdotter föddes 1985 i Sverige, och har en bakgrund i restaurangindustrin. Hennes musikkarriär började av en slump för fyra år sedan i Paris, då hon spontant började sjunga med i en låt som producent Tim Deneve spelade på en fest. Han tyckte om hennes stil, och eftersom han behövde en sångare till sina demolåtar började de samarbeta. Kort efter det blev Elliphant erbjuden ett skivkontrakt och har under fyra år släppt tiotals låtar och musikvideor.
Elliphant har beskrivit sin stil som provokativ popmusik som inte följer någon genre, men i sångerna kan man höra drag från bland annat dancehall, hip hop, pop, punk och rock. Elliphants attityd och livsglädje kommer fram i de flesta sångerna som Live Till I Die och Music Is Life, men melankoli och mörkare teman hittas i Down On Life och Love Me Badder.
Jag träffar Elliphant ett par timmar efter hennes konsert på Flow-festivalen i Södervik, som gick av stapeln den 14−16 augusti. Hon hoppar in i en blåa barack reserverad för henne och frågar om jag vill ha whiskey. Efter att ha artigt tackat nej sätter vi oss vid ett bord utanför. Många andra reportrar väntar på att få intervjua sångaren, så vi måste vara kortfattade. Elliphant tänder en cigarett och berättar glatt att det var hennes första gig i Finland. Spelningen gick bra enligt henne, det var proppfullt i det svarta tältet. (Läs mera om Flow och konserterna här.)