Karta över stormigt fält

av Petr Silaev

Londonbaserade Calvert Journal har skissat upp en karta över det ryska medielandskapet. Kartan är delvis föråldrad men rätt beskrivande. Den ersätter den traditionella höger-vänster-axeln med en statsägd-oberoende-axel. Aktörerna är uppdelade i två grupper, vilket avslöjar en viktig tendens – det är högst osannolikt att någon som tidigare varit anställd i det ena lägret någonsin skulle arbeta för det andra. Högerklicka upp den här länken i ny flik för större karta.

1. Kanal Ett är landets äldsta TV-kanal och det traditionella språkröret för myndigheternas officiella ställningstaganden ända sedan sovjeteran. Staten äger över 75 procent av bolaget. Kanalens status som ”rösten från ovan” förutsätter ett visst ansvar, Kanal etts uttalanden är sakliga men aldrig skandalösa eller sensationslystna. Bolagets vd Konstantin Ernst är en av perestrojkagenerationens liberala entrepenörer och har kallats för ”den sista hederliga chefen i mainstream-TV”. Han hyllas för kanalens urval av filmer, dokumentärer och kulturellt orienterade TV-program. Han håller en konsekvent intellektuell linje och vill hålla skräpprogrammen borta.

2. VGTRK är ett statsägt mediebolag som driver ett dussin TV-kanaler, av vilka de främsta är de rikstäckande Rossija-1 och Rossija-24. VGTRK var det andra mediebolaget som grundades i landet och efter stora ägaromvälvningar under 1990- och 2000-talen etablerade bolaget sig som det huvudsakliga verktyget för politisk propaganda i Ryssland. Bolaget är ett typiskt ryskt storbolag som kan växa utan ansträngning tack vare sina kontakter till regeringen. Nyligen tog den verkställande direktörens 31-åriga son över ledarskapet för VK.com, Rysslands främsta sociala medium.

3. NTV grundades som Rysslands första kommersiella TV-kanal 1993, men bolagets kopplingar till den upproriska oligarken Vladimir Gusinski (numera i exil i Spanien) ledde till dess tillbakagång under det sena 00-talet. Den generation av liberala journalister som drev kanalen sparkades ut ur bolaget och de nya ägarna – storbolag med kontakter till regeringen under ledning av Gazprom – förvandlade bolaget till en kanal för den mest hejdlösa statspropagandan och tabloidjournalistiken i rysk mainstream-TV. Ofta går kanalen längre i sina överdrifter än Kreml har behov av.

4. RenTV var under det sena 90-talet en ganska liten underhållningskanal, men under slutet av 00-talet befann den sig i positionen som den sista oberoende rikstäckande TV-kanalen, och omgavs av en hel generation av liberala journalister. Tack vare dem vann kanalen en hel drös av journalistiska priser, men uppsvinget varade inte länge. De stora medieutrensningarna drabbade slutligen kanalen år 2013 och sedan dess har den återgått till sin tidigare roll – och kan därför i stort sett strykas från kartan av nyhetsmedier.

5. Life News är ett exempel på hur en ny och hungrig generation erövrade mediemarknaden. Detta inflytelserika privata storbolag, som nu äger tidningar, tidskrifter, nyhetsförmedlingar på webben och en TV-kanal, startade som en liten kvällstidning av Aram Gabrieljanov 1997. Tidningen, en kopia av Bild, vann snabbt popularitet. Men Gabrieljanovs snilleblixt kom då bredbandsuppkopplingar och videosajter blev populära. Han anställde stora mängder nyutexaminerade ungdomar i provinserna för minimilön, och krävde att de skulle förse hans medarbetare med videomaterial som de skaffat med vilka medel som helst. För kändisrapportering fungerade det perfekt, och myndigheterna utnyttjar nu hans företag som en trofast allierad i sin kamp mot etablerade liberala medier. Sedan dess har Life Media gjort ett raketartat uppsving och bolaget producerar all sådan desinformation som är avgörande i det pågående propagandakriget.

6. Komsomolskaja Pravda är en anrik dagstidning med den största upplagan i Ryssland, men har just inget inflytande. I kontrast till dess respektingivande historia som progressiv dagstidning under Sovjettiden består innehållet idag av sensationellt kvällstidningsmaterial. Argumenty i Fakty har gått samma väg – från progressivt medium under perestrojkatiden till underhållning för läsare i glesbygderna.

7. De ryska myndigheternas officiella dagstidning är Rossijskaja Gazeta, som dagligen rapporterar om nyheter från parlamentet. Men det är ett talande faktum att Rysslands ledande etablissemang inte har någon egen högklassig tidning som personlig läsning utan är tvungna att läsa samma tidningar som läses och publiceras av deras liberala motståndare.

8. Kartan på föregående uppslag inkluderar inte de glansigare tidskrifter som lades ner eller omstrukturerades under slutet av 00-talet. Majoriteten av dem hade utländsk finansiering och politiskt innehåll. Russkij Newsweek lades ner år 2010, GQ publicerar inte längre politiskt material, och Sanomakoncernen sålde sin andel av Vedomosti i maj 2015. Den skärpta lagstiftningen och konkurrensen med inflytelserika ryska mediemoguler gör investeringar i mediebranschen riskabla för utlänningar.

9. Gazeta.ru och Lenta.ru ägs av oligarkerna Potanin och Mamut. Tillsammans kontrollerar de lejonparten av det ryska nyhetsflödet på nätet. Liberala ledartexter rensades ut under 2012-13 vilket orsakade en sällan skådad utmarsch av journalister. Efter konflikter med ägarna angående synen på kriget i Ukraina sade nästan samtliga ledarskribenter på lenta.ru upp sig. En del av dem grundade istället den i Lettland verksamma nyhetsbyrån Meduza.io, som tog över en stor del av lenta.ru:s cirka 20 miljoner läsare.

10 Potanin och Mamut kontrollerar även en samling tidskrifter som samlas under logon Afischa. De fokuserar på underhållning, kultur och societetsrapportering men är öppet liberala. Tills vidare har de undgått att drabbas av utrensningarna.

11. Tidningen Kommersant är den ryska affärspressens pansarkryssare. Tidningen grundades av den kontroversielle oligarken Boris Berezovskij, och ägs numera av Alisjer Usmanov, en av Rysslands rikaste personer. Tidningen har hållit sin liberala linje under flera decennier.

12. RBC Daily sägs vara den mest citerade nyhetskällan på ryskspråkiga internet. Bolaget blev den sista fristaden för journalister som tvingats ut ur de tidigare liberala medierna. Bolaget ägs av den inflytelserika affärsmannen Michail Prochorov som rentav utmanade Vladimir Putin i presidentvalet 2012.

13. De oberoende och liberala medierna längs den nedre kanten av diagrammet har en exponentiellt minskande upplaga. Eftersom de inte skyddas av inflytelserika oligarker är de mest utsatta för påtryckning och maktmissbruk. Under årens lopp har de ägnat en allt större del av sina resurser till att rapportera om dessa övergrepp, vilket resulterat i att rapporteringen stagnerat.

14. Echo Moskvy är en gammal högerliberal radiokanal som även driver en webbplats. Majoriteten av bolaget ägs av redaktionen och kanalen har 7 miljoner trofasta lyssnare. Nästan hela det politiskt engagerade Ryssland lyssnar till Echo – och kritiserar kanalen från alla riktningar. Dess linje är i stort sett oförändrad sedan början av 1990-talet, och dess tilltro till oreglerad marknadsekonomi är problematisk till och med för de politiskt liberala.

15. Novaja Gazeta är en veteran bland de liberala medierna, och kollektivet som driver tidningen har majoritet i bolaget. Sovjetunionens sista president Michail
Gorbatjov
äger 10 procent av aktierna. Tidningen har konsekvent hållit en politiskt oppositionell linje, och har samlat journalister med olika politisk åskådning i redaktionen – vilket den har haft stor nytta av. Tidningen har den största andelen dödade journalister (både i krig och i attentat) av alla medier i Ryssland, och har vunnit en imponerande mängd nationella och internationella pris.

16. TV Rain är en ambitiös nykomling som grundades av privata investerare med avsikten att driva den sista helt oberoende TV-kanalen under 2010-talets medieutrensningar. Kanalen leds av den före detta chefredaktören för Russkij Newsweek. Kanalen har en lite skärrad framtoning och sänder enbart betalda visningar, men TV Rain är tack vare sin unika position en frispråkig aktör både i Ryssland och utomlands.

Petr Silaev
översättning lasse garoff

http://calvertjournal.com/features/show/2228/russian-media-guide-to-the-troubled-world-of-independent-journalism

Läs mer i temahelheten:
Brev från Moskva: Barnlitteraturen som brobyggare
Tema rysk litteratur
Lev Rubinstein: Maktens loppor och våra ord
Förlaget Ad Marginem: Bokbål, åtal och bästsäljare

Zachar Prilebin: Mycket begåvad, mycket obehaglig

Zachar Prilebin: Brev till kamrat Stalin

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.