I sin essä om Homeros Iliaden menar den franska filosofen Simone Weil att kraft är eposets sanna subjekt, kraften som tar slagkämparna i besittning och utövar sin vilja genom dem, akajer såväl som trojaner. Kraften är den faktor som förvandlar människan till ett ting, det vill säga dödar eller förslavar henne. Men den som utövar kraften blir också dess offer, eller som det sägs i Iliaden: Ares är rättvis, dödar den som dödar. Weil skriver att konsekvenserna av handlingen förblir dolda för dessa män, de misstänker inte att de i sin tur måste böja sin nacke för kraften. Något liknande sker i Aase Bergs senaste diktsamling Hackers, där gallren till kvinnofällan ”omvässas / till tandat sköte”, en vagina dentata som smärtsamt fäller samman käftarna. I slutet uppmanar hon att ”Överta mannens våld, man kan / queera det”.
Hackers börjar med ett hot: ”We do not forgive / We do not forget / Expect us – always”, vilket följs av ett raseri och en anklagelseakt mot de aggressiva ”Motormännen” med sina bilar och sin E4, mot ”Spritmannen”, ”Husbonden”, männen i ”bruksorten”, män som slår. Man kan tycka att det är tacksamma måltavlor, det är ju inte så att de kommer att läsa diktsamlingen, men Bergs syfte med att använda dessa arbetarklassens typfigurer är inte att svartmåla dem, utan att se att inom klassen finns ett motstånd:
Hon slår tillbaka:
piercingfetto,
grogghagga,
självskadeluder
Den fostrade kvinnan
höjer aldrig
en hand
Mot medelklassens ”fostrade” och goda kvinna, den emanciperade kvinnan, klassklättraren, ställer hon en annan kvinnotyp, en som tar plats och skränar, förvildar texten. Och ja, här liksom i flera tidigare diktsamlingar är texten yvig och snårig, en yvighet och snårighet som Berg behandlar med elegans, trots att hon är inriktad på attack. Kött och kroppar och djur väller mot läsaren, parasiter och hästar, virus och trojaner – inte Iliadens trojaner utan cyberrymdens.
En rad kvinnoröster talar genom diktsamlingen, mest framträdande är Natascha Kampusch, eller ”Bibiana” som hennes kidnappare kallade henne, den österrikiska flicka som 2006 lyckades fly efter åtta år i fångenskap. Kampusch är en av ”de förstörda försvinnorna” – ett exempel på Bergs kreativa ordvrängeri och känslighet inför språkets böjbarhet – som försöker hitta kvinnliga motståndsstrategier. Hacka patriarkatet, eller ”hagga” det som Berg föreslår, ”att hagga: hädanefter både verb och vapen”; avprogrammera mannen genom att skicka in trojaner som soldat Manning – soldaten som läckte uppgifter till Wikileaks, fälldes för spionage och korrigerade sitt kön under rättegången – in i manligheten.
När jag läser Bergs senaste diktsamling förs tankarna mot Björner Torssons uppgörelse med patriarkatet i Blandade röster är de bästa rösterna från i våras – i jämförelse med Hackers är den tam och uddlös, för Berg skriver med en strindbergsk glöd, hon är förbannad, på riktigt. I början står jag lite vid sidan och tvekar. Men snart dras jag med och klickar för att starta programmet avprogrammering.
Mats O. Svensson
Foto: Bo Berger
Aase Berg:
Hackers.
Albert Bonniers Förlag, 2015.
