Oförutsebar komedi om förändring och tunga lådor

av Anna von Bonsdorff

Flytt, förändring, ovisshet, väntan, minnen och monologer. I Juha Hurmes nya pjäs Muuttomiehet som spelas på KOM-teatteri blandas smått och stort, högt och lågt. Det tar ett tag innan pjäsen kommer igång, men sedan utvecklas händelseförloppet på scenen till en komedi med reflekterande inslag och med glimten i ögat, som flera gånger för tankarna till Samuel Becketts klassiker I väntan på Godot. Här väntas det emellertid tålmodigt på att få flytta in i ett hus som ännu inte blivit byggt.

Muuttomiehet är en pjäs där det, tack vara alla de oväntade humoristiska vändningarna, inte går att förutspå vad som kommer att hända . Början och slutet känns som pjäsens svagaste delar – den förra trög, den senare vag och hastigt påkommen – medan Hurmes regi kommer till sin fulla rätt däremellan och pjäsen får flyt. Matti Rasis scenografi består av flyttlådor i olika storlekar och det är när man börjar glänta på locken till dessa som överraskningarna uppdagas.

Handlingen inbegriper tre personer som väntar på att deras flytt ska börja (Laura Malmivaara, Vilma Melasniemi och Pekka Valkeejärvi) samt en sedan länge död pojkvän (Niko Saarela) som dyker fram ur en av lådorna och bjuder på vilda reseberättelser. Här plockar pjäsen en poäng genom att visualisera hur man så ofta bär omkring på sådant som förblivit obearbetat i det förflutna. Minnet och betydelsen av personliga narrativ tematiseras ytterligare i komiska tecken när två av rollkaraktärerna upprepade gånger öppnar lådor och tvistar om bland annat krukväxter och lakan, som båda menar att är deras och som båda kan berätta minnesladdade, nostalgiska historier om. Och för förverkligandet av flytten står två lustiga representanter för en flyttfirma (Eeva Soivio och Juho Milonoff) som är måna om att intyga sin och firmans professionalitet i tid och otid.

Muuttomiehet är en texttung pjäs som drar iväg i många olika riktningar. Filosofiska funderingar om stora livsfrågor väcks, allt medan rollkaraktärerna befinner sig i ett slags ovisshetens gränsland. Samhällskritik, bibliska anspelningar, mänsklighet och minnen är bara delar av det pjäsinnehåll som pockar på publikens uppmärksamhet. Ett vidare spår i pjäsen är människans negativa inverkan på miljön. Plötsligt hittas en fullpackad sopsäck bland flyttlådorna, innehållet rannsakas och konstateras utgöra olika aspekter av miljöförstöring, vilket tillför pjäsen ytterligare ett lager av dagsaktuell kritisk skärpa.

Helhetsintrycket av Muuttomiehet blir något splittrat i dess innehållsmässiga blandning. Hurme har skrivit en pjäs som överraskar, roar och väcker tankar och som innehåller flera lysande textavsnitt, bland annat en monolog som lyriskt hyllar ett vackert Morgonhelsingfors. Risken finns emellertid att en del av pjäsens textpärlor och funderingar kring djupa livsfrågor går en förbi i flödet av allt som händer på scenen.

Anna von Bonsdorff

Muuttomiehet. Text och regi: Juha Hurme. Scenografi: Matti Rasi. Kostym: Henna Mustamo. Ljus: Kari Vehkonen. Ljud: Jani Rapo. Musik: Petra Poutanen-Hurme. På scenen: Laura Malmivaara, Vilma Melasniemi, Juho Milonoff, Niko Saarela, Eeva Soivio och Pekka Valkeejärvi.

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.