Helsingforsbosatta konstnären Ding Yi blandar gammalt och nytt, kinesiskt och västerländskt, i sin konst. Hon önskar att Finland uppdaterar sin förlegade syn på Kina.
Silkesdukar och -kläder i olika tryck hänger från en klädhängare och väggarna fylls av tavlor målade på rispapper. Här möts kinesisk kalligrafi, abstrakt måleri och popkonst. Starka, naturliga färger, en omedelbarhet och lekfullhet är det första man slås av i den lilla ateljén i Köklax gård i Esboskogarna.
– Det är lustigt: då finländarna ser på mina tavlor, säger de att de fylls av harmoni. Men själv tycker jag att de är mörka och fyllda av energi, skrattar upphovskvinnan Ding Yi.
– Men finländarna har redan så mycket mörker och självmord, så om jag kan erbjuda lite lugn och harmoni, så är det väl bra så.
Ding Yi föddes i södra Kina och utbildade sig på det anrika Kommunikationsuniversitetet i Peking, mest känt för sin utbildning av personal för den kinesiska propagandaapparaten. Studierna förde henne 2007 till London, där hon träffade sin finländska man, och sedan 2010 bor paret i Finland. Här är hon kanske mest känd för sin tavelserie Pomo Pop, där hon satt in porträtt av kända ikoner i abstrakta rispappersmålningar – en av personerna hon avbildat är Urho Kekkonen.
Med sig i ateljén har Yi sin gamla vän som är i Finland för att uppträda på den kinesiska popfestivalen Modern Sky med två av sina band, Hedgehog och Nova Heart. Hon kallar sig Atom, spelar trummor och berättar att hon och Yi känt varandra sedan studietiden.
– Nova Heart är ett av de riktigt kända banden inom den elektroniska musiken i Kina. Då Atom ringde mig och berättade att de är på väg till Helsingfors och frågade om jag vill designa deras scenkostymer behövde jag inte fundera två gånger, säger Yi.
För bandet har hon designat ett antal sjalar som de använder på scenen. För Atom har hon valt att utgå från en tavla där ett kattansikte framträder i ett svart moln, baserat på verket Cloudy.
– Den representerar någon som är nyfiken och lite busig, men som ändå vill gömma sig en aning och iaktta från sidan. Atom har på scenen på sig sjalen som en blus, och den vaknar till liv då hon rör sig i takt till musiken.
Atom säger att det är det spjuveraktiga, subversiva och livliga i Ding Yis konst hon uppskattar. Det påminner henne om deras vilda studentliv då de delade säng i Peking.
– Hennes konst är vital och kraftfull, så stark och fylld av känslor.
– Vi vill visa att även om vi är små och kvinnor är vi inte maktlösa, fyller Yi i.
– Det är kvinnokraft!
Konst är status
Ding Yi är utbildad i grafisk design och studerade kuratorskap i London. Måleriet skulle aldrig bli hennes huvudsakliga sysselsättning. Hennes process, säger hon, är intuitiv: hon brukar inte ha någon klar idé för en tavla, utan droppar kinesiskt bläck på rispapper och lägger sedan till vatten så att färgen sprider sig. Plumparna symboliserar känslor och tankar, och kan anta olika betydelser under arbetets gång. Efter det fyller hon ut med annan teknik. Hur tavlan artar sig beror på humöret och sinnesstämningen.
– Tekniken är traditionellt kinesisk, skillnaden är främst den att i traditionell kinesisk konst och kalligrafi används främst svart bläck, medan jag använder kraftiga färger.
– Jag har bott åtta år utomlands, så jag är en internationell konstnär. Men det asiatiska är en del av min identitet, så därför är det viktigt för mig att det finns i min konst.
Vid sidan av konstnärsarbetet har Yi också arbetat som kulturkonsult i möten mellan det finska och kinesiska kulturfältet.
– Finländska företag och organisationer har inte förstått vad det är den kinesiska allmänheten vill ha. Kineserna vill ha kända, starka brand och en konkret produkt som man kan ta hem och ställa ut i vitrinskåpet.
Den finländska designen, säger hon, är uppbyggd kring vardagen och bruksdesign, och då vi marknadsför Finland internationellt är det till exempel den rena luften och naturen vi för fram.
– När de kinesiska turisterna besöker Helsingfors vill de inte att guiden ska rekommendera blåbär eller naturstigar. De vill veta exakt vilken känd, prestigefylld produkt de ska köpa med sig hem, var man får köpa den och vad den kostar.
Det här synsättet, förklarar Yi, baserar sig på det kinesiska klassamhället. I Kina har konst och design varit lyx för de rika, och för en växande medelklass är de statussymboler. Att Iittalas glas både kan vara bruksföremål och stå utställda i gallerier förstår sig de kinesiska konsumenterna inte på. När finländska konstnärer och designers marknadsför sig i Kina, bör fokus alltså vara på produkter och brand, och det ska kännas exklusivt att shoppa.
– Det här är de finländska företagen dåliga på. Marimekko har visserligen börjat lära sig, men andra finländska aktörer etablerar sig långsamt.
Tröttsam Pekingopera
Yi är ibland irriterad över att Kina i Finland så ofta representeras av antingen den gamla, traditionella kulturen eller av den kommunistiska staten.
– Bilden av Kina som förmedlas i Finland är från nittonhundra … nånting. Det är fortfarande Pekingopera som gäller. Men Kina är i dag så annorlunda!
Ding Yi understryker ändå att hennes konst inte är politisk.
– Att jag använder personer som Kekkonen och Mao Zedong i mina tavlor betyder inte att de har en politisk innebörd. Jag är mer intresserad av dem som ikoner.
Däremot försöker Yi genom välgörenhetsorganisationen Rural China Education Foundation föra ut konst och kultur till den fattiga landsbygden. Inom RCEF har hon arbetat som konstlärare för fattiga barn, och har också varit medförfattare till en bok om inkluderande konstundervisning utgiven av organisationen Plan China.
Kanske på grund av ovilja att sabotera framtida arbetsmöjligheter i Kina, tassar Ding Yi diplomatiskt kring frågorna om politik. Jag frågar om det blir jobbigt då alla antar att man som kinesisk samtidskonstnär ska ha en åsikt om den kinesiska politiken och hon skrattar till.
– Nä, de flesta tror att jag är japan, så det kommer inte så många frågor om det.
Text och foto Janne Wass
