Stormskärs Maja – där vattnet och dialekterna flödar

av Emma Ekstrand

Åbo Svenska Teaters uppsättning av musikalen Stormskärs Maja är avskalad och fysisk. Den karga och hårda skärgårdsmiljön porträtteras ypperligt samtidigt som en stor värme finns mellan karaktärerna.

Med enkla men finurliga medel lyckas regisören Jakob Höglund och scenografen Sven Haraldsson bygga upp ett levande landskap. Här slår vågorna höga, segel hissas, repen slår och vattnet strittar. Åbo Svenska Teaters stora scen utnyttjas till fullo, och fastän ingen fast rekvisita finns känns scenen varken för stor eller för tom. Istället fylls scenen upp av flyktiga element, och skådespelarna tar också det utrymme som krävs. Dräkterna av Heidi Wikar visar att vi tagits tillbaka till 1800-talet.

Musikalen är baserad på de populära romanerna om Stormskärs Maja av åländska Anni Blomqvist som utkom 1968–1973. I Åbo Svenska Teaters uppsättning är det inte åländska dialekter som talas. Här får skådespelarna istället prata på egen dialekt, eller så har de fått lära sig en. Ett koncept som på något vis ger mer äkthet åt pjäsen istället för att ensemblen skulle tala på teatralisk högsvenska. Textning på de bägge inhemska finns ovanför scen vilket är bra eftersom det finns många dialektala ord.

Extra stor uppmärksamhet fick Stormskärs Maja genom tv-serien som kom i mitten av 1970–talet. Vad är Stormskärs Maja utan Lasse Mårtensons kännspaka musik från tv-serien funderade jag på innan pjäsen började, men när musikalen väl satt igång var den tanken som bortblåst. Matti Puurtinens musik i arrangemang av Riddo Ridberg och Jussi Vahvaselkä är ett fungerande komplement till dialogerna. Musiken är gripande och stämmorna fina. Musikerna är också mer eller mindre synliga på scen och en del av helheten.

Emma Klingenberg gör en Maja som verkligen växer på scen – från att vara en ung kvinna som blir bortgift till att bli en stark mor ute på en karg ö. När Klingenberg sjunger stycket Förlåt kan man inte annat än ryckas med och få gåshud. Jakobstadsbördiga Klingenberg låter dialekten ljuda och Jakobstadsdialekten fungerar bra i rollen som Maja. Eventuellt kan den åsikten bero på personliga referenser jag har till just den dialekten. Elmer Bäcks Janne är en snäll karlakarl, men han är ibland lite svår att förstå i både tal och sång. Kanske kan det bero på att Bäck talar Houtskärsdialekt på scen men egentligen är från Helsingfors. Personkemin mellan Klingenberg och Bäck är kärleksfullt öm även om det finns svåra stunder i livet.

Ute på Stormskär föder Maja många barn, i denna uppsättning på ett smart och roligt sätt. Men där det finns liv finns även döden, och sorg infinner sig även ute på Stormskär. Duon pastorn Lasse Fagerström och pastorskan Monica Nyman bjuder på många skratt fastän det i grunden är kyrkligt konservativa åsikter som predikas. Sofia Törnqvist spelar den äldre, visa och varma kvinnan Vallborg på ett otroligt äkta sätt med de olika gesterna.

Höglund står även bakom den fyndiga koreografin. När Maja, Janne och barnen är ute till havs i stormen visar de väldigt fysiskt och rytmiskt hur det är. Rytmisk är även den nakna bastuscenen som verkligen fastnar i minnet.

Elementet vatten är väldigt närvarande på scen, även i äkta form. Den fysiska scenen med tygstyckena som slås så vattnet strittar berättar om det krävande livet ute på Stormskär. Halmen har även den en central plats på scen och får gestalta olika saker på ett smart sätt. Även en och annan omgång i sänghalmen får man bevittna. Höglund har inte varit rädd för att låta effekterna synas på scen. Vind- och rökmaskinerna är synliga och skådespelarna står för själva användandet av dem.

Åbo Svenska Teaters uppsättning av Stormskärs Maja känns modern och fräsch då den är minimalistisk. Samtidigt fungerar det minimalistiska bra ihop med den tiden som berättelsen utspelar sig i.

Text Emma Ekstrand
Foto: Pette Rissanen

Stormskärs Maja
Text: baserad på romanerna av Anni Blomqvist
Musik: Matti Puurtinen
Dramatisering: Jussi Helminen
Översättning: Jan Lindroos
Regi, koreografi och bearbetning: Jakob Höglund
Scenografi: Sven Haraldsson
Kostymdesign: Heidi Wikar
Orkesterarr.: Riddo Ridberg
Körarr.: Jussi Vahvaselkä
I rollerna: Peter Ahlqvist, Kimmo Alakunnas, Elmer Bäck, Lidia Bäck, Anna Victoria Eriksson, Lasse Fagerström, Camilla Hellberg, Emma Klingenberg, Willehard Korander, Monica Nyman, Sara Sellberg, Sofia Törnqvist, Jerry Wahlforss och Bror Österlund
Musiker: Ari Hakulinen/Marko Mäki (kontrabas), Arja Kastinen/Eija Kankaanranta (kantele), Marianne Maans (fiol), Riddo Ridberg (tramporgel) Anders Östling (akustisk gitarr)

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.